Et tu, Brute?

Så kom den då. Frågan:

- Mamma, fanns det dinosaurier när du var liten?

Jag som trodde den bara var en myt.

Det ska böjas i tid

Puh! Nu är alla årets julklappar inköpta, och jag kan luta mig tillbaka och bara smutta glögg, knapra pepparkakor och tindra med ögonen ända fram till julafton. Eller well, inte riktigt va... Men jag har åtminstone en sak mindre att hålla reda på i hektiska december, och det är gott nog.

Apropå julklappar: ni tänker väl på att optimera presenterna till era telningar? Man kan ju inte bara ge bort klappar sådär hipp som happ, utan baktanke... Genom att välja rätt gåva kan ni ge glinen en karriärmässig hint i rätt riktning. Eftersom jag tänker att det kan vara praktiskt med en arkitekt och en läkare i familjen, så har jag inhandlat följande klappar:




Joråsåatte...

Kvällsshoppat

Vår urgamla tjock-tv har slutligen fått gå i pension. Det var sannerligen på tiden; på slutet skorrade ljudet betänkligt, och om det var så mycket som skymning i programmet på tv:n så blev bilden helt svart. Så igår gjorde vi slag i saken och baxade hem en ny pjäs till vardagsrummet. Men oj oj oj vilken vånda det har varit för oss att köpa ny tv. Teknikprylar är helt enkelt inte vår grej, varken min eller makens. Nu är det dock gjort och det enda (?) som återstår är att få alla kanaler och finesser att funka... Och tro't eller ej, men den är faktiskt snudd på snygg, vår nya tv. (Även om vardagsrummet vore ännu finare utan.)

Lunchshoppat

Saker man får veta av en slump

"Mamma, igår lekte T och jag i badrummet. Hon borstade tänderna med din tandborste."

Jädra lillasyster och hennes fyraåriga buskompis tillika granne T. Nåväl. Tur i alla fall att det inte var till just denna grannfamilj som kräksjukan anlände i veckan.

En sån kväll

Grannarna tillika vännerna ställde in kvällens middag på grund av kräksjuka. Hu. Men kvällen här hemma i radhuset blev alldeles utmärkt fin ändå. Inte minst eftersom maken hade den goda smaken att komma hem med en rejäl bit smörgåstårta från Hötorgshallen. Addera lite petit chablis, soffmys med barnen, David Bowie på Spotify, ett varmt bad och snart säsongens första På spåret, så förstår ni att jag inte har mycket att klaga på.

Jag har det så bra. Och jag är så innerligt tacksam. Tack!

Äntligen!

Ni som hängt här ett tag vet att jag har pratat om det länge. Nu har jag äntligen - äntligen! - gjort slag i saken. Jag jobbar numera 90 procent och är ledig varannan fredag. Livet. Det är här och nu.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fredagsfrulle

Först en timmes yoga med fantastiska Ana. Sen ekologisk lyxfrukost vid skrivbordet, från fina Kaffeverket. Det finns sämre sätt att inleda en fredag på.



Have a good one, hörni!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Comfort food

Apropå veckomatsedlar och vardagsmat: ikväll blev det makaronipudding i radhuset. Det är en riktig nostalgirätt och sann comfort food för mig. Jag minns mammas makaronipudding så väl från min barndom. Hon serverade den med skirat smör, kan ni tänka er?

Vad är comfort food för er?

Veckomatsedel no more

Uppmärksamma läsare kanske märker att jag har slutat publicera veckomatsedlar. Och faktum är att jag inte bara har slutat att publicera dem, jag har slutat att producera dem också. Det är inget medvetet beslut utan något som bara har hänt. Men det fungerar förvånansvärt bra, faktiskt. Ganska skönt att slippa planera, skriva långa inköpslistor och veckohandla. Nu handlar vi halvstort ett par gånger i veckan, och så plockar vi med oss det som eventuellt behövs just för dagen på väg hem från jobbet. För ett par år sedan hade det stressat mig enormt, men just nu passar det mig och familjen utmärkt.

