Det här är en berättelse om en kvinna som genomgår en omvälvande förändring. Inga stora ord, ingen stor dramatik på ytan, men en känslig och insiktsfull beskrivning av allt det som händer inuti oss, hela tiden och särskilt när livet plötsligt förändras. Boken är som en vilsam famn att vila i, utan att bli kvävande eller andefattig. Skärpan och udden finns där också.
Bengt Ohlsson har blivit en av mina favoritförfattare. Jag har alltid gillat hans småcyniska krönikor i DN:s På stan, inte minst därför att värmen alltsomoftast skiner igenom cynismerna. Det liksom märks att han har kvar sin tro på mänskligheten, trots sitt ibland rätt griniga humör. Och Gregorius, som han fick Augustpriset för, är ett mästerverk.
Idag är det bokklubbsträff härhemma. Det blir paj med dagens skörd av plommon, och vi ska snacka om Fördjupade studier i katastroffysik, som för övrigt inte imponerade särskilt på mig.
4 kommentarer:
Vad du läser, kvinna! Tycker att det är en ny bok till höger på bloggen, var och varannan dag.
Gregorius har jag tänkt läsa nån gång.
Jag har också en bokcirkel! Visst är det kul?! Och jag håller med, Gregorius är ett mästerverk. Ska nog ge mig på fler Ohlssonböcker.
Gregorius måste man läsa, och nu inser jag att jag måste läsa "Hennes mjukaste röst"! Tack för tips.
Smultron: Jag har nog aldrig lämnat bokslukaråldern. Igår insåg jag att jag inte hade någon ny bok på gång. Panik! John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar får fungera som brygga mellan böckerna.
Kajsa: Det är toppenkul! Vår cirkel fírar tio år i år, inte illa.
Var dags glimtarn: Varsågod! :-)
Skicka en kommentar