Visstja!

Jag har ju en utmaning till att sätta tänderna i! Det hade jag helt glömt. Jag återkommer med svar. Men först ska jag ägna mig åt ingenting en stund till.

Belysning

Jag vågar inte räkna på hur många stearinljus vi bränner på en säsong i min familj. Förresten spelar det ingen roll, för de tillhör kategorin nödvändiga basvaror.

Med två busglin i familjen är det förstås inte alltid läge för tända stearinljus. Och då gäller det att ha gott om andra ljuskällor. Men lampor är svårt, och jag spanar alltid efter fina fynd och bra idéer. Och nu vill jag dela med mig av en strålande idé från inspirerande bloggerskan Fingerspitzengefühl. Kolla vilken fin lampa hon har gjort av en gammal avskavd jordglob:



Hmmm... Om jag minns rätt så finns det en precis likadan glob hemma hos svärmor och svärfar i Småland. Komplett med repor och klotter på kartan. Kanske att man skulle kunna tänkas få överta?! Den funkar ju inte direkt i geografiundervisningen...

(Bilden lånade jag från Fingerspitzengefühls blogg.)

Hej bloggen!

Vi hinner inte ses så ofta du och jag. Men jag gillar dig, det vet du väl? Och jag har inte glömt dig, ska du veta. Det är bara så galet mycket att göra på jobbet just nu. Kul men galet.

Fast idag är jag ledig. Och hasar omkring i mysbyxor och tjockflis, med en kopp té i handen, ser fram emot eftermiddagens tupplur och övar mig på att göra ingenting. Det går ganska bra. Ikväll blir det god middag med kära syster och svåger. På menyn står:

• crostini med rökt lax och pepparrot
• helstekt rådjursytterfilé med svartvinbärssås, palsternackspuré, apelsinmarinerade morötter och glacerade smålökar
• chokladmousse.

Inte så tokigt, eller hur?

Det tar sig med ordverifieringen

Inget riktigt ord förstås, men rätt rart ändå:

gulamys

Min senaste-lista

Jag är utmanad av coola Petra, och jag nappar förstås direkt!

Senaste...

Bok du läste: Högsta kasten av Carina Rydberg.
Personen du fick mail av: en bokklubbskompis vars make gått vidare i Tastelines hemmakocktävling. Heja Öland!
Personen du fick brev av: en gammal studiekompis
Personen du fick sms av: maken
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Nyss, när vi åt makens hemmalagade skånska kalops. Den gick hem hos alla utom storebror, inte helt otippat.
Vad har du gjort idag: Läst tidningen på soffan, lekt med barnen och kommit med glada tillrop medan maken borrade upp en hylla på väggen i storebrors rum, åkt till biblioteket med storebror, fått en superallergiattack och gått och lagt mig. Gått upp, ätit middag, duschat med båda barnen. Svabbat upp en hel flaska bebisolja som lillasyster hällt ut på badrumsgolvet.
Var det kul: Bitvis.
Hur tidigt stiger du upp: Vid sex på vardagarna. På söndagarna har jag sovmorgon.
Gillar du att slåss: Gärna på en boxboll.
Vad ska du göra ikväll: Fixa iordning kläder inför en ny arbetsvecka och gå och lägga mig tidigt. Kanske fota lite barngrejor som ska säljas på Blocket.
Är du seriös: Uppfattas nog som mer seriös än jag egentligen är
Vad är du allergisk mot: Ja nånting är det ju eftersom min näsa började rinna som en kran vid lunchtid. Nu är den knallröd och jag nyser varannan minut.
Var har du ont: I näsan!
Använder du hårspray: En gång i veckan kanske.
Kan du stå på händer: Näe. Men jag är som gjord för yoga, enligt massören på jobbet.
Favoritserie: Big love, House, Medium. Five days var fenomenal, men den är ju slut nu.
Salt eller socker: Socker
Gillar du ketchup: Jovars
Är du glad nu: Jodå, och trött.
Var du glad igår: Sådär
Känner du någon som jobbar på sjukhus: Ja, några stycken.
Vad dansar du till: Ministry, Motörhead eller Nine Inch Nails kanske?
Stockholm är: mitt hem
Göteborg är: inte så kul om du frågar mig, men man kan ju alltid gå på Liseberg
Kan du sjunga: till husbehov
Mer värt än guld: platina
Spaghetti eller makaroner: spagetti
Ett land jag helst vill besöka: Nya Zeeland
Ska bli skoj: Att läsa några av de nya biblioteksböckerna för storebror ikväll
Ska inte bli skoj: Att stryka. Det är aldrig skoj.
Sparar till: resor och renovering
Väntar på: att allergiattacken ska gå över. Eller på att apoteket öppnar imorgon så jag kan köpa Clarityn
Pålägg som gäller: Leverpastej på morgnarna, annars ost
Dagens dryck: Vatten. Men nu måste jag nog ta mig en kopp té!

Pimp my bäbis

Hur pigga upp en gråmulen söndagmorgon?
Lillasysters medicin: ös på med accessoarer.
Du hittar dem i en utklädningslåda nära dig.

Lite skratt tack snälla doktorn

Jag insåg just att jag har skrattat alldeles för lite på sista tiden.

