Jag ser tillbaka

Det är nyårsafton och här sitter jag och bloggar! Och ja, varför inte? Mätt och belåten lutar jag mig tillbaka i favoritfåtöljen och njuter av elden som sprakar i den öppna spisen, medan resten av familjen tittar på Harry Potter. Så här ett par timmar före tolvslaget är det kanske läge att se tillbaka på året som gått. Här är några nedslag:

Januari: Stress och obehag på jobbet, där en kultur och en ledarstil börjat utvecklas som gick stick i stäv med mina grundvärderingar. Jag mådde sämre och sämre, sov inte på nätterna och när jag till slut gick till doktorn fick jag skyhöga värden på MADRS, självskattningstestet för depressioner. Jag blev halvtidssjukskriven för utmattningsdepression. I samma veva fick vi en vattenskada i kök och badrum. Byggfläktar, stök och en massa snabba inredningsbeslut var inte direkt var vad jag behövde.

Februari: Jag jobbade halvtid i tre veckor och försökte vila upp mig samtidigt som jag och kollegan råddade ett jätteevent för alla myndighetens medarbetare. Det gick sådär; det är rätt stressande att vara sjukskriven på halvtid. I alla fall när ingen annan tar över de arbetsuppgifter som inte hinns med.

Mars: Jag sov bättre. I och för sig delvis med hjälp av medicin, men ändå. Eventet gick av stapeln och blev en formidabel succé, allt från inledningsmusiken i Folkets hus till kvällsunderhållningen i Blå Hallen. Jag slappnade av litegrann, och började inse att det nog var dags att börja spana efter ett nytt jobb. Via jobbet började jag gå hos en fantastisk psykolog, och jag började träna acceptans. Precis vad jag behövde.

April: Äntligen vår. Vi tillbringade påskhelgen på ön, som badade i sol. Jag skottade bort massor av snö, åt god mat och latade mig. Återhämtade mig. Lite lugnare på jobbet, fast lika svårt som vanligt att få gehör för de frågor jag vet är så viktiga för Myndigheten.

Maj: På jobbet drog jag och kollegan ut på turné för att lansera varumärkesplattform och prata värdegrund. Himla kul, det är verkligen givande att leda föreläsa och leda dialogmöten. Och så blev det vår på riktigt, behöver jag säga mer?

Juni: Vi räknade ner inför sommarens Kanada-resa. Jag yogade mycket, firade midsommar på ön och påbörjade min sjuveckors ledighet. Jag var på ett par jobbintervjuer men drog mig ur rekryteringarna eftersom jobben inte var de rätta. Man blir kräsen med åren...

Juli: Vi drog till Kanada! Det var en alltigenom underbar resa med lata dagar i Montréal, barnfria utemiddagar och en fin roadtrip till Niagarafallen. Och åh så härligt det var att få umgås med syster och hennes fina familj. När vi kom hem drog vi till ön där vi njöt av lata och soliga dagar. Jag sökte ett riktigt spännande jobb...

Augusti: Köket och badrummet blev klart! En sån lyx att slippa ha vardagsrummet belamrat av kakel, klinkers och diverse vitvaror. Jag firade min 40-årsdag på hotell, och åt godaste prinsesstårtan någonsin tillsammans med syster och hennes familj som var på sommarbesök i Sverige. På min födelsedag blev jag också kallad till intervju för det där spännande jobbet.

September: Jag fick jobbet! Efter tre intervjuer fick! jag! jobbet! Stor glädje. Och jösses vad skönt det var att säga upp sig från Myndigheten. Vad hände mer i september? Jag var på en obehaglig läkarundersökning och resultatet gjorde mig väldigt glad över att både jag och min husläkare tagit min oro och min kropps signaler på allvar.

Oktober: Avslut på jobbet. Stressigt men ack så skönt att kunna lämna en del surdegar bakom mig. Dem får någon annan ta tag i...

