Så! Nu är jag tillbaka, efter en vecka hos svärföräldrarna i Växjö. Som, tro't eller ej, är Internetlösa (galet men sant), därav avbrottet.
Vad mer ska jag säga om veckan i Småland? Att jag nog tänker fira jul hemma nästa år. För säga vad man vill om årets julafton, men harmonisk var den inte. Mina svärföräldrar och jag är ingen bra kombination. De tar fram det allra, allra sämsta i mig. Den griniga, barnsliga, sura och besserwissriga Kajsa dyker upp som gubben ur lådan. Jag förstår mig inte på mina svärföräldrar, det gör jag inte. Inte alls. Men jag förstår mig heller inte på min reaktion på dem. Varför kan jag inte bara ha överseende med deras egenheter? Varför påverkar de mig så starkt? Jag vet inte.
Min hippiebohemiska svåger med sambo och fyra barn gillar jag skarpt. Men jag är inte säker på att jag förstår mig på honom heller. Efter att ha känt honom i 17 år så vet jag att han tycker det är alldeles för borgerligt att komma i tid. Och ändå har jag inte lärt mig. Vi skulle äta julbord vid ettiden på julafton, möjligen halv två. Det hade vi alla enats om. Halv tre behagade svåger med familj dyka upp. Då skakade jag och mina barn av hunger. Vi åt, fick ett kaotiskt tomtebesök och sen avslutades familjefirandet abrupt när svågers äldsta flicka klagade över illamående. De gav sig av, hastigt och lustigt, och väl hemma kräktes hon sju gånger, stackarn. Puh.
Nåväl. Förutom intensiv släktsamvaro så har veckan bjudit på härlig middag hos goda vänner (utan barn, det kallar jag lyx), bio (Avatar, klart bättre än förväntat), långpromenader i vacker natur och annandagsshopping + lunch på stan tillsammans med maken.
Så jag ska inte klaga (bara lite). Men en stilla jul i radhuset känns väldigt lockande. Och oj oj oj vad skönt det är att vara hemma igen.
4 kommentarer:
Jag är betydligt nöjdare med svärisarna än med mina egna föräldrar...
Jag drömmer om en jul hemma.
Cruella: Lyllos dig. Maken och jag tittar på våra föräldrar och bara skakar på huvudena. Det är faktiskt helt absurt vilken brist på kommunikation och kontakt som finns i våra respektive familjer. Och det hjälper oss att förstå varför vi inte är så värst enkla och okomplicerade vi heller...
Välkommen hem! Nu har du ju precis gjort en jul där så då borde en jul hemma nästa år inte vara så svår att motivera, eller? Så tänker jag, tyvärr, ibland. Att jag "betar av" lite måsten med släkt för att sen kunna motivera att inte vara med dem nästa gång.. Oj vilken tråkig inställning det låter som, märker jag, men i alla fall. Det hjälper mig.
Kajsa: Tack! Sanningen är faktiskt att vi aldrig brukar fira med svärisarna, utan med min syster + familj och mina föräldrar (numera finns bara pappa kvar). Årets jul var ett undantag, som vi inte lär göra om den närmaste tiden...
Och jag har full förståelse för din inställning, tråkig måhända men kanske också nödvändig ibland!
Skicka en kommentar