Apropå det här med laddade ordval på jobbet. Att en hög (manlig) chef i ett mejl till en ung (kvinnlig) medarbetare kallar henne ”gullig, varm, glad och intelligent”, det är väl ändå inte helt lämpligt. Eller vad säger ni?
(Och nej, det är inte jag som fått detta epitet. Snart 40 år fyllda kan jag för övrigt knappast klassas som ung. Är inte särskilt gullig heller, faktiskt.)
13 kommentarer:
Rys. Det för tankarna till hur Lars Norén skriver om unga kvinns han möter på teatrarna. Ja, när han är snäll. Och gubbsjuk.
Cruella: Det är SÅ obehagligt. Mannen ifråga är sjukt nyckfull dessutom, jag blev helt omotiverat utskälld av honom häromveckan. Man häpnar.
Hyperventilerar av ilska här vid datorn.
Det värsta är att gubbjäveln säkert tycker att han är jättesnäll mot den söta flickan.
Ja, usch vilken typ, tänkte jag först. Men sedan tänkte jag att det också är hemskt att inte en kvinna får sägas vara "gullig, varm, glad och intelligent" utan att det är en förolämpning. Alla fyra orden är ju riktigt bra komplimanger, egentligen.
Ungefär som när min svåger/svägerska, som anser sig vara feminister, tycker att det var hemskt när förskolläraren sa att deras dotter (typ 4 år vid det tillfället) var gullig mot småbarnen...
VARFÖR är det hemskt när kvinnor/flickor är varma och glada och bra när de är tuffa och okänsliga? Varför kan inte (den manliga) världen anpassa sig till det som traditionellt kallats kvinnligt istället för att kvinnorna ska anpassa sig? Får jag välja mellan krig och barmpassning (något hårddraget, jag vet), så väljer jag barnpassning any day. Och dessutom väljer jag män som tycker likadant.
Det är allra mest gullig jag retar upp mig på. Det skulle han nog inte vilja bli kallad själv. Morr.
Karin: Eller hur!
Lo: För mig handlar det inte bara om manligt och kvinnligt, utan om maktförhållanden och härskartekniker. Vem som helst blir förminskad av att bli kallad gullig på jobbet, man eller kvinna. Nyckeln här är att detta sker PÅ JOBBET, och dessutom i en relation där maktbalansen är skev (hög chef - ung medarbetare). Det hade varit lika illa om en kvinnlig chef skrivit exakt samma sak till en ung manlig medarbetare, eller man till man för den delen.
Vad gäller dagisexemplet, så förstår jag inte riktigt vad som kan ha upprört så länge BÅDE pojkar och flickor kan få vara - och bli kallade - gulliga.
Feminist? Javisst!
Tidsmästarinnan: You bet he wouldn't!
Fy bubblan. Gubbslem. Kryper fram från under så många stenar så man tror inte det är sant ibland. Och trött blir man.
Kajsa: Gubbslem var ordet.
urk.
nejnej. inte okej.
gubbslem tycker jag oxå är ett fint passande ord.
och hit hittade jag från kajsa...och hit kommer jag igen!
Fröken blund: Eller hur: det känns liksom kletigt. Slem var ordet.
Välkommen hit! :-)
Jag hade blivit besvärad. Tycker det var illa formulerat. Vad vill han ha sagt? Att hon är bra på sitt jobb? Då tycker jag att han ska säga just det.
Smultron: Ja, man undrar vad det var han egentligen ville ha sagt.
Skicka en kommentar