Olika falla ödets lotter

Skolmaten ska räddas.
Gott så.

Men:
Britterna fick Jamie Oliver.
Vi får... Eh... Bert.

Äta bör man

Vårvädret inspirerar. Till annat än att blogga. Så då tar jag till det som alltid återstår, även när bloggtorkan är svår: veckans mat. Here we go:

Måndag: fetafylld färsrulle med klyftpotatis
Tisdag: sesampanerad sej med grönsaksraita och ris
Onsdag: grillade majskycklingbröst, sparris, morot och dragonsmör, rabarbersmulpaj med vaniljsås
Torsdag: Sydfransk fisksoppa med aioli
Fredag: Potatis- och bönsallad, rökt lax
Lördag: hemgrillade burgare med tillbehör
Söndag: räk- och laxpasta med apelsin
Måndag: Kycklingtortillas med tillbehör

Update: Observera småbarnsmammetaktiken ovan. Ungefär varannan dag något som storebror kan tänkas gilla, varannan dag något som gör föräldrarnas smaklökar glada. Och ibland glimrar det till med något som såväl stora som små kan tänkas jubla över. Då ska väl ingen behöva svälta ihjäl?

Paris

När jag var sjutton var jag på skolresa i Paris. Gick på samma disco som den mördade unga svenskan, åkte inte taxi men väl metro ensam, på kvällen. Hade kul, drack cuba libre (sofistikerat, eller hur...) och umgicks med klasskamrater men också med nya bekantskaper.

Idag blir jag mörkrädd när jag tänker på en del av det jag hittade på under de där åren. Och då var jag ändå en riktigt skötsam tonåring.

Hur klarar man av att vara tonårsförälder utan att a) låsa in ungarna b) bli galen av oro?

Giv mig styrka.

Enkla nöjen

Storebror tappade brallorna på väg till dagis idag. Helt plötsligt hade han dem kring anklarna.
- Glömde visst knäppa, konstaterade han och skrattade lyckligt.
Det var rätt kul, faktiskt.

Pretty in pink?

Läser i Metro om en undersökning gjord av Polarn O. Pyret. 87,8 procent tycker inte att pojkar mellan 1 och 2 år kan ha rosa kläder. Jag blir förvånad över den höga siffran. Och jag misstänker att toleransen för rosa killar blir ännu mindre ju äldre killarna blir.

Det här har sonen märkt. Han gillar fortfarande rosa, men han vet att man egentligen inte ska göra det om man är kille. Härom helgen var vi på Lindex och han fick själv välja en tröja ur Fem myror-kollektionen. Efter att ha funderat länge och väl valde han en rosa, med en elefant på. Jättefin, och han var nöjd.

Men när han nästa dag skulle gå till dagis, så tvekade han om den nya tröjan. "Då tror de ju att jag är en tjej" sade han.

Men han satte på sig sin t-shirt trots allt, till min stora glädje. Och han var nöjd när han kom hem. Vi får väl se hur länge han framhärdar, innan han han rättar in sig i ledet.

Tre vare här

Utmanad har jag blivit, minsann. Av Anna. Kul, kul! Här är mina svar:

Tre namn jag går under:

• Mamma
• Beb (av maken, både han och jag gillar Douglas Couplands "Girlfriend in a coma")
• Kajseloppa.

Tre saker som skrämmer mig:

• döden, döden, döden (som Astrid Lindgren brukade säga)
• att något hemskt ska hända mina barn
• sömnbrist.
  

Tre saker jag har på mig:

• liniment (har varit hos naprapaten)
• nyinköpt mysdress
• fräknar (på näsan).

Tre sanningar:

• jag är ett generöst kontrollfreak med nyckfullt humör och extremt tjockt hår
• jag är inte så trevlig att ha att göra med när jag inte fått sova ordentligt
  
• jag är en jäkel på att teckna.
  

Tre saker jag verkligen vill ha:

• en mindre orolig själ
• en ny frisyr
• en dag eller två i hemmets lugna vrå, alldeles ensam. Inga barn, ingen man, bara jag.

Så.

Nu stänger jag dörren om tvätten, disken och de osorterade pappren. Jag tar min bok, min Femina och min kopp té och hälsar på stolen i solen.

Ibland låter saker värre än de är

- Nej, storebror, sluta såga lillasyster i halsen!