Nu slipper jag och maken också de alltför överambitiösa veckomatsedlarna. Ni vet de där man har knåpat ihop en lugn lördagseftermiddag när man sitter i godan ro i soffhörnan och låter inspirationen flöda. Gott om nya spännande recept brukar det bli då, men tyvärr ofta lite för krångliga och inte alltid sådana som passar en mörk torsdagkväll när alla i familjen har tröttmössan djupt nerdragen i pannan. Jag kan mycket väl tänka mig att de organiserade veckomatsedlarna dyker upp igen i radhuset framöver. Men just nu är det som sagt skönt med en paus.

Hur gör ni med vardagsmaten?

Förresten: en annan bra sak som minskar behovet av veckomatsedlar, det är att se till att bli bortbjuden. Som den här helgen då det blir middag hos bästa grannarna på fredag och hos fina vänner på lördagen. När jag till det lägger att maken redan har fixat söndagens adventsfika, så kan jag ana mig till konturerna av en härligt avkopplad helg. Snart fredag hörni!

Förresten...

...varför blir bilderna från iphonen så dåliga, måntro? Måste se om jag kan fixa och trixa lite med bloggpress-appen, för så här kan det ju inte se ut!

Längtar bort igen...

...till exempel till Äppelfabriken, där vi var i lördags. Där mumsades det äppelkaka och dracks te i eftermiddagssolen.


(Kan man för övrigt annat än längta efter sina barn när man tittar på fina bilder som den här?)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Goddag Godot

Avlyssnat på gröna linjen:

- Alltså vad kallas den här tiden? IT nånting, tror jag, men jag minns inte vad den heter.
- Vadå heter?
- Ja, alltså som stenåldern och vikingatiden och så. Den heter något, det har jag hört. Fast jag tror inte ens de har döpt den ordentligt. På riktigt, alltså.
- Snart är det 2020, och min mormor är född 1936. Det är typ före dinosauriernas tid. Helt sjukt.
- Nu är det tiotalet.
- Vadå tiotalet? Alltså jag fattar inte, vadå tio?
- Jamen från elva till nitton är det tiotalet, fattar du?
- Näe. Men du, vilket år är det nu egentligen?

Säg, är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Till exempel hit:


- Posted using BlogPress from my iPhone

Shoppat

Nu återstår att se om detta är den ultimata svarta tröjan, som är bekväm och passar till allt, går att klä upp och klä ned och som funkar de där dagarna man inte orkar matcha, stryka eller piffa. Vad tror ni?

Gott som vanligt

Jag vill omgående uppmana er alla att byta ut fredagstacosen mot Annikas snabbpizzor. Barnen var i och för sig skeptiska, men maken och jag älskade maten, och ungarna tror jag kan vinnas över med lite envishet.

Mums!

Praktisk träning

Medan jag var på väg till Huddinge och min ledarskapskurs idag, så genomgick maken lite mer handfast ledarskapsträning här hemma. Lillasyster vägrade ta på sig ytterkläder och skor när de skulle gå till dagis i morse, och skrek med sin allra högsta gällaste röst

- Jag vill ha skriiiiiiidskor på mig! Jag SKAAAAAAAA haaaa skriiiiiidskor på mig!

i ungefär en halvtimme. Efter mycket lirkande gav maken upp alla försök till dialog, stoppade jacka, brallor och skor i en kasse, tog lillasyster under armen och bar resolut ut henne och kassen till bilen.

Vad är väl en kurs mot en alldeles vanlig fredagmorgon i förorten?

Julekuler

Jag är sannerligen ingen stickare. Men om jag vore det, så skulle jag genast införskaffa denna bok och börja sticka kulor. De är ju för söta, Arne och Carlos.

Förresten...

