Och nu är det vår. Dags att hugga i, alltså. Jag har visat er visionen. Hög tid att presentera den osminkade verkligheten. Håll i hatten... Så här såg det ut på framsidan av radhuset i morse:
Inget vidare, eller vad säger ni? Men om jag bara kisar lite kan jag redan se lagerhäggen, tuvtåteln, skuggbräckan, daggfunkian och magnolian framför mig. För att inte tala om kullerstenen, med insprängda, oregelbundna skifferplattor här och där. Solskenet bedrar för övrigt, egentligen är det rätt skuggigt på vår framsida.
Och imorgon smäller det: då ska vi köra grävskopa! Fortsättning följer...
5 kommentarer:
Visst kan jag föreställa mig! Och som en estet du är är jag säker på att det blir fint. Här har vi också pysslat idag, enligt modern behövde vi insynsskydda så idag har vi planterat spirea och forsythia längs staketet. Lär dröja ett tag innan det blir insynsskyddat...
Anna: Det kommer att bli SÅ fint! Härligt att modern har ambitioner, även om det dröjer...
Hur är det att vandra på svensk mark? Finns planerna kvar på en svensk tillvaro? Hoppas gör jag förstås, saknar dig så ofta ska du veta, vännen!
Kram!
Anna: Vad var det förresten som växte där utanför huset på Kommunistgatan i Minsk?
Det var kul att se en bild irl! OCh kul att följa resultatet, för jag hoppas på före-efter-bilder?
Nu är det slukommenterat och godnatt!
Caroline: Jag lovar bidra med både under arbete- och efter-bilder.
Skicka en kommentar