(Sagt av trött mamma till lekande storebror i morse.)

Ingen sommar utan Ernst

Är jag knäpp som faktiskt tycker att det vore lite kul om Ernst kom hem till mig med sitt nya program?

För övrigt tar TV 4:s Isabelle Halling över SVT:s Sommartorpet i år. Vad tror ni om det? Det kanske kan bli härligt med hennes urbana stil och sköna stockholmska ute i spenaten?

(Bilden är lånad från TV 4)

Efterlängtat besök

Lycka är när en kär och efterlängtad vän gör en paus i sitt glamourösa diplomatliv och kommer på Sverigebesök. Välkommen, A!

Jag borde kanske stå och laga värsta svenska middagen dagen till ära. Eller grilla, sådär typiskt radhus-svenskt. Men nej, idag ska jag skrota i trädgården. Det får bli lite blandat asiatiskt från kvarters-thai-haket i stället.

Nu: en kopp té och en solrossnitt på stolen i solen!

Skön söndag

Att få extra lång sovmorgon, för att sedan vakna till doften av nybakt bröd - det är inte dumt. Tack käre make!

Gott eller?

Kan det här vara gott? Jag menar, gott på riktigt? I så fall borde den som kommit på receptet få nobelpriset eller nåt.

Radhuslycka

Sonen trampar fram på sin första tvåhjuling på de bilfria vägarna mellan radhusen. Ringer på hos grannbarna som genast följer med ut och cyklar. Maken övervakar, samtidigt som han skvallrar med grannpapporna, de som ska springa ikapp i något motionslopp i höst. Granndamen, 70+ som en gång var med i Idlaflickorna och som är elegantast i kvarteret, kommer över med två barnträdgårdsstolar som hennes barnbarn vuxit ur. Sonen tröttnar på att cykla och hälsar på hos en av grannarna för att leka och värma sig. Det prasslar till i forsythiasnåret, en femåring smyger förbi, vinkandes. Vinden bär med sig ljudet av skrattande barn från vår egen lekpark. Mamma står i köket, smuttar på ett glas kallt vitt vin och förbereder kvällens middag i lugn och ro.

Radhuslycka.

Crowded house (not)

Om man har sju mille över, köper man verkligen en lägenhet under jord då? Om man inte heter Tom Cruise, alltså.

Fast det är klart, annars är det nog svårt att hitta 440 kvadrat på Tegnérgatan.

Det här är stort!

Coop börjar med näthandel! Som jag har väntat på att någon av livsmedelsbolagen ska våga börja sälja mat på nätet efter fiaskot för några år sedan.

Futtiga 85 kronor kommer det att kosta att få maten packad och körd till dörren. Det är det värt. Lätt.

Mat nu igen

Så här har jag tänkt mig vår vecka:

Lördag: lax glacerad med cashewnötter och lime, ljummen potatissallad med sparris
Söndag: cevapcici med bulgur- och bönsallad, yoghurtdressing
Måndag: Magnus fiskgratäng, ris, broccoli
Tisdag: musselpasta med saffran
Onsdag: fläskpannkaka, rårörda lingon, morötter
Torsdag: gravad lax, Karins krabbsås, potatis

För övrigt känns matplanerandet osedvanligt oinspirerat just nu. Fast laxen kan jag varmt rekommendera, den är ljuvligt god och vårig. Kanske lägger jag ut receptet också... ;-)

Trött lördag

Trött, trött, trött (och lite grinig) är jag efter en lite för sen fredagskväll, svårt att somna, nattmatande och uppgång klockan sex med en odrägligt pigg bebis. Att hon är söt som socker gör det hela lite lättare att uthärda, men jag hoppas jag hinner med en tupplur idag, annars vet jag inte hur det ska gå.

Fast jag ska inte klaga. Jag slipper inviga K-Rauta vid Kungens Kurva idag. Det ska Charlotte Perelli och Marie Picasso göra. Glamour, anyone?

En trevlig helg

När man har kallat hem maken från jobbet på grund av ett annalkande migränanfall. Och när migränen sedan valt att flyga sin kos i stället för att bryta ut.

Då är det härligt att ha honom hemma, maken. Han verkar rätt nöjd, han också.

Schulman i Lyxfällan

Är det här ett skämt?

