Gårdagens husliga

Vem behöver barnböcker?

Vid frukostbordet ville storebror, snart fyra, sitta i mitt knä.

- Mamma kan vi läsa den där julboken du fick av farmor?
- Vilken menar du då?
- Den där fina med allt det goda i.

Sen satt vi länge och väl och ooh-ade och aah-ade över systrarna Eisenmans godsaker i Vinterns söta. Jaja, han har ju att brås på, sonen.

Handlat

En halvtimme före stängningsdags på måndagar visade sig vara den perfekta tiden att handla i vår lokala mataffär. Inte nog med att de unga raska pojkarna i kassan packade varorna åt mig (och bjöd på kassarna). De berömde mig för mina fina vita sneakers också. Najs!

Bästa köpet

Idag hyllade jag våren genom att plocka fram en gammal favorit ur garderoben: en enkel, marinblå kappa. Hade den på när jag hängde i lekparken, och grannen gav mig komplimanger för den fina kappan.

Kappan köpte jag för en blygsam peng på HM för många år sen. Närmare bestämt 1999. Otroligt!

Tror jag har haft den varje vår och höst sen dess, den har aldrig känts fel och ser ut som ny. DET kallar jag ett bra köp!

Recept på en lyckad lördag

• Solsken
• Alla i familjen på gott humör
• Gemensam utflyktslunch
  
• Mamma får shoppa på egen hand ett par timmar, med lyckat resultat (nya jeans!)
• Som avslutning på dagen en trevlig födelsedagsfest

Update: glömde en viktig ingrediens: frans- och brynfärgning på salong. Halleluja - jag har ett ansikte igen!

Söndagen var inte tokig den heller - tack för minisemlorna syster!

Sen kom det ett brev till

från Bibban på Findus. Hon skickade en varucheck. En till.

Bibban har nog inte full koll på sina utskick. Men tack för all del.

Vad tycker ni jag ska köpa?

Det kom ett brev

från Bibban på Findus. Hon beklagade att mina wokgrönsaker hade kristalliserats, och skickade en varucheck.

Sluta plåga mig!

Kollar jobbmejlen och möts av detta:

Till: Informationsavd
Ämne: Godissugen?
Välkommen ner till oss på plan 6 i så fall - här står en stor skål med smågodis..
/Kollegorna en trappa ner

Hemleverans verkar tyvärr inte aktuellt.

Hänglås på frysen?

Sockerstopp + sega blåbärsrutor i frysen = nästan omänsklig frestelse.

Än har jag inte fallit.

Böcker

Jag har läst mycket på sistone. Härligt! Här kommer tre snabbrecensioner:

Bitterfittan: Lite för gnällig, jag tycker allt att Maria Sveland gör det lite för enkelt för sig. Allt kan inte förklaras med den patriarkala könsmaktsordningen. Det är också något som inte funkar med romanformen - bitvis känns den mer som en reportagebok och parallellerna med Maria Svelands liv är förvirrande och drar ner intrycket av boken. Men visst har den många poänger - klart läsvärd.

Svampkungens son: En lättläst och mustig berättelse, en riktig saga. Väldigt mycket Marie Hermanson men inte en av hennes bästa. Läs hellre Musselstranden eller Mannen under trappan.

Den hemlige kocken: Även jag som tycker att jag har ganska bra koll på vad jag äter, fick flera aha-upplevelser. Välskrivet om vår äckliga, äckliga livsmedelsindustri. Frågan är bara vad en vanlig familj med kinkiga ungar och ont om tid ska äta?

Nä nä

Igår stal ett par skator både småfåglarnas talgbollar och koltrastarnas äpplen. Idag har de tagit hit 15 kompisar som sitter och häckar i trädet här utanför.

Tror de att jag är dum, eller?

Hurra för ekolådan

Så har då första Ekolådan anlänt. Och kvaliteten är enastående. Finaste broccolin, fänkålen, salladen och kiwin jag har lagt vantarna på. Sååå mycket bättre än det som finns i våra lokala affärer.

Då vet man att man är mammaledig

När jag var på jobbet och hälsade på senast fick jag förstås höra senaste skvallret. Och lite jobbprat. Min vikarie:

– Fast X-projektet står still just nu, IT har fullt upp med Y-projektet, Z är sjukskriven och Å-konsulten strular. Ja du vet hur det är. Trist.

Jag:
– Eeeeeh… (hade absolut ingen aning om vad det var för projekt hon pratade om.)

