På vår träff i söndags berättade min bokklubbsvän C om något helt otroligt som hänt henne:
I slutet av 80-talet stickade C en kofta. Hon använde den en del, men 80-talet led mot sitt slut och snart började den fluffiga, rosa koftan med trekantiga plastknappar kännas passé. Hon lämnade koftan i en UFF-container i en av Stockholms norra förorter, och tänkte inte mer på den.
Åren gick.
För några veckor sedan, i augusti 2008 alltså, bestämde sig C för att besöka en second hand-butik i en annan av Stockholms norra förorter. Och vad tror ni hon fick se, hängandes på en ställning direkt till vänster innanför dörren?
Jo, ni gissade rätt: hennes egenhändigt stickade, fluffiga 80-talskofta. Det visade sig att butiksinnehavaren köpt koftan på en loppis för länge sedan, använt den flitigt men precis bestämt sig för att sälja den.
Visst är det otroligt. Vad kan oddsen vara på ett sånt sammanträffande? Och så undrar jag: Varför visade den sig för henne, efter alla dessa år? Vad försökte den säga henne?
9 kommentarer:
"Jag kommer att överleva dig!" kanske?
Men herregud. Köpte hon den? Jag hoppas det. För de måste vara som gjorda för varandra. :)
Otroligt! Du är säker på att det inte är en vandringssägen "80-talskoftan som kom tillbaka" eller nåt :)
Jag har också tänkt på det där. Och petra - nej, det är ingen vandringssägen :). Då brukar det ju vara en bekant till en bekant du vet. I detta fallet (jag var med) satt stickerskan själv i rummet och berättade. Helt otroligt.
Smultron: Eller "Varför lämnade du mig, varför lämnade du mig? Se hur ensam jag hänger här på galgen..."
Sara: Hon gjorde faktiskt inte det. Hon kände sig färdig med den. Kanske kan den leva vidare på någon fjortonåring som tycker 80-talsretron är cool...
Petra: Nej, det hände henne själv! Det är alltså ingen andrahandshistoria. C som berättade är en mkt trovärdig person, hon hittar inte på. Visst är det fantastiskt!
Åretruntparadiset: Ja, och du vet ju också att C inte fabulerar i första taget. What a story!
Ta mig tillbaka! :) Underbar historia. Vill bara tala om att du förgyllt min dag, och ger dig en utmärkelse som tack för detta. Kolla på min sida. Och ha en fortsatt bra fredag.
Eller kanske "Du må hända veta att jag är ute och passé, men alltid lurar vi nån ny.."
Misen: Nejmen tack! Vad glad jag blir! :-D
Ska kika in på din blogg under dagen!
Kajsa: Ha ha ha! :-D
Skicka en kommentar