Update: Det verkar inte så. Men ändå, ett matkonto på 19 000 kronor per månad? Snacka om krognota.

Maxat 70-tal

Vad tycker ni om Ark-Jepsons 70-talsinredning? Coolt? För mycket? Helt i linje med hans look i övrigt? I min värld känns han i alla fall som en frisk fläkt på omslaget till Family Living en skön kontrast till Pernilla, Charlotte och gänget som brukar husera där.

(Bilden lånade jag från Familyliving.se)

Det här med TV-kockar

Hörni, jag måste fråga er: Mat-Niklas i SVT - är det någon som förstår sig på honom? Vad är det han har, som jag inte ser? I min värld är han bara tråkig.

Nigella underhåller med sin till sensualism förklädda porrighet, Per Morbergs machomatlagning roar och retar mig på en och samma gång, allt Jamie gör verkar så förbaskat gott att jag vill äta upp det genast. Tina var ingen favorit men nog hade hon personlighet.

Men Niklas, vad är grejen? Han känns så platt. Så liksom beige. Aldrig har jag blivit sugen på att prova något av hans recept heller. Och vad ÄR det med hans gester, det där han gör med händerna hela tiden?

Min misstänksamhet vaknar genast: det måste finnas något mörkt dolt där under ytan, bakom det glada leendet... Ungefär som med Lasse Berghagen - ingen kan vara så där go och glad. Moooahahahaha...

(Bilden lånade jag från svt.se)

Och vinnaren är...

Just nu befinner sig alla mina kollegor på någon flott kursgård i stockholmstrakten. Igår kväll (natt?) spelades det sällskapsspel. På skoj, tänker ni kanske? Nä nä nä. Frenetiskt och på blodigt allvar. Lite lätt fuskandes, om det är vad som krävs. Det är så det är på mitt jobb.

Och jag vill bara understryka att jag hade vunnit om jag hade varit med. Så det så.

Update: Och självklart fuskar jag aldrig.

Torrt

Jag vet inte vad det berodde på, men i måndags uppstod bloggtorka. Webbtorka. Datortorka. Jag har knappt närmat mig datorn på hela veckan. Märkligt, men ganska skönt.

Men nu börjar det klia i fingrarna igen...

Mitt ljus för Engla

My cup of tea

Eftersom jag älskar te och dessutom är en regelbunden läsare av Ankis köpstoppsblogg (jag följde hennes köpstopp förra året med stort intresse) så länkar jag förstås till hennes blogg idag. Vem vet, kanske vinner jag det fina rättvisemärkta teet?

Hur förgylla en regnig söndag?

Jag och storebror provar med en gemensam utflykt - bara han och jag - till trevligt fik där vi ämnar inmundiga goda bakverk och saft samt prata om livets stora och små frågor. Sen ska vi inhandla ny modellera och födelsedagspresent till goa fröken-lite-mindre.

Men först: dagens joggingrunda.

Hiss eller diss?

Se där en klassisk bloggrubrik!

I det här fallet handlar det om banan- och chokladsmulpaj. Oprövad mark för mig, men det är vad vi har med oss till middagen hos kära vännen Målleskrålle ikväll. Med stora lass vaniljglass till tror jag det blir en hiss. Men så gillar jag Ben & Jerry's chunkey monkey också. Jag återkommer med en rapport när pajen är uppäten!

Jag ska dock inte ta åt mig någon ära av pajen. Maken bakade, jag vilade middag.

Update: Det där med bananer i desserter är en känslig historia, det vet jag. Men det här blev helt klart en hiss! Tio personer skulle den räcka till, men jo tjena...

Lycka är...

...när det kvillrande ljudet av en sjumånaders skratt letar sig upp från nedervåningen. Brasan är tänd i öppna spisen, storebror mumsar popcorn framför Bolibompa och maken är extra nöjd efter några timmars egentid på stan. Och en hel helg ligger framför oss.

Apropå tårar igen

Att gråta på bio är härligt.

Just nu längtar jag efter att se Into the wild, regisserad av mästaren Sean Penn. Maken smet tidigare från jobbet idag för att se den. Han ger den toppbetyg. Och hälsar att det inte gick att hålla tillbaka tårarna.

