Jag har funderat på en sak och vill gärna höra era synpunkter.
Det gäller ordet duktig. Häromdagen fick jag ett mejl på jobbet där det stod ”Du är väldigt duktig, Kajsa.” Inget mer, bara så, som ett svar på en grej jag mejlat till en större grupp. Svaret kom från en person jag jobbar med ganska ofta och känner litegrann.
Hur skulle ni ha tolkat det? Som beröm, rätt och slätt? Det gör nog jag. Tror jag. Jamen klart det var beröm? Väl ment. Eller?
Just det där lilla ordet ”duktig” ställer till det lite för mig. Det är så laddat i min värld. För mig har det en liten flicka-etikett som jag värjer mig emot. Det är lite klapp på huvudet och lite du är så lydig och kanske lite förminskande. Jag är inte säker på att jag vill vara duktig alla gånger. Jag vill vara bra, kompetent, smart, självständig… Men duktig, jag vet inte. Och om jag själv vill berömma en kollega, så inte fasen säger jag ”duktig”. Jag säger ”Vilket bra jobb du gjorde!” eller något i den stilen.
12 kommentarer:
Jösses, i mina öron är "duktig" inte ett professionellt sätt att uttrycka sig. Som du säger är det ju det utförda jobbet man brukar berömma. Inte personen i såna ordalag.
Jag hade nog tolkat som du, sen hade min man sagt att inte analysera sönder det och ta det för vad där står och som en komplimang. Om personen är äldre än du, så ta det som att du uppfattas som en yngre generation för dit vill vi ju höra nu!
För våga fråga vad personen "egentligen" menade hade jag inte vågat göra...
Kram :)
Cruella: Jamen TACK. För det är ju precis så jag känner, jag också.
Caroline: Ha ha, min man sa samma sak... Personen är lite lätt yngre än jag. Ja, mycket märkligt det här.
Jag tror att din kollega skrev så enbart för att ge dig en komplimang! Det är många därute som inte ens reflekterat att ordet duktig kan vara i närheten av negativ för många...
I min värld klingar numera det inte heller duktig på ett bra sätt utan mer ett uttryck av förvåning, som att den som uttrycker sig så inte förväntade sig att den personenen som den tilltalar inte skulle klara av det! Usch o fy för ordet duktig! Jobbar stenhårt med att arbeta bort det i mitt eget ordföråd.
Kram till dig!
Alltså, det var väl inte jag?Kompetent är du, det vill jag verkligen ha sagt. Duktig kanske man använder om man är lite så där, inte missunsam - men lite osäker på sin egen kompetens i relation till dig.
Duktig kan man också använda för att försöka säga att man tycker att du kämpar på jäkligt brai lite motvind. Även om jag tror det håller på vända.
För oss kvinnor är duktigbegreppt så dubbelt och förknippat med att vi inte får visa oss svaga - vi ska klara allt liksom. Det är inte sant - vi är inte övermänniskor.
Du är en kvinna med kraft och mod. Som inte behöver var duktig i någon annans ögon.
Anette: Mmm, du har nog rätt. Kram och när sjutton ska vi lyckas ses?!?!
Mamac: Nej, inte du! Och tack för fina ord, jag tror också vinden vänder och det känns så BRA.
"Duktig" skulle jag nog, såontant, inte kalla någon över femton (om jag inte var lite ironisk eller skömtsam). Absolut inget fel på ordet i sig, men det passar liksom inte i ett professionellt sammanhang.
Hmm. Själv tror jag att man ska akta sig lite för att lägga den betydelsen i ordet "duktig". För man kan ju vara duktig _på_ så många saker faktiskt och då kan det där man är duktig på trilla bort och personen som säger det gör det enkelt för sig genom att säga just "duktig". Jag tror den som sade det menade just kompetent, kunnig och att du arbetar bra. Annars tror jag personen i fråga hade hållit tyst, faktiskt.
Jag kan nog säga att någon är duktig. Och tycka att jag själv är duktig. När jag gör något jag egentligen tycker är tufft, när jag kämpar på och biter ihop.
Att det inte är bra att göra det alltid innebär inte att det aldrig är bra. Någon duktig flicka vill jag däremot inte vara. Det är ett nedvärderande, förminskande uttryck. Och självklart - i en idealisk värld får man reda på varför någon berömmer i mer specifika ordalag.
Jag tycker dock att det är mycket få människor som ger positiv feedback och att vi ger alldeles för lite av den varan till varandra, och därför; Hellre ett "du är duktig" än tystnad. Ska man alltid tänka på att uttrycka sig perfekt blir det inte mycket sagt. Och uttrycker man sig alltid perfekt så flaggar det nog "duktig flicka" åtminstone för mig.
Dagens filosofi från Montreal. Kanske inte perfekt, men direkt från min hjärna till tangentbordet och din dataskärm. Blixtsnabbt :).
Annika: Håller med. Och å andra sida ska jag inte övertolka vad som antagligen bara var en positivt menad kommentar.
ÅR: Och blixtsnabbt tillbaka: kloka ord som vanligt. Många fina reflektioner. Kram, kram, kram och vi måste verkligen höras snart - jag vill veta allt om maten, båten, gymmet med sjöutsikt... (Maken vill förresten hälsa att du är duktig som skriver så långt ;-)
Jag är duktig på att sällan använda ordet duktig. :-)
Det blev extra påtagligt när vi fick barn.
För mig är det ett numera förlegat och onyanserat ord. Skulle någon använda det vill jag gärna be dem förklara eller utveckla.
Sedan är det nog viktigt att inte ha för många känslor kring enstaka ord, eftersom människors språkbruk kan vara mer eller mindre...utvecklat/genomtänkt. Jag ställer hellre följdfrågor än blir stött.
Anna: Jag märkte också hur ordet skavde när jag fick barn. Eller, det gjorde jag väl innan också, men det blev så påtagligt då. Vill inte att barnen ska behöva bli duktiga.
Och du har helt rätt: om man låter små ord ta för mycket plats så blir man galen. Men jag ville ändå ge plats för min reflektion, och är glad för alla era reaktioner. Tack!
Skicka en kommentar