I väntan på att komma över gatan vid Stockholms näst farligaste korsning (det är vetenskapligt belagt), såg jag följande idag:
Mot korsningen kom en stor lastbil susande. Bakom ratten satt en kvinna. Men tro inte att hon hade händerna på ratten.
Nej då. I ena handen höll hon i stället en plastbytta med pastasallad (eller något i den stilen). Den andra handen var på väg mot munnen med en gaffel fullastad med mat. Hon var alltså i full färd med att äta lunch, bakom ratten, i 50 kilometer i timmen, vid en vältrafikerad korsning där folk gärna genar över gatan. Hade jag bara haft sinnesnärvaro nog att memorera bilens registreringsnummer, då jäklar!
Först aggrotanten och nu detta. Förstår ni hur farligt jag lever?
12 kommentarer:
Usch och fy. Hur vågar man egentligen?
Caroline: Fattar inte. Hur skulle hon leva med sig själv om hon råkat meja ner någon vid övergångsstället för att hon tagit en tugga sallad i stället för att styra?
Jäklars. Skriv upp nästa gång! Jag funderar ofta på att göra det (många som kör mot stoppskylt vid en korsning jag ofta passerar t ex), men backar när jag känner att jag inte vet hur jag skulle kunna bevisa det jag såg..
Men vad ropade du denna gång undrar ju jag!!! Kära nån tycker jag faktiskt är passande även här. För nån, kommer bli påkörd och är någon kär :)
Ska jag vara allvarlig så blir man ju ofta mörkrädd i trafiken och har lätt att förstå att olyckor inträffar...
Snart sitter väl folk med en kokplatta på passagerarsätet och lagar mat samtidigt som dom pratar i telefon, kollar in en dvd och putsar glasögonen....
Ha ha ha - jag skrattar högt åt ditt: -Nej, men kära nån!
Så himla gulligt farlig du är! Fast jag kan verkligen känna igen mig, hur svårt det kan vara att faktiskt säga ifrån på riktigt och visa hur arg man faktiskt blir över hur folk beter sig ibland. Mitt standarduttryck brukar oftast bli: - Äsch Sture!
Nej, då är det lättare att ta reg nr och sedan... jaaa, jag vet i alla fall vilket reg nr du har!!
Buss på dem bara!
Kajsa: Nej, det vore ju svårt att bevisa förstås. Men kanske skulle jag kunna sätta skräck i dem lite, ringa och säga "Kära nån!" kanske? ;-) Fast skämt åsido, när det är en företagslastbil så skulle jag inte dra mig för att ringa företaget och berätta hur en av deras chaufförer betett sig.
Var dags glimtarn: Ha ha ha! :-D Jag utbrast nog bara "Såg ni?!" eftersom jag gick tillsammans med mina kollegor. Men ett "kära nån" hade tveklöst varit på sin plats...
Smultron: Ja, vart är världen på väg?!
Stillas malva: "Gulligt farlig", det låter ju inte så dumt! Och det är som du säger svårt att hitta rätt ord, sådär i stunden. Efteråt kommer man ju alltid på en radda briljanta saker man skulle ha sagt...
DEt kunde varit värre. Hon kunde ätit surströmming!
Mmm, hellre sur tant som med flit krockar än en pasta-tant i lastbil som med oflit krockar... Fy fan, folk är knepiga.
Penna och papper är bta, kamera bättre.
Kram, Rana
Jag har utmanat dig! Inget jättejobbigt, bara sexfrågor.
Ta i ända från tåårna när du skriker nsäta gång!
Harmonica man: Uäk.
Rana: Så sant.
Smultron: OK!
Solrosfrö: Får gå ut i skogen och träna! Lite som Ronjas vårskrik kanske?
Skicka en kommentar