Tröttmössan på

Puh. Igår hade jag energi så det hade räckt till minst en hel vecka. Tyvärr lyckades jag inte lagra den, och idag är den som bortblåst. Veckan har susat förbi på ett härligt sätt, men nu känns det som att tiden har stannat. Oj vad jag är trött.

Men jag är lite nöjd också, över att ha cyklat till jobbet, trots ösregn. Tack maken för cykelregnstället som jag fick i födelsedagspresent! Nu längtar jag till lunchens träningspass och sen vill jag bara hem, hem, hem. Till mys med familjen, ett varmt bad, massa tända ljus, en tjock filt i soffan, tänd brasa, kanske lite tv och en spännande bok. Imorgon är asketiska augusti slut och på söndag firar vi en femåring i familjen. Det är stort.