Vi hade besök av goda vänner i söndags, och efter mycket bus, lek och stoj lade sig storebror i soffan för att pusta ut. När det var dags för vännerna att åka hem, ropade jag på honom så att han skulle komma och säga hejdå. Svaret kom direkt:
- Nej, men mamma. Jag ligger så skönt. Om jag går upp kommer jag ju inte att komma ihåg hur jag låg.
Jag förstår precis hur han menade. Precis så känner jag varje morgon, sisådär kvart i sex.
6 kommentarer:
Ja, man känner ju igen känslan :).
Åretruntparadiset: Eller hur!
Ja fy tusan. Helt sjukt vad ofta man måste gå upp och att det är morgon nu igen!, tänker jag nästan varje morgon.
Kajsa: Nån morgon kunde man väl få slippa... ;-)
Åh ja... så jag känner igen känslan. Har man hittat det perfekta läget vill man inte röra sig en gnutta.
Misen: Just så...
Skicka en kommentar