Kan man tacka nej till ett toppenjobb, med roliga och utmanande arbetsuppgifter, bättre lön och större ansvar än det jag har idag? I en jättespännande organisation som jobbar precis så som jag tycker att man ska jobba med mina frågor?
Mitt ambitiösa, duktig flicka- och karriärfokuserade jag säger: Nej det kan man väl inte? Men det verkar som om min mage säger: Jo. Det kan man. Man kan säga nej. Till mycket längre resväg. Till mer stress och till mindre möjlighet till egen tid och familjetid. Till en organisation vars framtid är höljd i dunkel, minst sagt. Man kan säga tack, men nej tack inte just nu. Kanske om några år.
I stället kan man säga ja till de nya möjligheter som just nu öppnar sig på mitt nuvarande jobb. Till potentialen som finns i mitt jobb, just nu mer än någonsin. Till nya chefer, nya arbetssätt. Till mina supercoola kollegor. Till det faktum att det knappt går att hitta mer familjevänliga arbetsplatser än den jag jobbar på nu. Till det faktum att trygghet faktiskt inte ska underskattas när man är i den fas av livet där jag befinner mig just nu.
Och så vill jag betona att jag inte har sökt något jobb.
Men ett jobb har sökt upp mig, kan man säga.
Och det är ju smickrande.
Men jag säger nog nej tack.
Tror jag.
Är jag knäpp?
23 kommentarer:
Åh, hjälp vad svårt.
Men, frågan är: varför skall det alltid vara kvinnan som skall säga "nej tack".
De flesta män skulle aldrig komma på tanken att göra det.
Tänk om chansen inte kommer om några år då? Varför är alltid kvinnor så rädda för att satsa - så mycket för det här med "man vet vad man har, men man vet inte vad man får..." ??
Det där är världens svåraste balansgång. När är rätt tid? När är din tid? Kommer chanserna att finnas kvar då?
Men, hur det än är - mår man inte bra p g a att resten av livet inte funkar, så spelar det ingen roll hur roligt det är på jobbet. Hela pusslet måste klaffa.
Lycka till med ditt beslut!
J: Åh nej. Det är inte så. Det handlar inte om det, att jag är kvinna. Kanske lät det så i mitt inlägg, men så är det inte. Jag är nog rätt okvinnlig på det sättet, skulle inte säga nej till ett bra jobb för att uppfylla någon bild av hur en god moder ska vara. Jag är den karriärfokuserade i familjen, inte maken. Vill jag satsa på jobbet så gör jag det. Och det vill jag, men jag vill inte byta. Jag vill satsa där jag är. Det är inte rätt tid att byta just nu. Tror jag.
Och om jag tar just den här chansen bara för att jag tror att det inte kommer fler, så tycker jag att jag säger "ja" av fel anledning. Och dessutom: det skulle ju verkligen vara att säga "jag vet vad jag har men inte vad jag får". Jag vet att det kommer fler chanser. Inget snack om den saken.
Då gör du rätt som tackar nej.
För att du vet ditt eget värde - och att det kommer att "stå sig" :).
Jag gjorde ett liknande val för en tid sedan. Det på pappret mer karriärfokuserande lät jag bli och satsade på en annan, tryggare häst om man så säger. Men, som har visat sig kunna bli en riktig fullträff. Så småningom. Och inte på bekostnad av något annat, för att fokus på arbetsgivaren ligger på en annan nivå.
Det känns riktigt lyckat, får jag väl säga :)!
J: Och förresten, tack för din kommentar och dina tankar! Glömde skriva det i min förra kommentar, men jag uppskattar verkligen dina reflektioner. De fick mig att fundera över om jag håller på att göra ett klassiskt "kvinnoval". Bra att tänka på.
Härligt att ditt val visade sig bli bra!
Nej för tusan! Låter som ett bra beslut (säger jag som är smått arbetskygg.. hehe).
Kajsa: Ja, ibland känns det onekligen så... ;-D
Kajsa - jag sa nej till "mitt drömjobb" för nu snart 4 år sedan, istället flyttade vi ut ur karriärsnurran, följde magen och lusten och det har gått alldeles utmärkt :) Mitt råd: följ magen!
Äh, jag vill tro att magen alltid tar rätt beslut. Det är den man ska ta hänsyn till, inte jämställdhetsdebatten. Magen hjälper till att staka ut livets stig, det liv man själv har ansvar för.
Det där skrev jag för att jag är så in i helvetes trött på jämställdhetsdebatten (som så många andra samhällssdebatter) för tillfället. Större fokus borde ligga på att utveckla inre styrka och förmåga att göra egna val, som funkar bäst för just den människan och just hennes liv.
Förlåt min "host-attack" här...
Det verkar som om magen har hjälpt dig välja. Och det är bra!
Jag röstar också på magen. Jag jobbar för att leva och lever inte för att jobba, även om jag trivs bra med mitt jobb, så är familjen viktigare och även balansen däremellan.