November: Tre lediga veckor och en fantastisk 40-årsfest. Bästa festen någonsin! Ja, det var sannerligen en minnesvärd kväll. Och i slutet av månaden började jag på mitt nya jobb.

December: Att börja nytt jobb är inte helt enkelt för en prestationsprinsessa som jag. Tvivel och osäkerhet är min eviga följeslagare, och det är tröttsamt. Nya jobbet är fantastiskt spännande, kul och utmanande. Jag är jätteglad! Men jag är också rädd att inte kunna leva upp till min chefs förväntningar, rädd att inte lyckas prestera, rädd att misslyckas. När julen närmade sig lade jag dock rädslan åt sidan och tog ledigt. Och julen blev fantastisk. Lugn, vilsam och kravlös. Även nyårsafton har hittills varit en toppendag. Bra, bra.

Sådär, en hastig rekapitulation av året som gått. Sammantaget kan jag konstatera att 2010 har slutat ungefär hundra gånger bättre än det började. Och vet ni, jag tror det är början på en trend. Efter en radda tuffa år har det vänt. 2011 kommer att bli riktigt bra. Det är jag övertygad om.

Gott nytt år på er alla fina bloggläsare!

Nyårsdramatik

Oj. Maken skulle bara sila av rödvinssåsen men råkade visst hälla ut det mesta i vasken. Tur vi inte har några gäster - och att vi är på gott humör...

Nyårsmenyn spikad

Det blir örtsoppa med grillad pilgrimsmussla, lammkotletter med timjan, rödvinssås och rösti och så en marängsviss med hemkörd vaniljglass och hemkokt chokladsås. Barnvänligt och gott. Och hyfsat lättlagat.

Fast nyår är verkligen inte min favorithögtid. Jag försöker ignorera nyårsångesten så gott jag kan. Mer om det en annan gång.

Update: Det blir minsann hemgjorda maränger också, till marängsvissen. Maken och barnen var husliga medan jag var och handlade. Mums!

Massor av mat

Jag köper sällan kokböcker numera. Dels för att jag har en hel bokhylla full, och dels för att jag hittar all den matinspiration jag behöver på nätet.

Men ibland trillar jag dit. Som igår till exempel, när habegäret slog till och jag släpade hem det här praktverket från vår lokala bokhandel:



Jag gillar layouten, fotot och upplägget med recept indelade i vardag, fredag, lördag, söndag och högtider. Dessutom har jag ett gott öga till Allt om mat, uppvuxen som jag är med tidningen - mamma och pappa var trogna prenumeranter från det allra första numret.

Så nu sitter jag här och bläddrar och funderar på vad vi ska laga på nyårsafton. Just nu lutar det åt en örtsoppa med grillad pilgrimsmussla, sen älgstek med potatisbakelser, messmörssås och palsternackpuré. Och så någon smaskig hemgjord glass till dessert. Eller ska vi köra på en toast skagen till förrätt kanske? Följt av halstrad gösfilé med havskräftor och dillskum? Eller helstekt kalvfilé med mandelpotatiskaka? Den som lever får se.

90-talet ringde...

...och ville ha sitt step up-pass tillbaka.



Men jag säger bara glöm det! Gud så skönt med en ordentlig träningsomgång. Nu ska jag med gott samvete kasta mig i tv-soffan och göra slut på knäcken.

Fast det här är inte så dumt, det heller

Får man slänga ut granen nu, eller?

Vi har det alldeles oförskämt bra den här julen. Och jag älskar vintervädret. Men jag kan ändå inte låta bli att drömma mig bort till ljusare tider. Titta här vilka fina bilder jag hittade när jag satt och rensade i datorn:

Juldag

Och oss går det ingen nöd på. Ost, kex, hemkokt fikonmarmelad och Grahams Vintage Port årgång 2000.

Något saknas

Vissa dagar saknar jag min älskade mamma mer än andra.
Hon hade älskat det här vackra vintervädret.
Hon hade njutit så av att fira jul med sina goa barnbarn.

