Den här videon. Den tar mig tillbaka. Och den håller. Som den håller. Låten är lika fruktansvärt bra idag som den var då. Anton Corbijns video lika grymt snygg.
Det var september 1987. Jag minns fortfarande dagen då Music for the masses släpptes. Självklart hängde jag på låset till skivaffären, där i den uppländska lilla staden som har nära till det mesta. Jag gick andra året på det stora gymnasiet och klädde in alla mina skolböcker med de svartvita fotona från skivkonvolutet. Och hur många timmar jag ägnade åt att drömma om Dave Gahan, ja det vågar jag knappt tänka på. Och hey, jag skulle fortfarande kunna tänka mig att ha honom bakom ratten.
Men tillbaka till ämnet. Njut:
3 kommentarer:
DM har genom tiderna stått sig som nummer ett hos mig. Min pappa var på resa med jobbet i England och han var i Basildon... kunde inte släppa att jag inte var med, tretton år som jag var. Och Dave Gahan ja :-)
Som sagt; det mesta de gjorde är tidlöst fantastiskt!
De artister som åstadkommer tidlöshet i sin musik imponeras jag mer av, jämfört med de artister som hela tiden anpassar sig till samtiden. Som Madonna t ex.
Caroline: Men herre gud! Han har VARIT i Basildon. Hur coolt är inte det? Riktigt coolt tycker jag.
Anna: Ja, det håller alltid alltid.
Och jag håller helt med dig - tidlöshet är begåvat.
Skicka en kommentar