Läser intervjun med Lisa Fabre i Mama. Och förlåt mig, men jag kan inte låta bli att undra: finns hon i verkligheten?
Hennes treårige son har aldrig fått godis och när han fick choklad på ett kalas trodde han det var smink. McDonald's finns inte för familjen, som till vardags äter quinoa, och wok på aubergine, morot, pumpa och röda linser. Hirs, avokado, fårost och nötter. De beställer sex kilo broccoli i taget och lagrar på balkongen. Good for them, verkligen. Jag bara undrar hur det är möjligt? Är det möjligt?
Fast som hon säger, att undvika godis är lätt eftersom "de flesta föräldrar på vårt dagis är rätt medvetna". Vilken tur att hon slipper stöta på oss vanliga omedvetna (?) föräldrar som har mage att ge våra barn lite godis när de fyller år.
Hennes tips för att klara av omställningen att bli mamma är "att lära sig säja nej". No shit!? Ett annat råd är att "rensa i själ, kropp och garderober så att du får plats för det du verkligen vill ha". Aha. Tack.
Det kanske hon lärde sig på utbildningen till livscoach. Den var 116 timmar lång. Ursäkta, men i min värld känns det lite magstarkt att kalla sig livscoach efter en knappt tre veckor lång kurs. Det är trots allt ett rätt stort ord. Smaka på det: livscoach. Fast hon har ju sett "the Secret" och läst "Samtal med Gud" också, gubevars.
Nu kanske ni tycker att jag är elak mot Lisa. Men jag tycker faktiskt att man ska vara försiktig med sånt här som coachning, terapi och rådgivning. Det kan vara ytterst allvarliga saker för den som vill ha hjälp.
Jag skulle sannerligen inte vilja bli coachad av någon som verkar leva så långt från min mammaverklighet. Nej, hellre då en välutbildad KBT-terapeut! Eller en lunch med Terri, hon verkar cool.
8 kommentarer:
Du sätter ord på mina tankar. Och ärligt talat, jag tror att fallet blir högt när man sätter sig på så höga hästar som Lisa. Luttrad mamma muttrar; Vänta bara.
Snart, snarare än hon anar, är barnet finnig tonåring som spenderar veckopengen på McD och cola att sörpla i sig vid datorn.
Allt med måtta, säger jag som vanligt.
Oj vad ni går hårt åt Lisa. Jag som hade tänkt citera henne i min blogg. Kanske får omvärdera det.:)
Men ni har rätt. Jag håller med. Jättebra om ordet livscoach Kajsa! I mina ögon verkar du vara en synnerligen medveten förälder. Det är vi nog allihop. Men det betyder ju inte att väljer jättelådor med broccoli därför!
Vad konstigt jag läste precis samma artikel i Mama lånad på bibblan. Jag reagerade också mot hennes präktiga "levnadsråd" och sedan på att hon "opererat brösten och är så nöjd med det". Det hängde liksom inte ihop. Men ärligt; livscoach, det är ju ingen titel som det följer någon "kvalitetsstämpel" med...
För övrigt så har jag svårt med den där fanatiska "mitt barn har aldrig fått smaka godis"-inställningen. Vi har vänner som är sådana och barnen vet ju såklart ändå vad godis är och blir helt fixerade.
Målle: Mmm, höga hästar var ordet.
Sara: Jag tycker faktiskt att Lisa förtjänar lite smisk, snacka om att måla upp orealistiska mammaideal.
Petra: Jag säger AMEN till allt du skriver. Och visst är det något som verkar lurt - de olika saker hon säger hänger inte ihop, preis som du skriver.
Och jag håller med, det kryllar ju av coachutbildningar nuförtiden, det verkar vara en säker kassako för utbildarna. Känns inte vidare seriöst. Men för Lisa funkade det ju, hon är numera coach på Mama. ;-)
Artikeln fick mig att minnas varför jag inte köper Mama.
Sanslöst bra inlägg du skriver. Behöver väl inte säga att jag håller med dig till 100. Spare me moore of Lisa please! Ses vi den 7 juni?
Ankie: Tack! Och 7 juni - ja, vem vet... Om jag lyckas repa mod så varför inte?! Det vore skoj.
Kul! Om det regnar slår vi oss in i nåt av växthusen... Jag var förresten med i Mama, ett pms-reportage. Tror inte det var i Lisa-numret, man kan ha varit...
Ankie: Klart det inte regnar! Måste kolla om jag hittar dig i Mama.
Skicka en kommentar