Läser att Jarl Alfredius har gått bort. Och det berör mig så starkt. Han fick 66 år innan cancern tog hans liv. Min älskade mamma hade precis fyllt 66 år när hon fick diagnosen tarmcancer. Fjorton månader senare var hon borta. Jag kan fortfarande inte fatta att det gick så fort. En månad efter hennes död föddes lillasyster, som nu är ett och ett halvt år och som aldrig fick träffa sin mormor. Å, det kan göra mig så ARG.
Fan, fan, fan.
8 kommentarer:
Så trist. Alltihopa. Men mormor ser nog henne varje dag från himmelen.
... och hon lever kvar i sina barn och barnbarn.
Utan henne fanns inte du, inte barnen.
Kram.
Kram!
Caroline: Ja, jag vill ju verkligen, verkligen tro att det är så.
Anna: Mm, det har du rätt i. Tack för kram!
Fröet: Tack!
*medkänsla*
Cruella: Tack.
Åh, så otroligt sorgligt. :( Men det Anna skriver är så sant. Kramar
Kajsa: Tack för kram!
Skicka en kommentar