En annan sorts lista

Usch, den där listan. Det verkade som en god idé i måndags morse. Men nu när jag tittar på den så blir jag bara stressad.

Och det knasiga med mig är att ju mer stressad jag är, desto mer mån är jag om att allt ska fixas. Bums. Jag övertygar mig själv om att jag inte kan koppla av och njuta förrän allt är i ordning, såväl i hemmet som i mina tankar. Och så far jag omkring som en vante, utan att vara närvarande i något jag gör. Jag associationsjobbar, det vill säga går från syssla till syssla utan att någonsin bli riktigt klar med något. Ni vet: jag går ut i köket för att hämta en handduk, börjar plocka in disken, öppnar överskåpet för att hämta maskindiskmedel, börjar plocka i ordning bland pipmuggarna i skåpet, går för att byta blöja på lillasyster, börjar sortera en tvätt när jag ändå är i badrummet, går in i förrådet för att hämta tvättmedel, tar fram vattenkannan för att jag ska komma ihåg att vattna blommorna, glömmer vattenkannan och börjar skriva en inköpslista... Radion står på men jag hör bara hälften.

Inte särskilt mycket medveten närvaro där, inte. Inte så mycket snus på lillasysters allra ljuvligaste fjunigaste dunigaste huvud. Inte tillräckligt många fokuserade samtal med storebror. Jag behöver verkligen öva. Så jag skriver en annan sorts lista:

Jag vill:

• leka med storebror, utan att samtidigt ögna igenom dagens postskörd
• ligga på vardagsrumsgolvet och gosa med lillasyster, utan att bry mig om dammtussarna
  
• gå på långpromenad ensam, utan radioprat i öronen
• läsa en bok, inte bredvid maken i tv-soffan utan ensam i lugn och ro.