Nattens vind tycktes föra med sig en föraning om... höst. Jag vet att det låter hemskt och kanske är det hädiskt att säga så redan före midsommar. Men vinden var vänlig och varm och jag låg länge vaken och njöt av den. Där i den varma vinden någonstans fanns en sval kärna, den där som brukar kännas i luften i augusti. När gardinerna fladdrade och eklöven susade utanför fönstret kändes det som om jag var på väg någonstans, som att radhuset kastat loss, vinkat adjö och skepp ohoj till grannarna och stävat ut på en resa till fjärran länder.
Sen vaknade barnen. Storebror spillde mjölk i köket och byggde en koja i hallen. Lillasyster doppade sin tandborste i storebrors potta som jag glömt att tömma.
Resans mål var en alldeles vanlig tisdag. Och den känns fin!
9 kommentarer:
Vilken fin text!
Den där vinden är på väg hit nu känner jag. Kontorsfönstret luftar ut något instängt med en friskhet som det var ett tag sedan jag upplevde. Men än ser jag inga moln.
Underbart skrivet :)
Anna: Tack! :-) Det känns utvädrat och fräscht här också. Och exotiskt med långbyxor som jag har idag, för första gången på evigheter!
Smultron: Åh, men tack till dig också! :-)
Åh, jag vill sväva med i ert radhus, fint skrivet! :)
Var dags glimtarn: Nämen mer beröm, vad glad jag blir! Som det blåser idag så vet jag inte var vi landar, tillslut.
Jag känner detsamma i luften, och för mig är ju hösten en vemodig njutning så det känns helt i sin ordning. Björkarna här lyfter nästan och soptunnorna flyger runt på gatan.
Åretruntparadiset: Ja, ju längre den här dagen fortskrider, desto mer känns det som sensommar. Märkligt. Men inte fel.
Märkliga kastvindar, parasoller som blåste ner på gatan, och en helyster hund...
Härligt att kunna vara nöjd med den tisdag som det blev, med de små vardagsguldkornen!
Anna: Vinglande barnvagnar, virvlande badbollar och omkullvälta solrosor...
Och vardagslyckan är den bästa, när den infinner sig!
Skicka en kommentar