Kära lilla mamma. Självklart har jag gjort vitlöksgravad strömming efter ditt favoritrecept. Och sherrysill. Men jag hoppade över Tittis julpastej i år.

De är framme!

Bara tre timmar försenade.
Känns som ett smärre mirakel med tanke på dagens nyhetsrubriker.

Hemma bäst

Jag är så innerligt glad över att vi firar jul hemma i år. Jag avundas ingen av alla dem som ska iväg med tåg, buss, flyg eller bil någonstans i jul. Förra årets jul i Småland var ju dessutom ingen succé direkt.

Nu hoppas jag bara att svärmor och svärfar kommer fram med tåget på torsdag, tillsammans med barnens julklappar och - sist men inte minst - juleköttbullarna!

I all välmening

Sugen på att köpa denna vintage-bärplockare från stockholmshippa butiken Grandpa för hundra pix? Då har jag ett tips till dig:

1. Lokalisera närmaste Myrorna, Statsmissionen, Erikshjälpen eller Läkarmissionen-secondhandbutik. Alternativt en lantlig bakluckeloppis.
   
2. Gå dit i bärplockartider.
3. Köp en gammal bärplockare för en tjuga.
4. Gör något kul för de 80 kronorna du sparar. Eller skänk dem till Statsmissionen, vetja.

En god ekvation

+ snöskottning
+ tidningsläsning på soffan
+ julskinkeinköp
+ sherrysillsfix
+ glöggfika med goda grannar
+ skidåkning med barnen
+ julgranspåklädning
+ knäckkok
+ en omgång snöskottning till
+ kvällsmacka

= en fin söndag.

En egoistisk god gärning

Att skotta snö är grejen. Ja, snöskottning kvalar definitivt in på min topp tio-lista över sysselsättningar jag gillar. Det är bra träning, ger konkreta resultat och skänker mina decemberbleka kinder en klädsam rodnad.

Idag har jag till och med smygskottat grannen Torstens uppfart. Jag gjorde det helt av egoistiska skäl men tänker att det förhoppningsvis kan uppfattas som en god gärning (Torsten är 80+ och rätt blek om nosen). Fast jag är inte helt säker på att han blir glad när han kommer hem. Jag misstänker nämligen att han också gillar att skotta. Å andra sidan, om det fortsätter att snöa i den här takten så lär vi få skotta tills vi är nöjda, både Torsten och jag.

Klappat och klart

Gu'så praktiskt! Att beställa julklappar till barnens kusiner i Småland på nätet, och genom ett enkelt litet klicketiklick se till att klapparna levereras till torpet där i de småländska skogarna och fakturan hit till radhuset.

Och fru Jensen, vill du höra det bästa av allt? På det här sättet överlåter jag helt fräckt inslagningen av presenterna till ungarnas egna föräldrar. Vips bara, fyra paket färre att svära över. Jag sade ju att det var praktiskt! Mohahahaha...

Årets svensk

Är det bara jag som inte riktigt förstår tidningen Fokus val av årets svensk i år?

2006 gick priset till Masoud och Shahnaz Garakoei för deras exceptionella civilkurage när de vägrade låta sig utpressas av mc-maffian. 2007 belönades kommunalrådet i Haparanda, Sven-Erik Bucht, för att han lyckades vända utvecklingen i sin kommun från utflyttning till expansion och framtidstro. 2008 mottog Anita Dorazio priset för sitt uthålliga, engagerade och målmedvetna arbete för flyktingars rättigheter. 2009 belönades professor Johan Rockström för sitt engagerande och entusiasmerande arbete för en hållbar utveckling.

Och i år går priset till... Robyn.

Inget ont om Robyn, men det känns inte riktigt som att hon spelar i samma klass som de andra pristagarna. Eller?

Sol i december

Jag stannar upp.
Lyfter blicken från datorn, ut genom fönstret.

