Vi passade också på att svänga förbi våra gamla hemmakvarter, till det höga huset på höjden där jag och maken bodde ett år på nittiotalet. Få utsikter i stan slår den vi hade där ute på ön, jag lovar. Det var bra för själen.
lördag 31 december 2011
Nyårsafton
I år gick den traditionsenliga nyårsutflykten till Millesgården på Lidingö. Ett av mina absoluta favoritställen, som gjorde sig oerhört väl denna makalösa, krispigt vackra vindstilla vinterdag. En ren njutning. Har ni inte varit på Millesgården så åk, åk, åk! Jag älskar Milles statyer. Och miljön, oh the joy. Även jag skulle skapa vackert om jag bodde så, jag lovar er.
Vi passade också på att svänga förbi våra gamla hemmakvarter, till det höga huset på höjden där jag och maken bodde ett år på nittiotalet. Få utsikter i stan slår den vi hade där ute på ön, jag lovar. Det var bra för själen.
Vi passade också på att svänga förbi våra gamla hemmakvarter, till det höga huset på höjden där jag och maken bodde ett år på nittiotalet. Få utsikter i stan slår den vi hade där ute på ön, jag lovar. Det var bra för själen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vilken härlig utflykt! Men alltså, statyer... hu!! Jag får rysningar. På riktigt! Finns det något som heter statyfobi så har jag det. De där lite grönaktiga är särskilt otäcka. Huuuuu!
Gott nytt år förresten!
Heson: Åh. Vad intressant (om du ursäktar...) med statyfobi. Själv går jag bara omkring och njuter, i alla fall av Milles statyer som är sådär viktlösa och svävande. Älskart! Men du, Millesgården är nog inget för dig... ;-)
Haha :-) Näe, jag förstår det. Jag håller mig på behörigt avstånd från Millesgården!
Skicka en kommentar