En skugga!

Förstår ni vad det innebär?

Att solen skiner!

Man skulle haft en Iphone

Ordlistan i min mobil känner inte igen ordet kofta.

Har Sony-Ericsson aldrig hört talas om modebloggare?

Jackie, släng dig i väggen

Jag tittade in en stund på den här bloggen.

Och därefter kändes min garderob så... tom.
Damn vad snyggt hon klär sig, fru O.

Ja tack, kära tomten

Årets julklapp igen

Bara en sak till apropå den där listan: Jag kan snabbt konstatera att jag sannerligen inte är någon early adopter. Jag äger varken gps, ljudbok, pokerset eller platt-tv.

Fast just i år ligger jag i framkant: spikmattan gjorde ju faktiskt entré i radhuset redan i februari.

Update: Här är hela listan:

2008 - En upplevelse
2007 - GPS-mottagare
2006 - Ljudbok
2005 - Pokerset
2004 - Platt-TV
2003 - Mössa
2002 - Kokbok
2001 - Verktyg
2000 - DVD-spelare
1999 - Böcker
1998 - Datorspel
1997 - Elektroniska husdjur
1996 - Internetpaket
1995 - CD
1994 - Mobiltelefon
1993 - Parfym
1992 - TV-spel
1991 - CD-spelare
1990 - Wok
1989 - Videokamera
1988 - Bakmaskin

And she does it all with a twist

Jag hade glömt the pioneer woman. Hur är det möjligt?

Hur som helst, nu sitter jag här och dreglar. Hon vet hur man lagar kolhydrater hon. Bara kolla. Här. Eller här. Och här. Och bara en till. Och så den sista. Eller vänta, en till.

Hon är rätt bra på protein också, förresten. Och fattas annat, hon är ju faktiskt gift med en cowboy. Bara kolla här. Och här. Här. Och här...

Och låt oss avsluta med lite grönsaker. Den här salladen kanske?

I radhuset blir det räktacos.

Ett-noll till sjätteklassarna

Där fick ni allt, eländes unkna könsrollskonserverande leksaksförsäljare!

Som om det inte räckte med den allmänna novemberglåmigheten

Två finnar på hakan.

Borde man inte vara förskonad från sånt när man är inne på sitt fyrtionde levnadsår?

Redan dags att repetera

Hellre lycklig än lyckad.
Hellre lycklig än lyckad.
Hellre lycklig än lyckad.

Det här med årets julklapp

Den där som Handelns utredningsinstitut utser varje år.
Jag bara undrar hur man tänkte år 2003.

En mössa.

Klappen ska representera samtiden, ska vara en nyhet eller haft ett nyväckt intresse under det snart gångna året och ska ha stor säljpotential, sägs det.

En mössa?

Man piggar upp sig

Eller försöker i alla fall, så gott det nu går i novembermörkret. Till exempel med en gigantisk toast Skagen på Riche, där jag och maken tittade in på väg till Dramaten förra veckan:



Eller som idag, med en tallrik värmande bibimbap på väg hem från jobbet:



Piggare vet jag inte om jag blev av denna vackra mat. Men mättare, varmare och nöjdare. Och det räcker långt.

Jag övar

Jag har ett nytt motto. Det är inget nytt och inget konstigt – ni kommer att känna igen uttrycket - men det är ändå viktigt för mig. Så här lyder det:

Hellre lycklig än lyckad.

Det ena utesluter väl inte det andra, invänder ni kanske? Nej, så kan det ju vara. Men det får aldrig bli viktigare att vara lyckad än att vara lycklig. Det vill säga: prestationerna får inte ta över. Och jag vill kunna vara lycklig även när jag inte är lyckad. För mig som duktig flicka med taskig självkänsla och prestationsångest, så är det inte helt enkelt. Men jag övar.

Har du ett motto?

Dagens naglar

Härom veckan var det strumporna som piggade upp mig, idag är det naglarna. Man får ta till alla medel i novembermörkret.

Det blev ett skåp till slut

Fast det var fel på det första, precis som maken hävdade. Vi fick göra en extra vända till IKEA, men nu är skåpet uppe. Och förra helgens loppisfyndade lampa pryder sin plats, om jag får säga det själv.

(Och ni får ursäkta det usla fotot, batteriet i kameran är slut så jag fick fota med mobilen.)

(Och nu när jag kollar på bilden i dagsljus så ser jag att den ju är helt hopplös med tanke på att det är byrån jag vill visa. Den syns ju inte alls... Ni får lita på mig när jag säger att den är kanonfin!)