Det är december.
Fem grader kallt.
Klarblå himmel.
Gnistrande snö.

Jobbet gör mig inspirerad.
Det är svårt.
Det är kul.

Jag ler, och gör en notering i min inre anteckningsbok.
"Minns den här dagen", skriver jag. "Den är fin".

En förvirrad favorit

Ni kollar väl på årets julkalender i SVT? Själv är jag helt uppslukad av berättelsen om familjen Rantanens alla vedermödor för att få snurr på sin hotellverksamhet. Så kul! Min favorit är den lätt förvirrade och nervöse Roger Rantanen, spelad av Peter Engman. Vilken komisk talang, inte visste jag att slapstick kunde vara så kul! Och faktum är att han påminner lite om maken. Lätt förvirrad, som sagt...

Jag har fått pris!

Jag har ju alldeles glömt att berätta att jag har fått en award! Av Annika, med de läsvärda bloggarna Alla saker och Smaskens (bästa matbloggen alla kategorier!). Tack Annika, jag blev väldigt väldigt glad över detta fina pris! Nu är det dags att anta den medföljande utmaningen:

1. Tacka den som du har mottagit priset ifrån.
2. Kopiera awarden till din blogg.
3. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.
4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.

Med Annikas goda minne hoppar jag över steg fyra. Men jag delar gärna med mig av tre favoritförfattare:

1. Joyce Carol Oates. Hennes romaner flödar över av berättarglädje, och hon är en mästare på att beskriva människors psyken och vad som händer med dem när tillvaron förändras. Det amerikanska samhällets utveckling finns där alltid som fond, och hon har mycket att säga om klass och könsroller. Läs Dödgrävarens dotter. Eller Fallen. Eller Blonde. Det är omöjligt att välja en enda favorit.

2. John Ajvide Lindqvist. Du kanske tror att han skriver om skräck, våld och ondska. Det gör han inte. Han skriver om kärleken. Om kärlekens obändiga kraft, om tryggheten den ger oss och om rädslan över att förlora den. Och om allt det vi är beredda att göra för att få behålla den. Låt den rätte komma in är ett mästerverk, men den har ni säkert redan läst. Gå då raskt vidare till Människohamn.

3. Inger Edelfeldt. Jag har inte läst henne på länge. Men hon kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, ända sedan jag upptäckte hennes bok Duktig pojke på ungdomsavdelningen på bibblan hemma i samhället där jag växte upp. Hon talade till mig, jag kände mig hemma i hennes böcker. Hemma, därför att hon beskrev hur det kändes att vara vilsen. Utanför. Vid sidan av. Att hon tecknade gjorde inte saken sämre, det gjorde jag också. Novellen Utflykt ur boken Den förunderliga kameleonten får mig fortfarande att gråta, precis som första gången jag läste den högt för maken, på balkongen till vår trea i Växjö:

"Du kan gå nu, vidhåller hon. Du är vuxen. Du har ditt eget liv. Du kom undan."

"De ser på mig. Antagligen ser de en människa vilken som helst, kanske en de tycker om. Det förbluffar mig dagligen. Jag har kommit tillbaka. Jag står bredvid dig. Du tar mig i din famn, du kysser mig. Kanske är du till och med fullt på det klara med att det i mig bor en liten gulvit hund med snorvåt nos, stela ben och mycket vassa tänder."

Tack Inger för att du skrev detta. Och tack Annika för att du fick mig att plocka fram boken ur bokhyllan.

Fram eller bak, vad är grejen?

Ursäkta, men nu måste jag gnälla över ett uttryck igen.

Skriva fram.

Vad är grejen med det uttrycket? Vad hände med att skriva, rätt och slätt? Vad är skillnaden mellan att skriva och att skriva fram? Upplys mig gärna. I min värld låter det bara urbota dumt.

Så var det dags igen

Ett jultecken så gott som något.
Vinterkräket är här.
Two down, two to go.

