Dagens citat

"Nya undersökningar presenterade hemsk statistik om i stort sett allting. Allt tydde på att det inte gick så bra för oss. Det rådde ett dystert samförstånd bland forskarna. Psykologer intervjuades. Skador hade "åsamkats" folk av "okunskap". Man "fruktade att misstag hade begåtts". Risker hade "underskattats". Situationer hade "förvärrats". Grymheten var på frammarsch och det fanns inget någon kunde göra åt det. Allmänheten var förbryllad, men brydde sig inte. Opublicerade studier tydde på att vi alla skulle få betala priset. Vetenskapsmän tog till sig informationen och kom till slutsatsen att vi borde vara djupt oroade. Ingen visste längre vilka beteenden som var normala och vissa tyckte att det på sätt och vis var en fördel. Och ingen protesterade. Ingen ifrågasatte någonting. De flesta människors liv badade i ångest. Alla var besatta av sin skräck. Vansinnet vibrerade överallt. Femtio års forskning stödde slutsatserna. Problemen illustrerades av diagram - cirklar och hexagoner och fyrkanter med olika segment i ljusgrönt, lila och grått. Men det mest oroande var de vaga tecknen på att inget kunde vända trenden till något positivt. Man kunde inte undgå att bli både skrämd och fascinerad. När man läste de här artiklarna fick man en känsla av att det kanske inte var så viktigt i långa loppet om mänskligheten överlevde. Vårt öde var beseglat. Vi förtjänade det. Jag var så trött."

Ur Lunar Park.

Här är han briljant, Bret Easton Ellis. Precis sådär kan det kännas man läser morgontidningen vid frukostbordet. Och jag tror det är just den här känslan som får Nisse Simonson att rekommendera att vi ibland, bara ibland och utan att bli verklighetsfrånvända, byter tidningen mot en bra bok.