Sen trillade polletten ned.

Jaså det DÄR projektet. Det som jag initierade, ledde, brann för och talade mig varm för. Det som var livsviktigt och nödvändigt för intranätets fortlevnad. Hade. Helt. Glömt. Det.

Och det kändes ganska skönt.

Hon har gjort det igen

Ännu en portion mjölk har slunkit ner i lillasyster, trots att den inte var färsk från källan utan tagit genvägen genom flaska. Två lyckade försök på raken, det börjar kännas som en trend. Hurra!

Idag smaskade hon dessutom gladeligen i sig sitt livs första smakis. Att döma av hennes reaktion är palsternacka det godaste man kan äta.

Matglad tjej. Brås väl på sin mamma.

Trädgårdsdrömmar

Hit har jag mejlat idag. Tanken är att de ska hjälpa oss få fason på vår lilla radhusträdgård. Den har potential men är rätt trist idag.

Och eftersom varken jag eller maken kan ett dugg om trädgårdsarbete, så tänker vi anlita hjälp. Jag menar, inredning är en sak: man kan vara ganska säker på att soffan eller bokhyllan överlever där man ställer den. Dessutom är den lätt att flytta.

Med växter är det en helt annan sak. Man måste hålla reda på jordmån, växtzon, väderstreck, beskärning, planteringstid, blomningstid... Kinkiga rackare.

Söta drömmar

Jag har lärt mig något nytt om mig själv:

Jag löser problem i sömnen. Jag vaknar med alldeles strålande idéer, utan att veta var de kommit ifrån. Häromdagen läste jag i någon tidning (IKEA Live tror jag det var) om en man som sov med ett block vid sängen, för att kunna skriva ner alla idéer han fick när han sov.

Knasigt, tänkte jag.

Men sen kom jag på att jag har gjort exakt så den sista tiden. Fått idéer i sömnen alltså, hittils har jag inte behövt skriva ner dem (det är inte floder av idéer vi talar om...). Det larviga är att det jag löser inte är världsproblem, utan inrednings- och förvaringsproblem. Genant men sant. Och ganska praktiskt, eftersom jag kommit på flera bra lösningar hittills, om jag får säga det själv.

God natt och dröm sött!

Målet i sikte!

I förrgår hände något stort: Jag gick på en kvällspromenad medan maken erbjöd lillasyster urpumpad mjölk. Och hon tackade ja!

Kanske kan jag uppnå mitt mål ändå?

Coola snubbar

Bara sååå bra.

Vårtecken

Det är inte dags än. Men snart, snart, snart ska jag förbereda sommarens kryddland. Här ska försås (eller heter det frösås?):



Jag brukar vara lat och köpa färdigdrivna plantor. Men basilika och koriander vill jag ha i såna mängder att det verkligen lönar sig att så. Perfekta kryddor till sallader, såser och röror. Tänk att sitta på altanen en ljum sommarkväll och smutta på ett glas rosévin medan grillen värms... Livet på en pinne!

Det här med barn och tv

Varför är det så laddat?

I vanliga fall är vi restriktiva med tv-tittande. På vardagarna är det bara bolibompa som gäller, och på helgen blir det ibland en film. Det är allt. Vi är strikta på den punkten.

Nu har storebror varit sjuk hela veckan, och han har tittat mycket på tv. I början av veckan var han riktigt risig med väldigt hög feber, och då orkade han inte göra något annat än att mysa i soffan. Idag är han piggare, men vill ändå sitta vid tv:n. Så det får han. Inte hela dagen, men en rejäl stund.

Och det är ju verkligen inte hela världen. Kan man tycka. Så varför, varför, varför får jag dåligt samvete och känner mig som en usel mamma?

Fiffigt

När man bor i ett hus med två våningar så blir det ett fasligt springande och bärande upp och ner. Rätt vad det är så har det samlats en liten hög med saker som ska upp, längst ner i trappan. Jag gillar inte högar med saker.

Då är det fiffigt att ha en sån här:



Den kom maken hem med igår. Fin va! Nu ska vi bara riva bort den gamla gröna linoleummattan också...

Undran från trogen prenumerant

Finns det någon chans att en tidning som kommer ut i butik den 19 februari dimper ner i min brevlåda redan idag, måntro?

(Hoppet är det sista som överger en gravt magasinsberoende genomtrött kvinna i behov av nya intryck.)