Update: Falskt alarm. Lillasyster kräktes bara en gång i natt och det är definitivt något annat än vinterkräket. Maken ringde hem mig för att han var jättedålig, men det visade sig vara dundermigrän. Han kan verkligen få den vidrigaste migrän, stackarn.

Det här med pepparkakor

Av mina vänners facebookstatusar att döma kan jag konstatera att det är pepparkaksbak som gäller den här helgen. Själv hoppar jag över. Förutom att det är rätt trist att baka just pepparkakor (degen tar ju aldrig slut!), så är köpekakorna nästan lika goda. Nej, då bakar jag hellre bondkakor, fruktkaka, saffransbullar, skärgårdskakor... Ja ni fattar.

Något jag inte heller förstår mig på är alla dessa besserwisserkockar och -bagare som med stort engagemang berättar hur allt ska vara. I dagens DN uttalar sig bagaren Oskar Kroon om pepparkaksbak. Han ger läsarna sina bästa knep, sägs det. Jomen tjena. Några citat:

"De måste ha fin färg, men får inte vara brända."
"De måste vara ganska starka."
"För tjocka får kakorna heller inte vara."
"Recept ska alltid tas med en nypa salt och man måste testa sig fram."
"Men det ska absolut inte bakas med margarin, utan med riktigt smör."
"Baktekniken är också viktig. Om man använder degblandare får man inte bearbeta degen för mycket så att det bildas gluten och degen blir seg."
"...sen är det viktigt att kavla ut degen tunt och jämnt och att inte grädda de små pepparkakorna med de stora."
"Man ska ju ha trevligt när man bakar!"

Jag räknar till tre måste och sex ska i den korta texten. Blir du sugen på att baka? Eller på att bjuda Oskar på hembakt? Näe, trodde väl inte det. Ingen risk för matglädje där bland alla krav.

Word

Jag var på utbildning för nya chefer i vår jätteorganisation idag. Högste chefen samtalade med cheferna hela förmiddagen, och avslutade med att säga så här:

"Och hörni, håll huvudet kallt. Ni kan inte göra mer än ert bästa, och det räcker oftast väldigt långt. Det här är ju bara ett jobb. Vi har ju ett liv också. Ha lite lagom distans till det ni håller på med. Visst, det är väldigt mycket som kan gå fel i den här verksamheten. Men om jag gick omkring och tänkte på allt som kan gå fel skulle jag inte kunna sova på natten. Så jag tänker inte på det."

Wow. Vilka kloka ord. Ord som jag tror skapar trygga chefer. Och trygga chefer leder till trygga medarbetare. Det i sin tur ger utrymme för kreativitet och utveckling. Bra där!

Dagens lama skämt

"Eftersom jag vill vara en rättvis pappa så gav jag mina barn varsin mamma."

Sagt av en pösmagad doktor i ledarskap. Inte så tokkul, eller?

Plötsligt händer det, del 2

Jag kom just fram i telefonkön till Försäkringskassans kundtjänst.

Plötsligt händer det

Jag har säkerhetskopierat rubbet på datorn.

Ny blogg

Jag har startat en ny blogg, förresten. Bara käk. Titta in vetja!

And the winner is...

...Cruella! Grattis, mejla mig din adress så skickar jag yogaboken till dig. (Eller ska jag lämna in den på Wagamama, kanske?) Dragningen gick mycket seriöst till och jag hade till och med fotobevis på de ihopknölade postit-lapparna som jag skrivit era namn på. Men jag hittar inte min mobil så det blir ingen bild. Ni får helt enkelt lita på mig!

Hoppas hajarna är mätta i mars

24 grader i luften, 20 i havet. All inclusive. Bamseklubben. Korallrev. Uppvärmt poolområde. Spa. Sandstrand. Massage. Jacuzzi.



Det kan funka.

Tillfälligt avbrott på grund av nytt-jobb-koma

Jag har dock dragit en vinnare i utlottningen.
Återkommer om det så fort jag vaknat.