Jag ÄR en sån som joggar

Jajamensan, idag igen! *ler med illa dold stolthet*

Nu är det dags för sill, potatis och en kall öl (tackochlov för Norrlands Guld alkoholfri, den smakar faktiskt öl).

Update: Man känner igen en nybörjarjoggare på att hon bloggar om att hon har joggat. Jag lovar att inte plåga er efter varenda runda...

I tårar

Så fick jag då veckans dos av tårar. Maken och jag satt och snyftade i kapp framför Barnmorskorna. Befriande.

Update: Och nu har jag gråtit lite till, såg avsnitt 2 på datorn medan lillasyster sov.

En äkta investering

Man skulle kunna tro att den där trädgårdsplaneringen blir en dyr historia.

Icke sa nicke. För att förverkliga alla de underbara planerna och göra vår trädgård till den ljuvliga oas som hägrar på skissen kommer vi nämligen att vara fullbokade hela somrarna de närmaste åren. Alltså = ingen tid för dyra semesterresor. Inga gymkort lär vi behöva heller.

Vi kanske till och med går med vinst?

Omstart

Skönt att natten är slut - den var lång. En arg bebis höll sina föräldrar vakna. Föräldrarnas trötthet sipprade fram och blev till ett nattligt gräl om oväsentliga ting. Förflugna ord och ilskna blickar. Omöjligt att somna om. Och sen snö! Vem är det som driver med mig?

Jag gör en omstart.

Min lista

Jag är: en sån som joggar
Jag är inte: färdig att åka till Ulriksdal än, borde göra mig iordning
Jag tycker om: stillheten i radhusområdet så här dags
Jag tycker inte om: gråvädret vi har idag. Det är nästan höst i luften.
Jag vill ha: nya joggingskor
Jag vill inte ha: tjockare hår
Jag har: slut på hembakat bröd i frysen
Jag har inte: tänkt baka idag
Jag vet: att det inte är höst trots allt.
Jag vet inte: vad jag ska ha på mig idag. Fryser.

Jag är en sån som joggar

Det ska man säga till folk i sin omgivning så fort man börjat jogga, enligt en expert i ett nummer av ToppHälsa som jag fick häromdagen (märklig tidning förresten).
Allt för att intala sig själv (och andra) att joggandet inte är en övergående fas utan en del av ens vardagsrutiner, antar jag.

Så nu vet ni: Jag är en sån som joggar.

Morgonstund har shopping i mund

Jag gillar verkligen de grafiska trycken från Isa Form. Särskilt förtjust är jag i barnmotiven. Så nu har vi gjort slag i saken och beställt tavlor till barnens rum. (Fast med storebrors och lillasysters namn, förstås ;-):



























(Bilderna har jag förstås lånat från Isa.nu)

Imorgon gäller det

Då ska vi till Slottsträdgården Ulriksdal för att träffa vår trädgårdsrådgivare igen. Hon ska presentera sitt förslag till detaljerad trädgårdsritning för oss. Det kändes verkligen toppen när hon var hemma hos oss, så jag har höga förväntningar på resultatet.

Eller, resultatet och resultatet... Det är ju nu det verkliga jobbet börjar. Som vi ska göra själva. Så det riktiga resultatet lär inte börja synas i vår trädgård förrän om ett par år eller så. Det här blir en stegvis historia. Som ni säkert kommer att få höra mer om.

När vi ändå är där ska vi självklart njuta av caféets suveräna lunchbuffé. Och kanske köpa någon av slottsträdgårdens 30 sorters penséer.

Jamen då gör jag det också...

...svarar på enkäten alltså:

01. Hur länge har du bloggat? Jag började i januari i år, så jag är nybörjare.

02. Hur såg din bild av bloggar/bloggare ut innan du själv började blogga? Mediesnubbar, politiker och tunna tonårsbrudar såg jag framför mig.

03. Vilken var den första blogg du förälskade dig i? Grossessan.se var kul när jag var gravid.

04. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem? De känns som bra. Inte så konstigt eftersom det bara är fyra månader sen jag skrev dem.

05. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare? Nu när jag är mammaledig hinner jag med ganska många, säkert 15-20. Vissa mer sporadiskt än andra, dock.

06. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)? De flesta är en blandning, allmänna reflektioner, dagbok, lite mode. Till det kommer några matbloggar, några med fokus på inredning och precis nyligen ett par ekonomibloggar.

07. Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om. Oj vad svårt... Men jag gissar att jag och the pioneer woman har rätt lite gemensamt. Köpstopps-Anki och jag har kanske en del gemensamt, men jag skulle inte klara (eller vilja ha) köpstopp ett helt år. Men det var enormt intressant att följa hennes resa.

08. Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om. Väldigt lik är väl att ta i, men Petra och jag föredrar båda två badkar framför dusch, är dåliga förlorare och nojar lite i nya sociala sammanhang ;-). Sara och jag är lite på samma plats i livet: föräldralediga tvåbarnsmammor som grubblar över veckomatsedlar och andra vardagsbestyr.

09. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar? De som vet tycker det är kul.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Jag har inte frågat, men det tror jag nog.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden? Jag är försiktig, inte när det gäller mina åsikter och så, men när det gäller att visa bilder, tala om var jag bor eller lämna ut min familj. Samtidigt känns det lite trist att inte ens visa hur jag se ut, så kanske tänjs gränsen framöver. Vi får se.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför. Jag vill inte prata illa om bekanta eller kollegor som kan tänkas läsa bloggen.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du? När jag började hade jag inte en tanke på att någon skulle läsa min blogg. Faktiskt. Men nu är jag inne i träsket och det är klart att det är kul att någon läser och kommenterar det jag skriver!

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg? Ja delvis, men jag gissar att det är få bloggare som lyckas förmedla alla sidor av sin personlighet i bloggen.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? Nej. Det har inte varit aktuellt, men kanske är jag också lite för blyg. Tänk om jag inte är lika kul i verkligheten som på bloggen, liksom... Fast jag har träffat folk IRL efter att ha umgåtts på communities och det har varit givande, så varför inte!

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? Absolut. Jag har själv sett exempel på personer som lämnat ut sig enormt och som sedan har ångrat sig.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta? Nej.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar? Nej.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig? Det tar tid från annat, ibland borde jag göra helt andra saker än att blogga! Och ju fler intressanta bloggar jag hittar, desto mer tid tar det att följa dem. Det gäller att begränsa sig.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då? Ingen aning.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra? Absolut, inte minst har bloggandet faktiskt förändrat mediestrukturen. Det finns tveklöst fler röster där ute nu.

22. Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig? Ett sätt att formulera mina tankar om högt och lågt, slänga ut dem som krokar och se om någon nappar! Ett tillfälle till dialog med spännande människor som jag kanske aldrig hade träffat IRL.

23. Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig? Allt från förströelse till en källa till djupa funderingar. Ofta bekräftelse och en känsla av att det finns fler som jag... Och många, många, många som inte är som jag. Vilket är minst lika intressant!

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten. Jamen gör det alla ni som inte redan gjort det, vetja!

Pappa Puff

Jag letar glasögon. Vill ha något pilotigt med lite attityd. Idag provade jag ett par som jag gillade. Märke: Sean John.

Jag bryr mig inte nämnvärt om varumärken i vanliga fall. Men allvarligt: kan man köpa ett par glasögon av Puff Daddy?

Off we go!

Nu: dags för en av de trevliga lunchdejterna jag bokade in förra veckan.

Målle: när ska vi luncha?

For real?

Läser intervjun med Lisa Fabre i Mama. Och förlåt mig, men jag kan inte låta bli att undra: finns hon i verkligheten?

Hennes treårige son har aldrig fått godis och när han fick choklad på ett kalas trodde han det var smink. McDonald's finns inte för familjen, som till vardags äter quinoa, och wok på aubergine, morot, pumpa och röda linser. Hirs, avokado, fårost och nötter. De beställer sex kilo broccoli i taget och lagrar på balkongen. Good for them, verkligen. Jag bara undrar hur det är möjligt? Är det möjligt?

Fast som hon säger, att undvika godis är lätt eftersom "de flesta föräldrar på vårt dagis är rätt medvetna". Vilken tur att hon slipper stöta på oss vanliga omedvetna (?) föräldrar som har mage att ge våra barn lite godis när de fyller år.

Hennes tips för att klara av omställningen att bli mamma är "att lära sig säja nej". No shit!? Ett annat råd är att "rensa i själ, kropp och garderober så att du får plats för det du verkligen vill ha". Aha. Tack.