Ja, du vet ju redan vad jag tycker. Kram på dig.
När man radat upp alla för- och nackdelar så återstår magkänslan och den ska man inte ignorera.
Anna Jensen- Jag applåderar!
Innan barnen kom var det svårt att förstå hur komplext ett sådant val som du nu gör kan vara. Och samtidigt som det är komplicerat, så är det också lättare att välja när man har barn. Tycker jag. För barnen är små nu och inte sedan. Vad nu det kan innebära för dig;)
Grattis till att ett jobb sökte uppp dig! :)
Var dags glimtarn: Tack! Det är väldigt skönt att höra. Just karriärsnurren känns inte alls lockande just nu.
Anna: Som vanligt så skriver du så jädra klokt. Rakt på sak. Och jag känner precis så - jag skiter i jämställdhetsdebatten, jag lever mitt liv! Däremot har jag ofta problem att följa min magkänsla. Eller rättare sagt att hitta den. Har inte börjat träna upp den förmågan förrän i vuxen ålder och det är fortfarande svårt för mig. Mitt duktiga jag blockerar ofta vägen.
Se där, det är MAGKÄNSLAN vi alla ska öva på; att förnimma och bli uppmärksamma på! Istället för alla samhällsfilter.
Jag tycker du gör helt rätt Kajsa, absolut.
Men ett problem, iaf för mig, är att min mage tenderar att hela tiden säga just "du vet vad du har men inte vad du får", "Det blir nog bara problem", "Nej, skulle jag, usch" Och då blir det ju lite tråkigt om man då följer denna tråkiga mages känslor hela tiden. (Obs sådan är min mage, säkert inte din :)
Caroline: Just så tänker jag, att jag jobbar för att leva. Sen ska jobbet vara kul och utvecklande också - det är ju en viktig del av livet. Men det får inte ta överhanden.
Åretruntparadiset: Ja... Kram!
Smultron: Jag har inte satt listan på pränt men i mitt inre kan jag ändå se vilken sida som väger över... Instämmer i applåderna, för övrigt!
Sara: Jamen precis så är det. För tio år sen hade jag inte tvekat en sekund. Men min verklighet är en annan nu (vilket jag för övrigt är väldigt glad över).
Anna: EXAKT. Och jädrar vad det är svårt. Men jag lär mig.
Petra: Ha ha ha! Ja, då kan det onekligen bli lite tråkigt till slut. Och frågan är väl om det är magen som talar då?
Just på jobbfronten är jag rätt otålig och tror gärna att gräset är grönare. Kanske finns det också ett visst mått av flykt i det beteendet - jag flyr till ett nytt jobb innan någon upptäcker att jag är en bluff...
;-)
Men nu är det skönt att känna att jag faktiskt inte är riktigt färdig på mitt nuvarande jobb, och jag har aldrig trivts så bra på något jobb. Så jag ska nog vara kvar här ett tag till. Tror jag.
Låter ju som att du har bestämt dig. Följ magkänslan du och skit i duktig-flicka-så- som-man-ska-tycka-syndromet. Man får faktiskt välja precis som man själv vill och förmår. Sa själv upp mig från precis ett sånt jobb som du pratar om för att jag höll på att bränna ut mig. det är det inte värt hur roligt eller välbetalt eller engagerande eller hur duktig man än känner sig. men det verkar du ju redan veta om. Stort lycka till i alla fall i ditt beslut!
Misen: Been there, done that... Nästan bränt ut mig och sagt upp mig, alltså. Det jobbet tog jag för övrigt _trots_ vad min magkänsla sade mig. På pappret hade det allt, men jag vantrivdes. Tack för lycka till!
magen magen magen. Lita alltid på magkänslan, och jag tror att du redan har bestämt dig, eller hur? ;D
Solrosfrö: Jo, jag har nog det... Det blir inte minst tydligt när jag läser det jag själv skrivit. Bra med blogg!
Hej
Kom in här av en slump och läste inläggen och började fundera, när jag läste de första kommentarerna.
Vad är det som säger att du säger Nej tack? Säger du inte Ja tack? Vad är det som säger att männen inte är i en fälla? Vad är det so säger att karriär är det rätta, jobb mycket jobb, det männen satsat på är det rätta sättet att leva ett liv? Jag är fullt medveten om ett ekonomiskt perspektiv, men vill ändå ställa frågan. Vad är att tacka jag till ett liv med kvalitet?
Vem sitter i en fälla?
Oj så många frågor din blogg och kommentarer producerade.
Kul att läsa din blogg.
mvh
Lotta
Bud get: Hej! Roligt att jag kunde trigga igång lite tankar! Och det är ju precis som du skriver, jag tycker verkligen att jag har sagt ja tack. Till en massa fler dimensioner i livet än till jobbet. Och till mitt nuvarande jobb, skönt att utvärdera det och konstatera att det är där jag vill vara.
Skicka en kommentar