...när man är komatrött redan på torsdagen, då är man väldigt glad och tacksam över att briljanta matbloggerskan Annika delar med sig av sina genvägar till god fredagsmat. Imorgon blir det kryddig färsröra på pitabröd här i radhuset. Borde gå att svänga ihop även för en utbildningsutmattad fredagsuttröttad och allmänt höstmatt mamma i förorten.

Gonatt.

Du och jag, Martin

Idag har jag varit på kurs. Coachande ledarskap har stått på programmet. Givande och väldigt roligt. Och ansträngande - jag är redo att falla i koma vilken sekund som helst. Men jag ser fram emot morgondagen: då blir det feedbackträning för hela slanten.

När kursen började i morse hade jag lite svårt att koncentrera mig. Kursledaren var så himla lik någon, och jag kunde för mitt liv inte komma på vem det var. My god, så irriterande! Precis före lunch trillade dock polletten ner, och det slog mig att hon ju är en kvinnlig karbonkopia av Martin Gore. Inte illa, att se ut som en riktig musiklegend och synthikon! Och tänk så praktiskt när man ska på maskerad: lite kajal, svart nagellack och ett par lädershorts bara så är looken kirrad. Det är väl möjligen frisyren som skulle kunna ställa till det då, om man inte har lust att snagga sig för den goda sakens skull dårå.

På förekommen anledning

Migrän hörni. Det måste vara en av världens märkligaste sjukdomar. Bara kolla in listan över utlösande faktorer:

Faktorer som kan utlösa ett migränanfall
Stress
Sömnbrist
Fasta
Oregelbundna måltider
För lite sömn
För mycket sömn
Starka dofter
Svängningar i temperatur
Svängningar i lufttryck
Hetta
Starkt solljus
Höga ljud
Stark ost
Rött vin
Andra alkoholhaltiga drycker
Citrusfrukter
Choklad
Tobak
Lågt blodsocker
Vissa läkemedel
Starka dofter
Sojaolja
Starkt kryddad mat

Redan några dagar före ett anfall kan man känna sig irriterad, trött, hyperaktiv, apatisk, sötsugen, få magproblem och humörsvängningar. Själva anfallet kan vara i allt från några timmar till flera dygn. Efter ett migränanfall kan man känna sig mörbultad, apatisk, bakfull, trött och lättirriterad.

Well, tell me about it. Nu vet jag i alla fall varför jag kände mig så konstig hela helgen.

Ja tack, tomten

Grönt är skönt

Särskilt nyttig har den som sagt inte varit, min novembermånad. Men en sak har jag gjort rätt: jag har lagat, serverat och ätit massor av grönsaker. Häromdagen hade vi sex sorters grönsaker till middagen. Rå vitkål, isbergssallad och morot för att tillfredsställa barnens smak, och så en ljummen sallad i gröna toner till maken och mig. I den hade jag knaperstekt squash, broccoli och lätt uppfräst spenat. Olja, vinäger, salt, peppar och rostade solrosfrön på - mums! Idag kom vi upp i fem sorters grönt: morötter och gurka i stavar, ljummen broccoli- och spenatsallad med solrosfrön, och så haricots verts med senapsvinägrett och rödlök. Och vänta nu lite, rödlöken måste väl också räknas som grönt - alltså sex sorter även idag!

Min strategi är att fylla mer än halva tallriken med grönt och därmed lämna mindre plats till måltidens andra beståndsdelar som t ex kött och kolhydrater, eller som idag spagetti carbonara. Min egen variant av tallriksmodellen. Funkar finfint, och ärligt talat hörni: vad vore livet utan spenat, citron och avokado?

Vad är nu detta?

En hel helg med tryck över bröstet och svårt att få luft. Omöjligt att sova och stresskrypningar i hela kroppen. Inte bra.

