Inte så tokigt väder för en promenad som man kan tro.
Åtminstone inte om man är nyfiken på hur folk har det därhemma. Och det är jag. Igår kväll vid sjutiden gick jag ett varv i kvarteret. Och jag måste erkänna att jag sneglade in i ett och annat vardagsrum. Och så fantiserade jag. Om vilka som egentligen bor bakom de Southfork-liknande grindarna högst uppe på berget. Om vad det där stora glada sällskapet kring det runda bordet firade. Om varför alla gardiner alltid är neddragna i 70-talsvillan runt hörnet. Just den är synnerligen misstänkt. Starka lampor dygnet runt, bakom neddragna gardiner. I övrigt inte ett spår av liv. Mystiskt...
Den allra bästa accessoaren om man vill tjuvkika in hos folk är för övrigt en hund. Då kan man gå riktigt sakta och till och med stanna till här och där, utan att verka misstänkt.
5 kommentarer:
Jag veet! Hund är toppen när man tjuvkikar. En gammal hund, som jag har, stannar ofta och länge... Bra va?
Okej då jag erkänner också att jag tjuvkikar... ;)
Sara: Ja ni har ju hund - eller hur! Vi hade en go dvärgschnauzer, men han fick en njursjukdom så vi fick ta bort honom för tre år sedan. Sorgligt.
Fröet: Visste väl det... ;-)
Jag upptäckte just också att nu är det den säsongen igen! Kul, vi har ett nybyggt hus som jag tycker är jättesnyggt på vår väg. Det har måånga, stooora fönster. Nu vet jag hur de har det! :-).
Caroline: Visst är det kul!
Skicka en kommentar