Men först...

...ska jag ha jullov. Jag har ansökt om ledigt mellan den 19 december och den 7 januari.

Så jag klagar inte.

Jag har kommit på en sak

Man kan ha sportlov.
Även om man inte vill åka till fjällen, eller till solen.
Man kan vara hemma.
Och mysa.
Hela familjen.

I vinter är det sportlov som gäller.

Värmer upp...

...med en dagens, som jag stulit av syster. Fast det blir en gårdagens, för idag har det inte hänt särskilt mycket än:

VILL HA: en varm mössa
KLÄDSEL: svarta slapparbyxor, svartgrårandig långtröja från Topshop, makens grå ullkofta
SMINK: inget
FRISYR: stökig
HÄNDELSE: farmors besök från Småland
LÅT: en gammal Robbie Williams-dänga som vi lekte dans-stopp till
PLANER: att kratta ihop löven i trädgården
SAKNAD: skåpet, det skulle ju kommit på plats!
DUMMASTE: det där skåpet som inte gick att skruva ihop
SJUKA: maken var förkyld och barnen snuviga
DROG: glögg och Singha
ROLIGASTE: när storebror ledde ett gympapass med resten av familjen
FAVORIT: en oväntad stund av ro, då jag tände ljus och lade mig på soffan med en bok
KÖP: Mat och Lantlifs julnummer
HUMÖR: Ganska bra
ORD: Strilande regn

Mise en place

Slutresultat: Melkers kycklingcurry thai style. Tillsammans med cashewnötter, små vårrullar med isbergssallad och nuoc chamsås, thailändsk inlagd gurka och ett par singha beer blev det en finfin middag i novemberrusket.

Jag också

Och apropå mitt förra inlägg, så känner jag mig lite som en hjälte jag också. För att jag inte bröt ihop (jag fällde bara en liten tår) när jag insåg att hela vår resplan skulle spricka på grund av en sketen försening. För att jag lyckades (nåja, för det mesta) göra resan till ett äventyr i stället för ett elände. För att jag hade varit förutseende nog att förbereda små överraskningar i form av leksaker, pennor och andra småprylar som kunde hålla storebror sysselsatt under resan. För att jag höll humöret uppe trots bara tre timmars kass nattsömn på flyget till Frankfurt. För att vi blev ett så härligt sammansvetsat team, storebror och jag.

Det gjorde vi bra!

Min hjälte

Har jag berättat för er om min nya hjälte? Han är fem år och helt fantastisk. Tålmodig, klok och kreativ. Artig också, minsann.

Jag talar om storebror.

Han fick sin hjältestatus under vår Kanadaresa. Vi hade rejäl otur med både dit- och hemresan. På vägen dit fick vi vänta i fyra timmar vid en trist gate på Newarks flygplats. Men värst var det när vi skulle hem. Eller vad sägs om mer än åtta timmars väntan på flygplatsen i Montreal och drygt fyra timmar i Frankfurt? (Och vi skulle inte ens ha flugit via Frankfurt!)

En sådan pärs hade kunnat knäcka den bästa. Men inte storebror. Han höll humöret uppe. Inte ett ord av klagan. Inget gnäll, inget bråk. Han köade tålmodigt och väntade snällt medan hans starwarsfigurer undersöktes av stränga säkerhetsvakter, och medan mammas pass skärskådades av skeptiska immigration officers. Han hälsade vänligt på flygvärdinnor, bagagepersonal och medresenärer. Bjöd på godis och väntade på sin tur. Åt äckliga mackor och blaskig soppa, när inget annat fanns. Satt på den ena obekväma stolen efter den andra. Och lekte. Lekte, lekte och lekte. Hans fantasi räddade honom. Aldrig hade jag väl trott att några småprylar i en liten kånkenryggsäck skulle kunna sysselsätta en femåring i mer än ett dygn.


Min hjälte.

Jag vann!

Här sitter jag och surar över en IKEA-möbel som är komplett omöjlig att montera (maken hävdar att det är FEL på den), och vad får jag se?

Jag har vunnit! Fåglarna är mina! Nu ska vi bara se till att få hallen klar, så att de får någonstans att bo... Tack tack fina Veras Hus!

Minns ni?

Jag skulle köpa julklappar tidigt i år.

Kanske dags att börja då?

What's my problem?

Jag och maken var på Dramaten härom kvällen. Och när skådisarna på slutet kom ut för att tacka för applåderna, så blev jag arg. Eller åtminstone sur. För att de minsann får applåder och jubelrop efter väl förrättat värv, till skillnad från oss andra. Oss är det minsann ingen som tackar.

