Igår följde jag en impuls och flydde hemifrån, mitt i middagsförberedelserna. Jag lämnade maken med makaronipudding, grusiga golv och läggningsritualer (tack älskling). Jag gick på bio. Och det gjorde jag rätt i.
För mig är bio inte verklighetsflykt. Snarare en påminnelse om att verkligheten - och livet - är på riktigt. Och att det pågår hela tiden. Vet inte om det låter begripligt. Men så är det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar