Gott nytt år!

Nyårsafton

I år gick den traditionsenliga nyårsutflykten till Millesgården på Lidingö. Ett av mina absoluta favoritställen, som gjorde sig oerhört väl denna makalösa, krispigt vackra vindstilla vinterdag. En ren njutning. Har ni inte varit på Millesgården så åk, åk, åk! Jag älskar Milles statyer. Och miljön, oh the joy. Även jag skulle skapa vackert om jag bodde så, jag lovar er.

Vi passade också på att svänga förbi våra gamla hemmakvarter, till det höga huset på höjden där jag och maken bodde ett år på nittiotalet. Få utsikter i stan slår den vi hade där ute på ön, jag lovar. Det var bra för själen.

Energipåfyllning

Ibland är det tur att man utmanar sin olust och bara kör. Vilken underbart härlig kväll vi har haft! Sällskapsspel, skratt, bästa svampsoppan, rödvin, mera skratt, samtal, mera sällskapsspel, lady Gaga och bara sådär alldeles superhärlig samvaro. Älskart!

Nu blir det några sidor i juleboken och sen lär jag sova gott.

Soffsällskap

Jag, en trendsättare

Jag vaknade på bättre humör idag tack och lov. Det blir middag med vännerna ikväll, men i all enkelhet. Och resten av jullovet kommer jag att tillbringa i soffan, iklädd myskläder. Basta.

Vilket för övrigt är helt i linje med en av trenderna inför 2012, visar det sig. I alla fall om man får tro omvärldsanalytikern Pernilla Jonsson, som spanar inför nästa år i dagens DN. Hon talar bland annat om "...den inåtvända trenden - behovet att få slappa hemma, snooza, återhämta sig och distansera sig från omvärlden."

Man ligger väl i framkant.

Nyårsångest

Fy fan vad jag hatar den här tiden på året. Ju närmare nyårsafton kommer, desto grinigare blir jag. Att jag har varit förkyld i snart tre veckor och fortfarande varken kan svälja utan att det gör ont, motionera det minsta lilla eller sova utan hosta gör det inte direkt bättre. Det här är faktiskt den värsta förkylning jag nånsin haft. Och jag är så trött. Jag vill bara sova. Jag orkar inte göra några käcka utflykter till skridskobanan med mina barn eller gjuta gipsfigurer eller baka med dem eller vad fasen man nu ska göra på jullovet och känner mig som världens sämsta mamma.

Idag var vi på jul-jam hos goda och multimusikbegåvade grannar här på gatan. Superskönt initiativ med sång, musik, fika, goda drycker och en massa trevliga människor - människor som vi känner väl. Men jag hade mest någon slags obegriplig social fobi och kunde inte alls slappna av. Fy.

Och till imorgon kväll har vi bjudit in ännu godare grannar på middag + sällskapsspel. Det ska bli hur trevligt som helst, egentligen. Men när jag tänker på det får jag bara ångest. Tryck över bröstet och svårt att andas. Det som måste fixas inför middagen känns helt oöverstigligt. Och då handlar det bara om att handla lite, laga den middag som vi hade lagat oavsett grannbesök och kanske möjligen städa av badrummen litegrann. Hela stressystemet går igång. Knäppt.

Och sen har vi nyårsafton. Och ni som har hängt här ett tag vet ju vad jag tycker om nyårsafton.

Kan man inte bara få gå i ide nu?

Handmade by maken

Det har sina fördelar att vara gift med en guldsmed. Man kan till exempel få ett vackert löv i julklapp, som komplement till ekollonet man har sedan tidigare. Fint som snus. Och med man menar jag som vanligt jag.

För mycket julmat kanske?

Vår soffa är för liten - alla får inte plats. Härom kvällen ville maken och jag för en gångs skull abonnera varsin plats i soffan. Efter en stunds kivande tog lillasyster till det tunga artilleriet:

- Nej för soffan kraschar om två vuxna sitter i den.

Glasblåsarns barn

Jag och storebror läser Glasblåsarns barn nu på jullovet. Underbar läsning som förtrollar både mig och storebror. I boken ger Härskaren och Härskarinnan uttryck för en syn på barn som känns alltför bekant i Sverige idag:

"Och barn kan vara lustiga att se på, när de är nätta och väluppfostrade. Men de får naturligtvis inte ta för stor plats - särskilt när de inte är ens egna, tyckte Härskarinnan."

Stackars Klas och Klara.

Nio grader varmt och sol

Snudd på läge att käka frukost på altanen idag.
Galet.

Och en annan annandag

Samma sjö för ett år sedan.
Några graders skillnad...

En annandag i förorten

Förutsatt att man deltar i städdagen förstås

Betalar räkningen för vår garageplats och konstaterar att det finns fördelar med att bo i förorten. Garaget kostar oss 300 kronor för ett halvår. Det ni, det är inget annat än ett kap när man bor i Stockholms stad.

Det här med julskinka

Det är ingen hejd på vilka kreativa griljeringar det finns. I varje tidning och på varje matsajt hittar man dem. Bara på alltommat.se kan man välja mellan de här varianterna:

senaps- och clementingriljering
rosmarin-, apelsin- och ingefärsgriljering
örtgriljering
apelsin- och pepparkaksgriljering
lemon curd och ingefärsgriljering
basilika- och valnötsgriljering
ingefärs- och apelsingriljering

Nu undrar jag: är det någon som någonsin provar någon av dessa varianter? Jag känner ingen. Hur är det med er?

Idag vänder det

- Posted using BlogPress from my iPhone

Oops she did it again

Minns ni personen som sade att hon inte gillar barn? Idag sa hon att "Om jag var arbetsgivare skulle jag aldrig anställa någon mellan 30 och 40 år som har små barn. Aldrig.". Och hon skojade inte.

Jag frågade om hon inte trodde att småbarnsföräldrar möjligen kunde föra med sig några värdefulla erfarenheter som kunde vara till nytta för en arbetsgivare. Men icke. Föräldrar till små barn göre sig icke besvär. De är bara hemma med sjuka barn, hela tiden.

Joråsåatte.

Source code

Det blir ingen soffbild idag, vid det här laget vet ni ju hur det ser ut härhemma... Jag är fortfarande risig som attan, men imorgon måste jag pallra mig till jobbet. Om inte annat så för att registrera min julledighet! Och för att svänga ihop den där workshopen som jag skulle ha ägnat veckan åt att förbereda. Häpp.

Efter några dagar i soffan är det lätt att tröttna på det skrala tv-utbudet. Så idag testade jag för första gången att hyra film via SF Anytime. Det gick över förväntan, jag registrerade mig, hyrde Source code och tjoff bang bom så kunde jag se den. På datorn, mind you. Vår smarta tv är inte så smart som det ser ut, har det visat sig. Inte än i alla fall.

Hur som helst, Source code var riktigt bra faktiskt. Rekommenderas för er som vill ha lite spänning och underhållning utan några större pretentioner. Jag blev tvungen att ta en tupplur en timme in i filmen, men det berodde mer på mig än på filmen.

Mycket Versace på HMs rea

Och vet ni, jag tror jag förstår varför. HM, hur tänkte ni?

Ingen större förändring

Förutom att förkylningen har spritt sig även till ögonen som är kladdiga och kliar. Nu: dags för en tupplur.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jahapp

Måndag, och här ligger jag. Det var inte precis min plan.

- Posted using BlogPress from my iPhone

94 dagar kvar

Idag är det soffläge. Tjoff pang bom vilket grepp den här förkylningen har tagit om mig. Efter 12 timmars nattsömn klarade jag mig mig genom gårdagen, men nu är krafterna slut. Tur då att man kan drömma sig bort. Idag kollar jag veckans avsnitt av Resebyrån. Helene Benno besöker New York:

Granen är klädd

Och vet ni? Det snöar.
Nu: mot Krägga. Iklädd denna. Och dessa.

Sifferstatus

Antal barn med vinterkräksjuka på lillasysters dagis: 7
Antal förkylda kollegor på jobbet: 5. Inklusive mig då.
Antal gånger jag har snutit mig hittills idag: minst 15
Antal knop jag kommer att göra idag: inte många...
Antal koppar te jag har druckit hittills: 4
Antal gigantiska lyftkranar jag ser från mitt skrivbord på jobbet: 19 (varav en har en julgran i toppen)
Antal personer på plats i det stora kontorslandskapet på jobbet: 3 (inklusive mig, rätt ödsligt alltså)
Antal koppar te jag lär behöva för att komma igenom den här förkylda dagen: ungefär hur många som helst...

Ha en fin fredag!

Update:
Antal gånger jag somnade i soffan på jobbet: 1
Antal hostanfall jag fick hos frissan, så luften försvann och tårarna sprutade: 1
Antal gånger jag somnade på tunnelbanan på väg hem från frissan: 1
Antal minuter det är kvar innan jag går och lägger mig: 0. Jag ligger redan. Klockan 19.20. Suck.

Och så ett tv-tips

Har ni sett Från Sverige till himlen i SVT? Journalisten Anna Lindman Barsk reser runt i det religiösa Sverige och besöker personer som har ett gemensamt: tron har en stor plats i deras liv. Hennes ambition är att möta människan bakom tron, och jag tycker hon lyckas riktigt bra.

Rekommenderas.

Update: Fast jag måste säga att ungdomspastorn Ann-Sofi från gårdagens program skrämmer mig. På riktigt.

Den taggade pepparkakan

Hon levererade, lillasyster. Som hon levererade. Hon sjöng, tindrade, grimaserade, lekte tittut och busade litegrann med sina kompisar när luciasångerna blev för långa. Den här suddiga bilden säger en del om pepparkakan aka lillasyster och hennes inställning till livet. Gotta love it.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett boktips bara

"På en förlossningsavdelning måste det unga biträdet snabbt identifiera Regeln. Den sitter i väggarna, den avgör hur blodet ska torkas, hur lakanen ska vikas, hur paprikan ska ligga på mackorna. I skydd av Regeln arbetar nattskiftet utan den skulle allt verka ohyggligt skört, och människorna kring födelsen vara hjälplösa och blottade."




En mycket mycket bra debut av Måns Wadensjö. Hans nya roman ABC-staden åker rakt upp på önskelistan.

Ett annat slags nedräkning

Sju arbetsdagar kvar. Sen tar jag julledigt ända till efter trettonhelgen.

Sju dagar. Det är praktiskt taget ingenting. Och ändå, just nu känns det som en hel evighet. Jag har liksom fallit in i jullovs-mode redan. Min kropp - och min själ - suktar efter varma bad, läsning framför öppna spisen, bus med barnen, tupplurar, sovmorgnar och långa promenader. Tidiga morgnar på t-banan, förbättringstavlor, värderingsworkshopar, chefsstödsproducerande och storytellingplanering känns inte alls lika lockande. Dessutom är jag trött. Jag behöver en paus.

Men jag gör vad jag kan för att fånga julkänslan även i vardagen. Just nu doftar det nygräddade pepparkakor i radhuset. Två nybadade pyjamasklädda gosungar sitter i soffan och tittar på Tjuvarnas jul. Maken spelar Adams julsång med Jussi på hög volym i köket. Och det gör ju sitt till.

Det ska nog gå det här också.

Ett barn är ett barn är ett barn... eller?

Jag har funderat över en sak, och vill gärna höra vad ni tänker.

Är jag överkänslig som hajar till när en person säger "jag gillar inte ens barn"?

Jag har full förståelse för att alla inte vill ha barn. Det har jag, verkligen. Men att så pass kategoriskt och utan förbehåll säga att man inte gillar barn, det finner jag märkligt. Det är lite som att säga "jag gillar inte värmlänningar", "jag gillar inte svarta människor" eller "jag gillar inte kvinnor". Och det skulle väl ingen säga. Hoppas jag. För värmlänningar är ju inte en homogen grupp som man kan hissa eller dissa, så där generellt. Lika lite som svarta människor, eller kvinnor.

Och detsamma gäller förstås barn. De är individer, olika allihopa. Att bunta ihop dem till en grupp som man gillar eller inte gillar, det tycker jag är väldigt märkligt. Lite obehagligt. Och, inte minst, respektlöst mot barnen. Se dem för dem de människor de är, liksom.

Nu vet jag inte exakt vad personen jag hänvisar till här ovanför menade med sitt uttalande, egentligen. Och mina funderingar handlar inte så mycket om det, utan mer om vilka tankar och känslor det sagda har fött hos mig. Det är mycket möjligt att jag övertolkar.

Vad tänker ni?

Nere på tvåsiffrigt

Tjoho, om 99 dagar smäller det!
Snart dags att börja boka bord, kanske?

Nu: mer te.

Plötsligt händer det, à la lucia

Somliga morgnar är bättre än andra.

Till exempel de som börjar med att hela familjen äter nybakade saffransscones till tonerna av körsång och i skenet av tända ljus. Och som fortsätter med gemensamt julkalendergluttande i soffan, påklädning utan knot och sedan glada tillrop ("Hejdå, världens bästa mamma i hela världen!") vid avfärd mot dagis och skola.

Mamman ifråga jobbar hemifrån idag, så nu ska här planeras storytellingprojekt och skapas chefsstödsdokument. Samt drickas hejdlöst många baljor hett te (jag har ont i halsen). Klockan tre pausar jag för att avnjuta lussefirande på dagis. Längtar redan efter att få se lillasyster som toktaggad pepparkaksgubbe.

Glad lucia på er alla!

Apropå godis

Vad är grejen med att inget får smaka av sig självt längre, utan ska smaka som något annat?

Det är ett otäckt fenomen som verkar bli allt vanligare. Skumtomtar med polkagrissmak. Cookies som smakar mjölkchoklad. Choklad med smak av digestivekex. Polly som smakar lakrits. Kladdkaka med Mariannegodis. Kola med pepparkakssmak. Och i februari lanseras kaffekapslar med smak av... hör och häpna... plopp och center.

Jag tar mig för pannan. Fattar ingenting. Men det kanske bara är jag som är gammal?

Allvarligt talat

Skumtomtar måste väl ändå vara världens mest övervärderade godis. Inte gillar ni väl dessa geggiga gubbar som smakar kvalmigt, växer i munnen och bara fastnar i gommen? Inte gör ni? Väl? Nej, tacka vet jag knäck. Eller polkagrisar. Eller ungefär vilket annat godis som helst.


Bad santas.

101 dagar kvar!

Vi åker inte till New York för att shoppa. Men en sak är säker: hit ska jag. För maken till Lululemons yoga- och löpkläder, det finns inte. De är snygga och sköna av höjdarkvalitet och med fantastiska funktionella detaljer. Låt mig ge er ett exempel. I give you: the Run Insulator Pullover:

Dagens uppdrag utfört

Lilla mamma

Fina lilla mamma. Som jag saknar dig. Inte minst när jag sitter och tittar i dina gamla album. Och vilken skönhet du var, kära du.

Snyggaste stassen

Coolt Lena.

Smart TV, my ass

Den kallas för smart, vår nya. Jomen tjena. Vad hjälper det väl att ha en särskild app för SF Anytime när det är omöjligt att fatta var man ska mata in sitt jäkla lösenord. Gah.

Och de undrar varför folk laddar ner film.

Update: Och våga nu inte insinuera att det har med handhavandet att göra. Nä nä nä.

Knappt vaken

Oj oj oj. Man kan vara fredagstrött på gränsen till komatös även när man har varit ledig hela dagen, visar det sig. Det kanske har lite att göra med att jag faktiskt åkte hemifrån halv sju i morse, ville ju inte missa min fredagsyoga. En sån lyx att sen komma hem till ett tomt hus, koka sig en kopp varm choklad och äta frukost med tidningen som enda sällskap.

Och en sån lyx att denna ruggiga kväll bli bjuden på middag hos fina grannarna, att få sitta i en bekväm fåtölj framför deras öppna spis och bli serverad god dryck och prima mat. Bra bra.

Men nu: nu tar jag Kunzelmann med mig och kryper till kojs. Så god natt, hörni. Sov gott.

Var kommer alla nya läsare ifrån?

Det är vad jag skulle vilja veta.

Och jag vet - ingen brukar svara på såna här förfrågningar. Men ändå. Snälla söta ni, ni kan väl skriva en liten kommentar till det här inlägget. Och säga hej, liksom. Och kanske något pyttelite om vilka ni är.

Och det gäller även er som känner mig, mind you.
Jag vet nog att ni smyger omkring här ibland.

Update: Men hörni, det här var ju kul. Tack till alla er som sagt hej! Och till er andra: det är såklart helt okej att smyga in helt utan att lämna några spår efter sig. Gudarna ska veta att jag gör det på en massa fina bloggar där ute.

Pros & cons

Fördel med att komma till jobbet före sju: man har betat av en hel massa viktiga arbetsuppgifter redan klockan tio.
Nackdel med att komma till jobbet före sju: man är helt slut redan klockan halv elva.
Och med "man" menar jag i det här fallet "jag".

Update: Och klockan ett kan det hända att man måste åka hem och lägga sig på grund av överjävligt vidrig spänningshuvudvärk. Over and out.

Hurra för maken!

Jag utser honom härmed till veckans vardagshjälte, eftersom han häromdagen upptäckte och hjälpte polisen att ta fast en rattfyllerist. Bra där maken. Bra.

Läslängtan

Jag har böcker så det räcker.
Jag behöver inga fler böcker.
Jag ska inte köpa böcker.
Mina bokhyllor är fulla.

Men om jag rent hypotetiskt tänker mig att jag skulle klicka hem en beställning, då skulle de här stå överst på listan:





Vad vill du läsa i jul?

Mikropaus

Tittar bara in för att säga att jag är kolossalt omotiverad just nu. Om ni undrade, liksom. Har ägnat hela dagen åt att förbereda en viktig jobbgrej som går av stapeln imorgon, och nu när jag är klar så har jag väldigt svårt att uppbåda nog med energi för att börja jobba med något nytt. Jamen klandrar ni mig för det? Det är måndag. Klockan är fyra. Det är becksvart ute. Gäsp är bara förnamnet. Jag längtar hem till min fina familj, till makens biff med stekt lök och potatismos och till ett riktigt varmt bad.

För övrigt kan jag konstatera att min efterträdare på förra jobbet har kastat in handduken. Det tog ett år. Och låt mig säga att jag inte är förvånad. Hon visste vad hon gav sig in på, men vad hjälpte det? Nu söker man efter hennes efterträdare. Dock utan att skriva ut arbetsplatsens namn, vilket såvitt jag vet aldrig hänt på just det här stället. Men det är nog ett smart drag. Arbetsgivarens rykte är inte vad det en gång var, om man säger så. Och om du som läser det här mot förmodan är kommunikatör som just nu letar jobb i Stockholm, så får du gärna mejla mig för att få en varning om vilket jobb du inte behöver bry dig om att söka. För din mentala hälsas skull.

Så. Nu är mikropausen slut. På't igen.

En söndag

• Sovmorgon (nåja, till klockan åtta i alla fall och det duger för mig)
  
• Blåsig julmarknad i vacker miljö (men jösses hörni, jag trodde väl aldrig att det gick att klämma in så mycket fult hantverk på så liten yta)
• Adventsfika (gott kaffebröd fanns det i alla fall på marknaden)
  
• Ett långt varmt bad (say no more)
  
• Brödbak och müslimakande (jag vågar vägra lussebullar)
  
• Pressjour utan ett enda samtal (lugnt och skönt)
• Julpyssel med barnen (giv mig styrka, nu har jag banne mig gjort mitt - pyssel är inte min grej)
• Nu: en kopp té och en nybakad macka med smältande smör och västerbotten (framför Starke man)
  
• Och imorgon är det praktiskt taget redan tisdag, för jag är ledig på fredag. Yay!
  

Stad i ljus

Förra helgen var vi på middag hos vänner på andra sidan stan. När vi körde hem tog vi vägen genom innerstan för att titta på Stockholms omtalade julbelysning. Och oj så vackert det var. Barnen var alldeles hänförda. Så ett tips till er som bor runt stan: ta en sväng med bilen en kväll, det är helfint. Till och med jätterenarna vid Sergels torg bidrog till stämningen en sen lördagkväll.

En rejäl utmaning, skulle jag tro

- Posted using BlogPress from my iPhone