Vitsipporna blommar så vackert idag, precis som de alltid gör den 3 maj. Jag plockar en bukett och tänker på dig, mamma. Idag skulle du ha fyllt 69 år. Och jag saknar dig så. Allt är bra ska du veta. Men du fattas mig.
Kram fina Kajsa! Min mor fyller 71 om en vecka. Jag tycker att de blivit lite äldre, mor o far, men jag tror fortfarande att jag skall få ha dem kvar i all evighet...
Åh, den första sköra våren och vitsipporna minner om många och mycket, tydligen. Själv tänker jag på min mormor som både föddes och dog i början av maj, med vitsippor blommande utanför fönstret.
Själv har jag faktiskt planterat vitsippor idag! Grävde upp dem i skogen o tog sen med dem till brorsans hus och planterade dem. Ska bli spännande att se om de kommer upp nästa vår! Stor kram vännen idag
Nu har jag tänkt på det en stor del av kvällen, hur man verkligen fortfarande tror att de alltid ska vara där. Ingen nyhet, men ibland behöver man en påminnelse om att vara tacksam.
8 kommentarer:
Kram fina Kajsa! Min mor fyller 71 om en vecka. Jag tycker att de blivit lite äldre, mor o far, men jag tror fortfarande att jag skall få ha dem kvar i all evighet...
När jag skickar tankar upp i himmeln till min mormor via bloggen, känns det också verkligen som hon får dem.
Min mor fyller också år idag!
Kram-kram
Åh, den första sköra våren och vitsipporna minner om många och mycket, tydligen. Själv tänker jag på min mormor som både föddes och dog i början av maj, med vitsippor blommande utanför fönstret.
Fröet: Stor kram tillbaka! Och ja, visst trodde man att de skulle finnas där för alltid. Märkligt.
Caroline: Så känner jag också. Ibland pratar jag lite med mamma, och jag tror nog att hon hör, på något sätt. Kram tillbaka!
Kajsa: Ja, det verkar vara en tid för födelse och liv, maj.
Själv har jag faktiskt planterat vitsippor idag! Grävde upp dem i skogen o tog sen med dem till brorsans hus och planterade dem. Ska bli spännande att se om de kommer upp nästa vår! Stor kram vännen idag
Nu har jag tänkt på det en stor del av kvällen, hur man verkligen fortfarande tror att de alltid ska vara där. Ingen nyhet, men ibland behöver man en påminnelse om att vara tacksam.
Kram igen
Anna: Låter underbart, hoppas de klarar sig!
Caroline: Det är nog snudd på omöjligt att inte tro det. Kram!
Skicka en kommentar