Jädrigt otacksamt av mig, tycker jag själv.
Så vad säger det om mig, tror ni?

Premiär

Oh la la!

Jag brukar få julkänslor tämligen tidigt, men i år har de lyst med sin frånvaro. Kanske beror det på att vi inte ska fira här i förorten med syster yster som vanligt. Hon är faktiskt för långt borta. Saknar. Jag har dock bett om långledigt i jul, och det är ju aldrig fel...

Hur som helst. Idag tipsar Allt om mat om Rocky Road Fudge. Och lyssna nu: Det. Är. Världens. Godaste. Julgodis. Så seså allihopa, spara ner receptet nu, och laga och njut i december! Och minimarshmallows brukar vara rätt svårt att få tag på, så det är nog lika bra att ni börjar leta med detsamma.

Dagens strumpor

Inte läge för träskor idag, men ett par glada strumpor piggar upp litegrann i höstmörkret:

En av världens allra allra allra bästa låtar

Från en av världens bästa skivor. Inte den lättaste låten i världen att ta till sig, men det är nog därför jag aldrig, aldrig, aldrig tröttnar på den.

Märks det att vi har huset fullt av hantverkare?

Sagt av sonen på väg till dagis idag:

- Mamma, det regnar spackel!

Fin pippi, ja tack!

Eftersom jag renoverar min hall, och eftersom fina bloggen I Veras hus lottar ut krokar som skulle passa finfint i hallen, så kan jag inte låta bli att länka till Veras tävling och hoppas på tur. Nån gång ska jag väl få vinna?

Bedårande pippi, eller hur?

Keeping busy

Jo jag tänkte som så att om man inte är tillräckligt stressad av att ha galet mycket på jobbet, en make med galet mycket på jobbet, och fullt vardagsrally med allt vad det innebär av dagishämtningar, tvätt, brottningsmatcher för att få på barnen galonisarna, vinterskoinköp, influensavaccineringar och annat, då kan man ju slänga in en hallrenovering också i ekvationen.

Så tänkte jag. Jajamensan.

Update: Och oj oj oj vad fint det kommer att bli! Värt mödan, utan tvekan.

De ska bli saft

November började bra

Vilken helg. Ren harmoni från början till slut. Eller nåja, början var väl inte så bra. I torsdags kväll var jag så slut efter jobbet att jag grälade, grät och klagade mig igenom kvällen.

Men sen.

Glada barn, harmoniska föräldrar, matlagning utan stress. Fin lunch och umgänge hos goda vänner, lite lagom bus-och-godis, pärlplattepyssel. Slånbärsplockning, slottsstek, kladdkakebak med storebror. Sovmorgon, långpromenad och tupplur med gosunge i soffan.

Ibland så.

Julstrategi

I år ska jag köpa alla julklappar före den 1 december. Det kanske låter stressigt, men faktum är att det brukar vara ett gott recept på julefrid. När alla andra flänger runt som skållade troll i julhandeln så kan jag luta mig tillbaka i soffan med ett glas glögg. Ah.

Jag har en annan ambition också: att köpa så många julklappar som möjligt från sajter som gör att jag också bidrar till en bättre värld. Unicef och Rädda Barnen, till exempel, har mycket fint.

Å jösses

Jag måste hitta tid till en lunch i lilla Frankrike. Det var alldeles för länge sedan sist. Och kolla bara menyn från i tisdags:



(Bilden har jag lånat från Petite Frances egen blogg.)

Dags för veckomatsedel

Måndag: Nikkaluoktasoppa
Tisdag: Tinas korvgryta med pepparrot
Onsdag: Panerad stekt fisk med guacamole, quesadillas och bönsalsa
Torsdag: Tonfiskspagetti
Fredag: Hämtmat
Lördag: Fetafyllda lammfärsbollar med spagetti och tomatsås
Söndag: Vegochili från Door 16

Måndag: Blomkålssoppa med kokosmjölk
Tisdag: Fläskpannkaka med rårörda lingon
Onsdag: Magnus fiskgratäng
Torsdag: Pasta med broccoli- och ädelostsås, valnötter och bacon
Fredag: Helstekt röding med messmörssås och mandelpotatis
Lördag: Melkers thaicurry
Söndag: Teriyakimarinerade kycklingspett med rosmarindoftande potatisrulle

Idag blir det slottsstek. Och kladdkaka. Och så har jag gjort en laddning kålsallad som lär räcka veckan ut.