I mina tankar

Det finns så många blogginlägg i mina tankar. Lite längre, eftertänksamma inlägg. Om allt från lyckoglimtar i vardagslivet till våndan av att vara ett kontrollfreak.

Det är bara det att jag inte hinner få ner dem i skrift. Något kommer alltid emellan (eller någon, till exempel en hungrig femmånadersbebis, eller en febermatt snart-fyraåring). Men de finns därinne i tankarna, inläggen. Och en vacker dag kommer de att materialisera sig på bloggen. Tror jag.

Den där bitterfittan

Ja, boken alltså. Jag vet inte vad jag ska skriva. Måste nog fundera lite innan jag återkommer med en recension. En sak är säker och det är att den fick mig på riktigt dåligt humör. Så dåligt humör att jag startade världens gräl med maken igår kväll, när vi skulle sova. Inte så bra timing.

En gnutta vår

Det är säkert inte normalt, det beror antagligen på klimatförändringarna och jag borde kanske bekymra mig.

Men jag kan inte låta bli att vara lycklig över att våren är på besök idag. Solen värmer, fåglarna kvittrar och radhuset badar i ljus. Det är snudd på sitta-på-fårfäll-på-altanen-och-vända-näsan-mot-solen-väder.

Och jag njuter.

Fast jag blir samtidigt sorgsen. För det där fårfäll-på-altanen får mig att tänka på min älskade mamma, som gick bort i cancer i somras. Alldeles för tidigt. Så fort vårsolen började värma så satte hon sig på förstutrappan till vårt hus och njöt. Ofta på en renfäll med en jacka om axlarna, pratandes i telefon med sin syster. Det var ett säkert vårtecken och det var så mysigt och hemmatryggt.

Jag tänker på dig, mamma!

Yummy

Det är något visst med amerikansk mat. Liksom så mycket annat over there är den hämningslös. En macka är en MACKA. Ska det vara ost i en sås ja då snackar vi OST. En macka med kött, ja jösses då får man KÖTT. Och inget annat.

Ibland känns det bara motbjudande, men ibland helt ljuvligt. Jag vet inte hur det är för dig, men jag behöver min fix av all-american food då och då. Och ska du laga amerikanskt, så ska du göra det som the pioneer woman. Jag menar, hon är gift med the Marlboro man - kan det bli mer amerikanskt? Humor har hon också.

Och kolla in hennes superbowl sunday-recept. Coming soon to a kitchen near me!

Update 2

Stegräknare 1 är nu förpassad till skrivbordslådan.
Där får den ligga och skämmas.

Update

Stegräknare 1: 8 007 steg
Stegräknare 2: 10 000 steg
(eller rättare sagt 9 960 så jag varvade skrivbordsstolen ett par gånger för att snygga till siffrorna...)

Ecologic, baby!

Nu har jag börjat prenumerera på Ekolådan. Äntligen! Har tänkt göra det länge, men det har inte blivit av. Nästa vecka kommer första lådan. Så här ser veckans låda ut:

Körsbärstomater (Spanien)
Rucola (Italien)
Gul lök (Sverige)
Palsternackor (Sverige)
Vitkål "Cappuccio" (Italien)
Grön paprika (Italien)
Avokado "Hass"
Citron (Italien)
Bananer (Dominikanska Republiken)
Äpplen "Topaz" (Tyskland)
Grapefrukt (Italien)

Allt ovanstående låter utmärkt och skulle säkerligen bli uppätet i vår familj. Nu gäller det bara att synka Ekolådans gröna med vår veckomatsedel. Jag återkommer med rapport!

Vem ska jag tro på?

Efter morgonens promenad:

Stegmätare 1 visar 4 856 steg
Stegmätare 2 visar 5 366 steg.

Vilken ska jag tro på?

Ähum, låt mig se...
Tror jag väljer tvåan!

Äsch

Den var faktiskt inget vidare, Fyren. Seg start, brist på förväntad brittisk afternoon tea-stämning och en upplösning som fick mig att tänka jaså. Bättre kan du, PD!

Äntligen ett slut på alla dessa lögner!

Puh! Igår gick den av stapeln, överraskningsfesten för maken (som fyllt jämt, och då är det inte 30 vi talar om).

Åh vad kul det var! En kväll att minnas länge. Fina vänner, god mat, mycket dryck, massa ungar, skratt, bus och roliga samtal. Och en totalt överraskad make. Zip zero nada noll hade han anat, jag som ljugit och smusslat och trixat i flera veckor.

