Sju arbetsdagar kvar. Sen tar jag julledigt ända till efter trettonhelgen.
Sju dagar. Det är praktiskt taget ingenting. Och ändå, just nu känns det som en hel evighet. Jag har liksom fallit in i jullovs-mode redan. Min kropp - och min själ - suktar efter varma bad, läsning framför öppna spisen, bus med barnen, tupplurar, sovmorgnar och långa promenader. Tidiga morgnar på t-banan, förbättringstavlor, värderingsworkshopar, chefsstödsproducerande och storytellingplanering känns inte alls lika lockande. Dessutom är jag trött. Jag behöver en paus.
Men jag gör vad jag kan för att fånga julkänslan även i vardagen. Just nu doftar det nygräddade pepparkakor i radhuset. Två nybadade pyjamasklädda gosungar sitter i soffan och tittar på Tjuvarnas jul. Maken spelar Adams julsång med Jussi på hög volym i köket. Och det gör ju sitt till.
Det ska nog gå det här också.
2 kommentarer:
Luften gick ur mig för ungefär 20 minuter sedan. Vill ha jullov. Helst för 20 minuters sedan...
BFG: Skönt att höra att jag inte är ensam. Och man blir ju inte direkt piggare av att höra stormen vina och regnet smattra mot rutan utanför. Var är SNÖN?
Skicka en kommentar