Maken kom hem med nya magasinet Queen häromdagen. Inte för att någon av oss är särskilt rojalistiska - tvärtom. Men han frotterar sig med hovet lite då och då i tjänsten, så självklart fanns blaskan på hans jobb.Och hörni, vilken smörja. Jag blev alldeles fnissig. Rojalistiska kopplingar staplades på varandra, den ena mer krystad än den andra: "Ska du köpa en ny blomkruka? Varför inte den här, formad som en krona?" "Köp en témugg och låtsas att du dricker afternoon tea i Buckingham Palace!" Ungefär så. Hemma hos-reportage hos en för mig helt okänd glamourprinsessa i 60-årsåldern, väl lyft och botoxad förstås. Och så några halvtrista modereportage där man kunde välja vilken europeisk prinsessa man ville likna.
Jag tillhör sannerligen inte målgruppen. Men jag undrar ändå om det kommer att funka. Är intresset för kungahuset så stort? Vad tror ni om den här tidningen? Kan det va' nåt? Skulle ni köpa den?
8 kommentarer:
Ha ha! Nope.
Nog för att jag bänkar mig framför teven en stund när det vankas kungliga bröllop, men där går gränsen.
Anna: Trodde väl inte det... Men visst kommer jag att kolla när Vickan och Daniel gifter sig, om de nu kommer till skott nån gång! Det är ungefär på samma nivå som om Sverige kommer till EM-final i fotboll: DÅ kollar jag!
Den kommer garanterat inte med hem till oss. Maken prenumererar på GP och jag läser Amos som ges ut av Svenska kyrkan. Så kul är vi ;)
Smultron: Jag lovar. Det lär vara betydligt mer kul än Queen. Det är säkert.
Jag skulle ev. kunna tänka mig att köpa ett nummer bara för att kolla. Jag är, lite sjukt, intresserad av tidningar och har gärna koll på allt...men din beskrivning gör mig inte mer sugen på att köpa.
Petra: Jag är precis likadan. Och det vet maken, alltså släpade han hem blaskan. Och det tackar jag för, men guuud vad trist den var. Men smaken är som baken och när det gäller tidningar är jag beredd att testa allt en gång. Om du läser, så berätta vad du tycker!
Jag tillhör inte heller målgruppen, men den är säkert jävligt stor. Målgruppen, alltså.
Rana: Jamen ÄR det verkligen så? Jo, kanske. Jag har bara så svårt att förstå det, eftersom jag tycker det är så förbenat trist med kungligheter.
Skicka en kommentar