För tio-femton år sedan var ett besök på en stormarknad en vardagkväll något av det värsta jag kunde tänka mig. Trängseln bland kundvagnarna tog fram min inre Michael Douglas, eller rättare sagt - hans karaktär i
Falling Down.
- Två barn senare kan en timmes storhandling på egen hand vara kvällens oas, en en fridfull andningspaus efter dagis-handla-laga middag-racet.
För tio-femton år sedan kändes det som en smärre katastrof om vår hund hade väckt oss på natten för att han behövde gå ut. Dagen därpå var maken och jag hålögda av sömnbrist.
- Två barn senare är varje störningsfri natt en gåva. Och jag är oftast pigg även om jag har vaknat till en gång eller två under natten.
Människan är i sanning en anpassningsbar varelse. Och det är en viktig lärdom.
5 kommentarer:
Jag håller appselut med! Storhandling om även mannen är med kan bli rena utflykten, nästan.
Och att få vara pigg och utvilad är värt hur mycket som helst när man vet hur en natt med småbarn kan vara, eller kunde vara!
Caroline: Ja, även på egen hand kan det vara en liten utflykt...
Utan barn kan jag bara säga att jag länge älskat att handla på veckokvällarna! Särskilt när man bor i såna här länder som Rumänien o Vitryssland där stormarknaderna har öppet till 23/24 el dygnet runt...
Håller med, det är skönt att handla ifred. Strosa, kolla på stormarknadens skor (varför förvånas man över att där aldrig finns något snyggt?) och välja något bra rengöringsmedel. Brukar dock tröttna borta vid grönsakerna någonstans...
Anna: Jag kan tänka mig att det är en härlig känsla att kunna ge sig ut och handla i princip när som helst. I USA handlade vi närhelst vi fick låna bil, och Wal-Mart var öppet dygnet runt. Vid midnatt sisådär kändes det som att vi var med i en amerikansk roadmovie.
ÅRP: Grönsakerna är värst! Särskilt när man shopexpressar. Så mycket jobb.
Skicka en kommentar