16.10: Jag börjar må illa.
16:35: Maken ringer från jobbet och meddelar att han känner sig risig.
17:30: Lillasyster är lös i magen.
18:50: Storebror klagar över att han har jätteont i magen.
19:26: Jag ringer maken som meddelar att han måste hoppa av t-banan för att kräkas.
Frågor på det?
11 kommentarer:
Nu har ni väl ändå haft lite välmycket sjukdom? Stackare...
Uschiamej!
Men; allihop samtidigt? Det låter som det kanske skulle vara något ni har ätit?
Som om det vore någon tröst...
Krya på er!
Sanslöst. Jag saknar ord. Kram.
Huga. Låter helt galet att ni blev så dåliga på en gång. Hoppas det går över lika hastigt och lustigt (?) som det kom.
Fröet: Man kan ju tycka det. Någon håller uppenbarligen inte med! :-(
Anna: Status nu på morgonen är något bättre. Barnen verkar hur friska som helst, jag har en släng av något vilket ger ont i magen men inte så farligt. Maken däremot är helt utslagen. Vilket gör att jag måste vara hemma, just nu är dagisreglerna superstrikta så barnen får inte komma dit om någon i familjen är kräksjuk. Vilket jag kan förstå.
Kajsa: Det hoppas jag också, innerligt!
Stackare. Intressant det där med dagisreglerna förresten (även om jag verkligen förstår dem och sympatiserar med dem). Undrar nämligen vad försäkringskassan säger om den typen av regler. Det finns ju inget som heter "vård av sjuk make". Och barnen är ju friska - och kanske inte alls blir sjuka. Fast som sagt, jag förstår att de vill bli av med pesten.
När det gäller skolbarn funkar inte sådana regler av en annan anledning; skolplikt för friska syskon. Men så sprids det inte lika lavinartat där heller.
Stackare, stackare er - säger jag igen. Hoppas ni andra åtminstone klarar er denna gång!!!
Den här vinterkräksjukan är ju lite speciell, man kan få den flera gånger om och den verkar drabba ganska olika hårt. Lillkillen fick den två gånger medan vi andra klarat oss hittills...
Krya på er!
ÅRP: Ja, jag har gjort samma reflektion som du över det där med vabbandet. Knepigt läge! Hur som helst så tackar jag min lyckliga stjärna för att barnen inte verkar ha drabbats som jag trodde igår. Jag är lite risig i kistan men det kan jag stå ut med.
Smultron: Och jag trodde att jag var en av de immuna. Tji fick jag...
Det är äkligt med småbarn;-)
Sorgen att inte kunna handla barnkläder second hand vägs mer än väl upp av det faktum att kräket inte synts till på... tja, fem år. Minst.
Cruella: Oj oj oj, jag skulle lätt känka iväg alla mina loppisfynd om jag slapp det här eländes kräket... Fem år utan låter som en dröm!
Skicka en kommentar