Att lyssna till sin egen röst

Det här har jag nog glömt att berätta:
Bara en timme innan jag skulle ringa och tacka nej till det där jobbet, dök det upp ett nytt projekt på mitt bord på jobbet. Och det är utan tvekan det mest spännande, utmanande och lärorika uppdraget jag fått hittills. Ja, det är riktigt stort. Och kul. Jag tror inte på några högre makter, men det var onekligen en händelse som såg ut som en tanke, som om någon försökte säga till mig att jag fattat rätt beslut.

Det kanske låter larvigt, men jag är faktiskt stolt över att jag tackade nej till slut. Att lyssna på min magkänsla har inte direkt varit min bästa gren hittills i livet. Att göra det som förväntas av mig och det som ser bra utåt, har jag varit bättre på. Och gudarna ska veta att det har lett mig in på fel bana då och då.

Men jag övar. Och börjar bli bättre, faktiskt riktigt bra, på att lyssna till min egen röst. Och det är så skönt. Jag märker det så tydligt efter det här beslutet - det känns så bra.