Lydmar vs hotell Skeppsholmen 1-0

Jag har varit på planeringsdagar som sagt. På Hotell Skeppsholmen. Förutom en hel massa planerande i vackra Skridskopaviljongen har det inneburit dumlekola, vaniljbullar, småkakor, carpaccio med pepparrot, cava, renfilé, mazarin med äppelterrin, chokladmuffins, ostmackor på surdeg, krämig risotto, friterad persilja, rödvin, earl grey och så lite mer dumlekola. Ja, ni fattar. Inte direkt något nyttigt november. Precis som jag förutspådde.

Hotell Skeppsholmen förresten. Ett fint litet ställe på en av Stockholms absolut vackraste platser. Bra mat och fina miljöer. Men, tyvärr, dålig service. Snorkig och nonchalant. Slarv som glömda glas, uteblivet smör och karljohansvamp även till den som beställt svampfri mat gjorde inte saken bättre. Jag hade privilegiet att bli bjuden på den goda maten av min arbetsgivare, men jag kunde inte låta bli att snegla på menyn. Snordyrt - även med stockholmsmått mätt. Och ärligt talat - med sådana priser så får ni allt jobba såväl med service och kulinarisk kvalitet som med bemötande och atmosfär. Jag menar en skaldjursburgare för 315 kronor - amen kom igen... Och i den vackra konferensvillan saknades papperskorgar, ordentlig belysning och värme. Då hjälper det inte att vaniljbullarna är som sända från himmelriket.

På väg hem från holmen slank jag och en kollega in på ett annat, närbeläget hotell för en fredagsdrink. Och oj hörni, vilket skillnad. Lydmar är snyggt, inbjudande, hemlikt, varmt och befolkat av fantastiskt trevlig, cool och vänlig personal. Såvitt jag kan se är matpriserna också något rimligare. Heja Lydmar! Hotell Skeppsholmen: se och lär...

Vad var det jag sa?

Jag gillade den inte från början, och nu ska den läggas ner. Jag kommer inte att sörja. Jag har bara köpt några enstaka nummer sedan det allra första, och mitt första intryck består. Tidningen har inte lyckats fånga mig, och de få nummer jag köpt har inte blivit utlästa. Tidningen utger sig för att gå bortom ytan, att vara lite djupare än andra tidningar på marknaden. I själva verket är den ett upphackat sammelsurium som inte lyckas inte gå på djupet med något.

Vila i frid, Yourlife. Jag kommer inte att sakna dig.

Min nya last

Vilmas knäckesticks med sesamfrön. Jösses så goda de är. Men... På tal om laster så har jag skaffat mig alldeles för många på matfronten. Det duger inte. Jag tror banne mig att resten av månaden får bli mitt eget nyttiga november. Japp, imorgon kör vi! Eller, vänta nu... Då ska jag ju på planeringsdagar. Vilket betyder god mat och mycket fika. I helgen ska jag lördagsmysa hos syster. Och så är det tjejmiddag nästa lördag. Och sen... Ja, ni fattar. Lägg sen till min usla karaktär, så förstår ni att jag har problem. Men okej. Sunda vardagar med mycket motion. Det borde jag väl ändå kunna få till. Hejar ni på mig?

Läsglädje

Den där Murakami som ni ser i spalten till höger, den har jag lagt åt sidan ett tag. Den är bra, men lyckas inte riktigt engagera mig. Just nu. I stället är jag helt inne i Cirkeln. Vilken läsfest! Ungdomsbok påstås det, men om ni har den allra minsta kontakt med er inre tonåring, så läs! Jag längtar redan hem till soffhörnan.

Plötsligt händer det

Fördelen med att sista föräldrapengen från sommarledigheten dimper ner på kontot först i november är att de känns som en liten lotterivinst när de väl kommer. Skjuts in med pengarna på New York-kontot bara!

(Det är för övrigt inte bara Försäkringskassans fel att utbetalningen har dröjt, kanske jag ska lägga till - rätt ska vara rätt.)