Det kanske hon lärde sig på utbildningen till livscoach. Den var 116 timmar lång. Ursäkta, men i min värld känns det lite magstarkt att kalla sig livscoach efter en knappt tre veckor lång kurs. Det är trots allt ett rätt stort ord. Smaka på det: livscoach. Fast hon har ju sett "the Secret" och läst "Samtal med Gud" också, gubevars.

Nu kanske ni tycker att jag är elak mot Lisa. Men jag tycker faktiskt att man ska vara försiktig med sånt här som coachning, terapi och rådgivning. Det kan vara ytterst allvarliga saker för den som vill ha hjälp.

Jag skulle sannerligen inte vilja bli coachad av någon som verkar leva så långt från min mammaverklighet. Nej, hellre då en välutbildad KBT-terapeut! Eller en lunch med Terri, hon verkar cool.

Behöver nya joggingskor

Man kanske skulle ta en tripp?

Nej men vad hände?

Plötsligt blev jag sååå trött. Innan jag ens hunnit börja med allt det roliga jag ska göra idag. Möjligen kan det bero på att jag nallade i godisskålen i stället för att ta en banan som mellanmål.

Komihåg till mig själv: fuska aldrig med maten, fuska aldrig med maten, fuska aldrig med maten.

Om jag inte äter blir jag ett monster. Jag skojar inte. Ett Monster.

Lördag!

Och en bra sån verkar det bli:

• Jag är oväntat pigg efter en god natts sömn (med småbarnsföräldermått mätt i alla fall).
  
• Solen skiner.
  
• Hela familjen är på gott humör.
  
• Jag ska vara shoppingstöd (hej igen, k:fem) till fina vännen som fått nytt jobb och måste ha något snyggt att ta på sig.
  
• I kväll slänger vi lammburgare på grillen, öppnar en flaska rött och smakar vårens första rabarberpaj, i goda vänners lag.
  
• Sist men inte minst så blir det en omgång av Växjöspelet (vet ärligt talat inte om detta kommer att förhöja eller sänka kvällen, vi får väl se...).
  

Ha en bra lördag!

En bra kombo

Tänk att det är så svårt att hålla tassarna borta från Adlibris. Nästa bokklubbsbok ska beställas och ack vad lätt hänt det är att något annat slinker ner i kundvagnen. Det här tror jag blir en bra kombo:

Joanna Rubin Dranger: Alltid redo att dö för mitt barn
Jag älskar hennes tecknade romaner, och så här fint skriver DN om den nya:

Det är slagfärdigt och effektivt, ibland går serierna rakt in i hjärtat. Den svarta humorn är extremt befriande, och det är skönt att läsa en så utlämnande och subjektiv framställning av moderskapet. Långt från självutnämnda barnuppfostringsexperter, allvetande MVC-personal och uttråkade barnläkare. Är du en av alla oroliga småbarnsmammor med axlarna uppe vid öronen och maggropen indragen till ryggslutet? Fint! Du kan andas ut nu. Den här boken är en kärleksbok till dig.

David Eberhards "I trygghetsnarkomanernas land"
Och för att balansera upp den där oron som höjer axlarna och drar in magen, så ska jag äntligen sätta tänderna i David Eberhards omtalade bok. Jag tror mig behöva en tankeställare på det här området och Annas inlägg fick mig att äntligen komma till skott.

Dessutom ska jag beställa den hyllade Adjö, Herr Muffin till storebror som fortfarande funderar en hel del på att mormor är död.

När höstlöven viner

Ja, jag vet - man ska leva i NUET. Men lyssna här:

I höst är lillasyster så stor att hon och storebror kan sova över hos farmor och farfar i Småland en natt.

Och se då kan jag och maken ta tåget till Malmö, se kusin Ola som Jesus, käka något gott och bo på hotell. Fatta vilken lyx!

(Bilden har jag lånat från Malmö Opera och Musikteater.)

Rensa i röran?

När jag skulle bädda sängen nyss fick jag först avlägsna:

1 amningskudde
1 bebisfilt
1 tygbok
1 mjukisflodhäst
1 reklamfotboll storlek liten från Libero
1 gosekudde
2 legopirater
1 leksaksbil med släp.

