...and no blogging makes Kajsa a dull girl. :-(
Gårdagens tjänsteresa tur och retur Jönköping, på fullsatt tåg till ett möte som mest hade symbolisk betydelse var inte roligast i världen. Pastasalladen jag åt på tåget var nog snudd på äckligast i världen. Och idag har jag huvudvärk.
Ja, som ni märker så är jag sur och gnällig idag. Men nu ska jag ta mig samman och sluta sprida negativ energi till er, govänner!
Och vid närmare eftertanke så finns det ljusglimtar även i detta kompakta mörker. Jag hoppas hinna iväg till Utopia på lunchen idag också (jag behöver komplettera inköpen jag gjorde förra veckan). Dessutom har jag en halvtimmes massage inbokad i eftermiddag. Vi byråkrater här på Myndigheten är sannerligen inte bortskämda med lull-lull i form av lyxiga personalfester, tjänstebilar eller andra löneförmåner. Och det är gott så: skattepengar är skattepengar. Men subventionerad massage är ett av våra få glädjeämnen. Tack, staten!
7 kommentarer:
Haha, Utopia! Jo, så är det. :-)
Nä, bloggabstinens mår ingen bra av. Jag fick en överdos när jag var hemma i tre förkylda dagar.
Ha det så skönt på massagen!
(Ordverifieringsordet blev "dajml" nästan ett ord det med).
Då kunde dom ju ha sparat pengar så du sluppit åka på ett möte som bara var symboliskt och istället fått ännu mer massage eller lull-lull eller en god middag!
Personalvård är en bra investering :)
Myndigheten... nu blev jag nyfiken ;) Får man fråga vilken?
Man får faktiskt gnälla, särskilt på onödiga möten! Mm, massage låter ju inte helt fel, rätt dag att få den på då!
Caroline: Hoppas du mår bättre! Och åh, dajm! Vad gott det lät...
Smultron: Jo. Men man ska inte alltid underskatta det symboliska värdet.
Fröet: Jo, det får man förstås! Men sen är det ju det här att jag vill vara lite hemlig. Hur ska jag göra nu då? Vill du verkligen veta så kan jag mejla. Eller fråga Petra, hon har nog listat ut det...
Misen: Massagen var fantastisk!
Ha, ha ja fråga mig ;) (själv myndighetsanställd)
Jag bara intalar mig själv att jag gillar tågresor. De är oftast ganska outhärdliga, nu, min senaste, så var det förseningar som tydligen var hemliga för oss alla som åkte på tåget (alltså längd och orsak) men delgivna de som var utanför tåget (alltså som kunde hämta information via internet). Och jag åt en sorts varm macka som var allt annat än god. Det fick bli tågvin på det.
Petra: Jag säger ju det! Du har koll på läget...
Jag måste nog instämma. I teorin är det något romantiskt med tågresor. I verkligheten är det trångt, dragigt och illaluktande. Och herregud, det hade behövts MYCKET tågvin för att göra min pastasallad ätlig. Men det mest förnedrande måste ändå vara att först betala 75 kronor för en maträtt, och sen behöva värma den själv i mikron.
Skicka en kommentar