Uppmärksamma läsare kanske märker att jag har slutat publicera veckomatsedlar. Och faktum är att jag inte bara har slutat att publicera dem, jag har slutat att producera dem också. Det är inget medvetet beslut utan något som bara har hänt. Men det fungerar förvånansvärt bra, faktiskt. Ganska skönt att slippa planera, skriva långa inköpslistor och veckohandla. Nu handlar vi halvstort ett par gånger i veckan, och så plockar vi med oss det som eventuellt behövs just för dagen på väg hem från jobbet. För ett par år sedan hade det stressat mig enormt, men just nu passar det mig och familjen utmärkt.
Nu slipper jag och maken också de alltför överambitiösa veckomatsedlarna. Ni vet de där man har knåpat ihop en lugn lördagseftermiddag när man sitter i godan ro i soffhörnan och låter inspirationen flöda. Gott om nya spännande recept brukar det bli då, men tyvärr ofta lite för krångliga och inte alltid sådana som passar en mörk torsdagkväll när alla i familjen har tröttmössan djupt nerdragen i pannan. Jag kan mycket väl tänka mig att de organiserade veckomatsedlarna dyker upp igen i radhuset framöver. Men just nu är det som sagt skönt med en paus.
Hur gör ni med vardagsmaten?
Förresten: en annan bra sak som minskar behovet av veckomatsedlar, det är att se till att bli bortbjuden. Som den här helgen då det blir middag hos bästa grannarna på fredag och hos fina vänner på lördagen. När jag till det lägger att maken redan har fixat söndagens adventsfika, så kan jag ana mig till konturerna av en härligt avkopplad helg. Snart fredag hörni!
6 kommentarer:
Vardagsmaten, ja. Vi äter till att börja med pasta med hemkokt tomatsås en gång i veckan. Oftast den tröttaste kvällen. Bortsett från det, så försöker vi handla för två middagar när vi handlar. Frukosthandlar för hela veckan.
Jag upplever det som en befrielse att vi sedan cirka två år slutat storhandla. det tar tid, är trist och man kommer alltid hem med saker som man är bergsäker på att man kommer laga något av, men sedan inte gör. Nej, att handla för två-tre dagar i stöten, det är en grym strategi.'
Fast, hur representativ är jag? Matbloggare som har matlagning som hoppby? Som längtar hem till köket i slutet av arbetsdagen? Det vete sjutton.
Vi har egentligen aldrig storhandlat särskilt konsekvent. Det är klart att vi tar en sväng nån gång per vecka med dramaten och handlar lite extra mycket på en bra affär. Bilburna är vi inte, så köpladorna går bort. Vi har minst 7-8 mataffärer inom en radie av 300 meter så det är aldrig besvärligt att komplettera med något man inte hittar. Och så är vi ena jävlar på att ta vara på det som finns i kylen, slänger nästan aldrig någonting.
Annika: Jag är helt inne på din linje!
Cruella: Det är jag också! En jävel på att ta tillvara på det som finns hemma. En egenskap jag är mäkta stolt över, faktiskt.
Vardagsmaten: hm, vi har tyvärr ingen alls strategi, utan det blir lite hipp som happ. Jag gjorde veckomatsedlar innan, med ganska enkel mat, men av nån konstig anledning slutade jag med det. Nu är det mest panikmatlagning. Men ibland tänker jag åtminstone två dagar i förväg och köper hem, det funkar ganska bra. Jag handlar och maken lagar nog mest på veckorna.
Nipe: Här är det också maken som lagar mest mat. Han hämtar tre av veckans dagar, jag en och barnvakten en. Och när barnvakten hämtar så blir det blodpudding, korv och makaroner eller något som vi lagat sen förut.
Och med tanke på att det oftast inte ens är jag själv som lagar, så är det ju ännu viktigare att inte go wild i planeringen - taskigt att sätta maken på en allt för avancerad matövning en trött onsdag, liksom...
Skicka en kommentar