När får man sin säng tillbaka?

Hushållsnära tjänster

Städa, städa varje fredag...
Så brukar storebror gå omkring och nynna härhemma. Fröknarna på dagis har lärt honom sången, säger han.
Men vad ÄR det för reaktionär smörja de lär barnen nuförtiden? ;-)
Är det måhända en illa förklädd hint till storebrors mamma?

Storebrors mamma ignorerar.

Från min morgonpromenad

De här är till dig, mamma

Om en månad skulle mamma ha fyllt 68 år. Under hela min uppväxt fick hon alltid en bukett vitsippor på sin födelsedag. Så idag när har plockat årets första sippor tänker jag förstås på dig, älskade mamma!

Sugen på en romantisk komedi?

Den här verkar ju riktigt bra!

Ha ha ha ha.

Aprilbaciller

Såvitt jag vet blev jag inte lurad igår, och inte lurade jag någon heller. Men storebror kom loss ordentligt och försökte lura såväl mamma och pappa som storkusinen. Med varierande resultat. Dock var det svårt att motstå hans "April, april din dumma bacill!".

Engla och jag

Den här toppen fick följa med hem från K:fem i lördags. Idag tipsar Engla om den på sin blogg. Engla och jag minsann - det trodde jag aldrig. Men visst är den fin! Tänk bruna ben (I wish!) och vita tygskor.

Sisyfos

Guldsmederna har sin S:t Egilius. Djuren sin Franciskus av Assissi. Frågan är: finns det något helgon som vakar över oss småbarnsföräldrar?

Annars vet jag vem som är klippt och skuren för jobbet: Sisyfos. (Ja jag vet: inget helgon utan en gammal kung. Men ändå.)

Just bytt blöja? På't igen bara. Ammat klart? Nä, tänkte väl det. Dammsuget hallgolv? Ja, men det var innan storebror stormade in från dagis. Bebisens haka, panna och öron grötfria? Inte länge till... Hur många gånger har du plockat upp tappade leksaker från golvet idag? Nej, räkna inte!

Det tar helt enkelt aldrig slut. Och oftast tror jag det är bäst att inte grubbla över meningen med de vardagliga sysslorna. Fast en sak i Wikipedias förklaring stämmer inte: det är inte meningslöst. Egentligen. Det bara känns så ibland.

En annan sorts lista

Usch, den där listan. Det verkade som en god idé i måndags morse. Men nu när jag tittar på den så blir jag bara stressad.

Och det knasiga med mig är att ju mer stressad jag är, desto mer mån är jag om att allt ska fixas. Bums. Jag övertygar mig själv om att jag inte kan koppla av och njuta förrän allt är i ordning, såväl i hemmet som i mina tankar. Och så far jag omkring som en vante, utan att vara närvarande i något jag gör. Jag associationsjobbar, det vill säga går från syssla till syssla utan att någonsin bli riktigt klar med något. Ni vet: jag går ut i köket för att hämta en handduk, börjar plocka in disken, öppnar överskåpet för att hämta maskindiskmedel, börjar plocka i ordning bland pipmuggarna i skåpet, går för att byta blöja på lillasyster, börjar sortera en tvätt när jag ändå är i badrummet, går in i förrådet för att hämta tvättmedel, tar fram vattenkannan för att jag ska komma ihåg att vattna blommorna, glömmer vattenkannan och börjar skriva en inköpslista... Radion står på men jag hör bara hälften.

Inte särskilt mycket medveten närvaro där, inte. Inte så mycket snus på lillasysters allra ljuvligaste fjunigaste dunigaste huvud. Inte tillräckligt många fokuserade samtal med storebror. Jag behöver verkligen öva. Så jag skriver en annan sorts lista:

Jag vill:

• leka med storebror, utan att samtidigt ögna igenom dagens postskörd
• ligga på vardagsrumsgolvet och gosa med lillasyster, utan att bry mig om dammtussarna
  
• gå på långpromenad ensam, utan radioprat i öronen
• läsa en bok, inte bredvid maken i tv-soffan utan ensam i lugn och ro.

Fräknar!

Se där, ett vårtecken till. Stolen i solen har alltså nyttjats även idag.

Vårtecknen dräller in

Första sädesärlan vippar just nu runt på gräsmattan. Härligt!