Och jösses vad det är ansträngande! Jag fattar inte hur folk orkar leva dubbelliv eller ens ha en liten affär vid sidan av. Apropå dubbelliv, läs gärna Doktor Romand av Emmanuel Carrère. Där snackar vi hardcore dubbelliv. En sann och verkligt ruggig historia.

Tack alla kära vänner för att ni kom! Det var bästa, bästa, bästa presenten till älskade maken!

Bot och bättring!

Jag skäms, men måste erkänna att jag aldrig tänkt på att återvinna kopparna till värmeljusen. Och ändå vet jag att aluminiumframställning är bedrövligt ur miljöperspektiv.

Men nu har jag bättrat mig! Och tur är väl det, med tanke på hur många värmeljus det går åt hemma hos mig en mörk februarikväll.

Fredagsmys Kajsa-style

Som ni säkert förstår avstår jag gärna från lösgodiset.

Ikväll kunde jag däremot inte längre motstå påsen med marshmallows som legat i köksskåpet och samlat damm sen före jul. De små skumbollarna skrek "grilla oss, grilla oss" och i vardagsrummet sprakade brasan.

Ni kan ju gissa vad som hände.

Lägg till det Norah Jones på stereon (makens val, jag tycker hon är behaglig men liiite väl café-hissmusik-sval-trist), ett halvt glas rödvin och en bunt gamla inredningstidningar, så har du en skön fredagkväll.

Gonatt!

Lösgodis, anyone?

Igår var jag och lillasyster i den lokala butiken för att köpa lite middagsmat. Vid lösgodisdisken stod en lite småsunkig herre i 80-årsåldern. Han parkerade rollatorn framför godiset, tog en påse och - tjoff ner med handen i godislådan. Han grävde djupt och fick upp en rejäl chokladgodis.

"Här får du, så slipper vi dela baciller" sade jag, rysande inombords men så vänligt jag kunde, och gav honom en slev.

"Tack, tack" sade herrn. Piken nådde nog inte fram. Hade han sett yngre och mindre vimsig ut hade jag skällt på honom. Tror dock inte det hade hjälpt i det här fallet.

Nån som är godissugen?

Jag svarar

På sidan 2 i DN På stan får någon känd person (fast ganska ofta okänd för mig) svara på en enkät. Eftersom DN aldrig frågar mig så tar jag saken i egna händer:

Senaste impulsköp: en t-shirt från HM:s Fashion against AIDS-kampanj

Bästa promenad: Brunnsviken runt. Men det var länge sen nu.

Favoridryck: Champagne! Men det var länge sen nu.

Äter lyxmiddag på: Oaxen skärgårdskrog. Men det var länge sen nu.

Äter budgetmiddag på: Max. Inte så länge sen.

Favoritgata: Rörstrandsgatan

Favvosajt: Youtube

Här bjuder jag mamma på middag: om inte cancern hade tagit min älskade, älskade mamma i somras så hade jag bjudit henne på Carl Michael på Djurgården. Sista utemiddagen vi fick tillsammans var på Blå Porten.

Favoritförort: den där jag bor. Men jag säger inte vilken det är.

Bästa lunchställe: Indian Garden på Heleneborgsgatan

Bil: har en röd, skulle gärna ha en svart

Världens bästa nu levande konstnär: är ingen konstkännare, men gillar Jockum Nordström

Kock jag vill träffa: Jamie Oliver

Favvoskor: kommer inte på några, så kanske behöver jag ett nytt par ;-)

Motionerar: med barnvagn

Mest överskattade affär: R.O.O.M.

Mode jag aldrig vill se igen: stringtrosor till lågt skurna jeans

Favoritprodukt på Systembolaget: champagne

Bästa fyllekäket: pizza

Dansar helst till: hård rock

Senast gnolade: "ät fett och socker tills du spyr, eller blir en fyra tons martyr" (Dom andra med Kent)

Bästa romanen: En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz ligger högt på listan

Favoritprodukt på apoteket: CCS hudlotion, den rosa utan parfym

Fulaste färgen på kläder: gult

Bästa förfestmusiken: Guns n' Roses

Reser helst till: Nya Zeeland

Favoritblogg: ett helt gäng

En bra gå bort-present: champagne eller hemgjord müsli

Favoritlyxartikel: skaldjur

Älsklingsljud: storebrors skratt när jag kittlar honom

Mitt sämsta köp någonsin: vår frysbox, eller svarta hålet som den också kallas

Falsk marknadsföring

"Men knappt har Dalgliesh börjat förhöra alla personer på ön förrän ett nytt mord begås."

