lördag 25 oktober 2008

Där fick de så de teg

Ett gäng pappor här i radhusområdet har börjat jogga. Då och då har de träffats utanför husen för att diskutera dagsform, löprundor och träningsupplägg. De har peppat varandra, men också sneglat lite på varandras tider. Vem är snabbast? Vem orkar längst?

Sen fick de höra om grannen längre ner på gatan. Han var i Sparta nyligen. Där sprang han ett litet nätt ultramaraton. Närmare bestämt 246 kilometer. På 33 timmar.

Toppa den, killar!

5 kommentarer:

Solrosfrö sa...

Är det sanning? Sparta mannen alltså...

Kajsa sa...

Fröet: Chockerande nog så är det sant... Inte mindre galet ändå. Det är visst mindre än 30 procent av dem som ställer upp som faktiskt kommer i mål. Tacka fasen för det!

Sara sa...

Hahaha! Jag fnissar igenkännande. Inte åt Spartamannen, men åt papporna. Jag är gift med en sån pappa, men han har slutat jogga med gänget nu (trots nyinförskaffad träningsoutfit och reflexväst.) Han mumlar något obegripligt om tider, fusk och någon som inte är klok när man frågor honom varför.

Hahaha!:D

Mamma J sa...

*fniss* Kan riktigt SE dem och deras långa ansikten när de fick veta det. Attans, som man brukar säga! Haha!

Kajsa sa...

Sara: Jag med! Senast idag kom maken och berättade att grannen två dörrar bort också springer, vilket var en nyhet. "Han springer två mil på XXX minuter!", berättade han engagerat. "Mmmhm" svarade jag, inte fullt så engagerat får jag erkänna.

J: Attans var ordet! :-D