Vikten av att vara rädd om sig

Det är snart två år sedan jag började må riktigt dåligt av den störda miljön på min dåvarande arbetsplats. Sedan ett år har jag nytt jobb och idag mår jag bra. Riktigt bra.

Och ändå kommer de fortfarande över mig ibland, de där förlamande stress- och panikattackerna. Anfallen som slog klorna i mig varje kväll då för två år sedan och fick mig att ligga sömnlös natt efter natt. De kommer inte ofta, men det händer. Och alltid när jag har som allra minst anledning att bli stressad.

Som ikväll. När barnen var nattade och kvällen låg framför mig, helt utan måsten. Då slog den till. Ångesten. Den är så lurig, den där ångesten. Först kommer den smygande, och så plötsligt knyter den ett hårt band runt min bröstkorg och drar till. Jag får ingen luft, och det är som att hela min kropp skriker. Trots att mitt förnuft och mitt sinne konstaterar att jag inte har något att oroa mig över, inget att fly ifrån. Kroppen lyssnar inte. Den bär med sig alla mina erfarenheter, de sitter där. Den minns.

En ordningsjunkies paradis

Jösses. Chez Larsson alltså. Hennes blogg ÄR verkligen ordning och reda-porr. Jamen bara kolla dagens inlägg till exempel.

Undrar om hon kan tänka sig ett hembesök, Benita? För vårt förråd under trappan har bara blivit en anings anings mer välorganiserat sedan den här bilden togs i min bloggs barndom. Det finns fortfarande stor förbättringspotential. Och vi bor bara några kilometer bort.

En fredag i november

• Räfsa löv
• Marinera en älgstek
• Ta en tur till biblioteket
• Baka bröd
• Busa med barnen
• Äta middag hos goda vänner

Se där en passande att göra-lista för en ledig dag i november. Dammsuga ska jag också göra, men det sabbade liksom känslan i listan... Ha en bra fredag, alla fina!

Slit och släp

Nu har jag släpat med mig träningsväskan till jobbet två dagar i rad. Utan att komma iväg till gymmet och faktiskt träna. Himla onödigt. Väldigt odisciplinerat. Men hey; väskan är rätt tung och jag har en bit till jobbet. Vardagsträning, kallas det visst.

Övar fortfarande, och det går framåt

Dags att påminna mig om mitt motto. Det är betydligt mycket lättare för mig att leva upp till det i den miljö jag befinner mig i nu, jämfört med för två år sedan. Tack gode gud för det. Och ändå är det så enkelt att halka tillbaka in i det där destruktiva lyckad & duktig flicka-tänket.

Våga vägra duktighet!

Så mycket kreativitet...

...det finns i bloggosfären. Jag blir ständigt inspirerad, ständigt imponerad. Så mycket fina grejer ni gör, bloggare därute! Och det är så mycket roligare att shoppa från bloggare som skapar själva än från stora anonyma kedjor. Så klart. Låt mig därför visa mina senaste inköp.

Först, I give you Glay. Ett superdupersnyggt, très cool och väldigt bekvämt armband med attityd. I love it! Gjort av begåvade Caroline, med bloggen Min inspiration och webbshopen Studio Caro-Lines:



Häromdagen presenterade Lina med bloggen och webbshopen Kitchenbloom ett par nya produkter i sin webbshop. Jag föll som en fura för fina spetsduksbrickan Ella som nu är på väg hem till mig. Visst är hon fin, Ella:



Det är extra roligt att handla från de här två bloggarna, eftersom jag har följt deras bloggar länge. Carolines flitigt och Linas lite mer sporadiskt. Inspirerande är de båda två!

Igång igen

Tänk att det kan vara så svårt att komma igång med bloggandet efter en paus. Helt plötsligt blir varje ord så stort, så svårt.

Nåväl, det brukar lossna efter ett par inlägg. Så det är väl bäst att bara dra på, helt utan prestationskrav.

Är ni med? Nu kör vi!