Ja, så står det på baksidan av "Fyren". Men vad katten, nu har det gått 296 sidor och fortfarande har bara en (1) person strukit med.

Jag surar.

Födelsedag med förhinder

Maken fyller jämnt idag. Våra planer för dagen omkullkastades av att lillasyster nu drabbats av familjens bacill (dock utan kräk).

Bidde ingen lyxlunch på Lux. Ingen gourmettårta med hela familjen på kvällen. Ingen skumpa.

Bidde långpromenad längs vattnet. Räkmackelunch i radhusköket. Semlefika med morfar.

Och det var fint det också.

The numbers of the beast

Jag hatar OCR-nummer.

Hejvaregick!

Idag var det äntligen vinterväder igen. Snabbt ut med snowracern och hejvaregick nerför backen på framsidan av huset! Alla grannbarnen var där förstås och vi improviserade ett gemensamt förmiddagsfika i snön: varm nyponsoppa med mandelbiskvier, bananer och så de sista pepparkakorna från föreningens glöggmingel.

Jag älskar verkligen vårt hus och vårt kvarter. Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag för att vi flyttade hit. Trodde knappt en sån sörgårdsidyll existerade längre, här är bara bäst!

Nu sitter jag och sorterar ekonomipapper. Ur-ur-urtråkigt men när dokumentsamlaren svämmar över måste något göras. Efter fem myror är det dags för storebrors bad och sen ska jag se Hemma hos Jamie på femman.

Än så länge har ingen mer i familjen drabbats av kräket. Vi håller tummarna...

Skareva skareva hundra procent

Det har gått inflation i det här med procent, har ni märkt det? Förr räckte det med 100 procent. Då förstod man att man skulle ge allt, liksom. Nu för tiden heter det alltsomoftast "jag engagerar mig till 110 procent" eller "kom igen, ge 200 procent så fixar du det".

Det är antagligen bara jag i hela världen som retar mig på det. Men det gör jag. Det finns bara 100 procent. Basta.

Värsta modebloggaren

Igår beställde jag en sån här:

Snygg, eller hur! Och för ett gott syfte.

Bilden är förstås från hm.com.

En lördag med flyt

Vissa dagar är det en kamp bara att komma upp ur sängen. Andra dagar verkar energin räcka till hur mycket som helst. Idag är en sådan dag. Jag har:

- veckohandlat
- lämnat en massa kartonger till återvinning
- köpt ved och tulpaner
- köpt och sytt i ett par knappar så att jag äntligen kan använda en fin blus igen
- fixat till en tavla och satt upp den på väggen
- rensat bland mina inredningstidningar
- sorterat ut kökssaker som ska lämnas till läkarmissionen
- dammsugit
- tvättat storebrors smutsiga overaller.

Maken har tagit hand om krasslig storebror, en mist lika stark insats. Dessutom, och kanske bäst av allt, hann alla i familjen med en tupplur på eftermiddagen. Det är lyx.

Nu ska vi laga sydfransk fisksoppa och missisippi mud pie (vaddå då, det är faktiskt lördag!) och hoppas att vinterkräket inte drabbar fler i familjen.

Det borde jag ha begripit

Den här är fullständigt oätlig:

Finaste köksklockan

Vi har länge letat efter den perfekta väggklockan till vårt 50-talskök. För ett par veckor hittade jag den, klickade hem den (se där ett äkta nusvenskt uttryck!) och nu bor den här godingen ovanför köksdörren:



Nu kanske storebror och jag blir bättre på att komma i tid till dagis?

Klockan kommer från Cosas. Titta gärna in, de har finfina saker. Bilden kommer också därifrån förstås.

Vinterkräket är här

Over and out.

Update: Det var storebror som drabbades. Inte oväntat, sjukan har spridit sig som en löpeld på dagis under den gångna veckan. Nu sover han, efter kräk, blåbärssoppa, bolibompa och mera kräk. Blått. Nu följer nervös väntan - vem står näst på tur att drabbas?

Något är på gång!

Vintergäcken blommar utanför grannens radhus.
Det är nästan ljust när jag vaknar.
Jag längtar efter krispiga, gnissliga vita tulpaner.

Det måste vara våren som är på väg!