Å vad sugen jag blev på att läsa italienska nu då! Min gamla gymnasievariant är inte ens rostig längre, den är helt bortvittrad. Enstaka flagor är allt som återstår av det även från början klena bygget. Non mi ricordo niente!
Men det är ju så vackert, språket. Och det är ju så skönt, landet. Och den är ju så god, maten!
Maken och jag planerar att hyra ett hus i Umbrien eller Toscana och tillbringa en vårmånad eller två där hela familjen, när barnen har blivit äldre men fortfarande är så små att vi kan vara föräldralediga. Eller planerar och planerar, än så länge drömmer vi mest. Fast sparar föräldradagar, det gör vi.
6 kommentarer:
Som makens gymnasiespanska då. El perro es bajo la mesa. Eller una cerveza por favor. Avancerat.
Av dina italienskastudier minns jag mest Massimo som satt på golvet och sparkade med fötterna när han inte fick som han ville. Som vilken fyraåring som helst. Nej, visst ja. Han var ju tonåring.
Året runt: Å den där sure italienaren. Och aldrig blev han mätt heller!
Ååh Italien! Mitt favoritland på jorden. Vi åker dit om två veckor :) Jag har läst italienska på studieförbund men man behöver övning. Hoppas er dröm blir sann :)
Petra: Om två veckor - vad underbart! Vart ska ni? Berätta, berätta, berätta!
Till Caorle. http://petraspetitesser.blogspot.com/2008/03/la-bella.html
(mitt inlägg hade samma rubrik som ditt ;)
Petra: Känner inte till stället, men det ser ju ljuvligt ut! I Venedig har jag inte varit sen jag var tio. Men då var det magiskt.
Skicka en kommentar