Vad är grejen med att inget får smaka av sig självt längre, utan ska smaka som något annat?
Det är ett otäckt fenomen som verkar bli allt vanligare. Skumtomtar med polkagrissmak. Cookies som smakar mjölkchoklad. Choklad med smak av digestivekex. Polly som smakar lakrits. Kladdkaka med Mariannegodis. Kola med pepparkakssmak. Och i februari lanseras kaffekapslar med smak av... hör och häpna... plopp och center.
Jag tar mig för pannan. Fattar ingenting. Men det kanske bara är jag som är gammal?
6 kommentarer:
Du glömde glöggen. Jag försökte hitta nån finglögg på systemet senast jag var där. Kaffe och chokladsmak och guvetvad i varenda butelj.
Nej mittåt!
Karin: Ja! Glöggen! VAD har kaffe och choklad i glögg att göra? Jag bara undrar.
Den där glöggen är vidrig...säger te-drickaren! ;-)
Håller med, varför dessa galna blandningar hela tiden. Kexchoklad med blåbär! Jag vill ha kexchoklad med kex och choklad!!
BFG: Jamen eller hur. Lite ordning och reda kan man väl få begära...
De gamla rena smakerna är oftast godast, trots allt. Men tror tyvärr företagen tjänar på alla dessa nya varianter eftersom folk "vill prova".
"Årets glögg"-knepet måste vara världens bästa idé. Inte är den godare, ibland inte ens god, men folk vill prova minst en gång per år. Katsching!
Inte jag dock, hatar alla förändringar. ;)
Kajsa: Japp, så är det - ren och skär kommers förstås. Vilket får mig att blåvägra - icke sa nicke att jag skulle köpa kaffeglögg eller blåbärskexchoklad. För att inte tala om polly rocks. Hur tänkte Dregen där? Har han inte gått lite för långt i sina försök att bli folklig/mjölka det sista ur sitt varumärke?
Roligt att se dig här förresten Kajsa! :-)
Skicka en kommentar