Är det ingen som kan länka till något riktigt kul?
Inget cyniskt, ironiskt eller elakt just nu, utan bara kul.
Jag skulle behöva det.

Hallå höjdarna!?

Storebror älskar Höjdarna på Bollibompa. Jag också. När jag såg att det finns småfigurer med alla Höjdarna att köpa, så bestämde jag raskt att såna ska han få i sin adventskalender. Ett set med figurer = sex decemberdagar fixade. Jag hittade dem i en leksaksaffär på webben i förmiddags, och stoppade dem genast i varukorgen. Men jag klickade inte hem, tänkte höra med maken om vi skulle passa på att fixa några andra julklappar också när vi ändå var igång.

Nu när kvällslugnet lägrat sig och jag slagit mig till ro vid datorn, så är de små figurerna spårlöst försvunna. Slutsålda! Jamen förstår ni hur irriterande det är? Förvisso ett i-landsproblem, men likväl irriterande.

Om någon av er vet var jag kan hitta ett sexpack med småfigurer från Höjdarna, så blir jag oändligt tacksam för tips!

Där fick de så de teg

Ett gäng pappor här i radhusområdet har börjat jogga. Då och då har de träffats utanför husen för att diskutera dagsform, löprundor och träningsupplägg. De har peppat varandra, men också sneglat lite på varandras tider. Vem är snabbast? Vem orkar längst?

Sen fick de höra om grannen längre ner på gatan. Han var i Sparta nyligen. Där sprang han ett litet nätt ultramaraton. Närmare bestämt 246 kilometer. På 33 timmar.

Toppa den, killar!

Nu så

Som jag har väntat. Redan den 15 januari skrev jag ett otåligt inlägg om min väntan. Sen dess har jag till och med hunnit läsa om boken. Och nu äntligen är filmen här. Strålande recensioner har den fått dessutom.

Nu är det bara barnvakten som fattas. Nån som ställer upp?
Jag vågar faktiskt inte gå och se den ensam.

Inte bara jag?

Visst är det väl ovanligt lugnt på både en och annan blogg just nu?
Det märks att hösten är här. Korta dagar, massor på jobbet och så tröttheten.

För julepussen

Julsakerna har just kommit in hos Cosas. Och där finns så mycket fint. Den här mistelkvisten, till exempel, skulle gärna få pryda en dörröppning nära mig:

Och det rätta svaret är...

...Pizza Hut.

Kan det bli töntigare? Jag har i och för sig inte ätit där på många år. Men vad fasen, krispig åtrå? Legendariskt hantverk? Äkta romans?

Jösses. Behöver nog inte gå dit i fortsättningen heller.

Spånig copy

Man kanske skulle byta karriär. Bli copy, kanske? För om någon kan få betalt för att skriva det här, så borde jag också kunna kränga en och annan text:

Krispig åtrå, äkta romans, legendariskt hantverk, smaken du aldrig glömmer.

Det kanske inte låter så farligt i era öron. Bara lite töntigt. Men tro mig, det blir värre när man vet vad det är reklam för.

Vad tror du texten ska sälja? Gissa, vetja - skriv en kommentar! Jag avslöjar det rätta svaret så småningom.

Ide, anyone?

Men herregud så trött jag är.
Man skulle kunna tro att november var på intågande.

Gonatt.

Stoppa mig!

Jag börjar fundera på att klippa mig kort.
Snälla stoppa mig.
För det är ingen bra idé.
Jag vet hur det blir.

Jag klipper mig, och det blir jättefint.
Sen växer håret.
Snabbt.
Jättesnabbt.
Supersnabbt.
Mitt hår gör det nämligen.
Och det är tjockt.
Ruskigt tjockt (nya frisörer brukar bara gapa).

Snabbväxande tjockt hår i kort frisyr = mössa efter bara några veckor. Till saken hör också att mitt en gång ack så blonda hår numera har en mer råttbetonad nyans. Alltså fuskar jag med färg. Klippning + färgning var sjätte vecka (jo det behövs, jag har haft kort hår läääänge så jag vet) = dyrt.

Alltså ingen klippning.
Tofs är det nya svarta.

Källarrensning och så pilgrimsmusslor förstås

I natt har storebror och lillasyster sovit över hos sina kusiner. Maken och jag har ägnat stora delar av vårt barnfria dygn åt att rensa och sortera i källaren. Inte särskilt romantiskt, jag vet. Men nödvändigt. Och omöjligt att göra med två barn i släptåg. Vi är inte klara i källaren, men steg ett är slutfört. Vilken lättnad! Tänk att det kan kännas så skönt bara att rensa upp lite i röran härhemma.

Men vi har faktiskt inte bara rensat. Vi har ätit pilgrimsmusslor också. Vad trodde ni? Lördagkvällens meny såg ut så här:

• halstrade pilgrimsmusslor med koriandersmörsås
• räkfärs på pinne
• små vegetariska vårrullar, lindade i isbergssallad
• nuoc cham-sås.

Denna flirt med Sydostasien balanserades upp av en helsvensk dessert: mandelfyllda äpplen i ugn med vaniljglass. Gott, även om äpplenas söta smak skar sig något mot kvällens hyrfilm, den kärva, oroande och gripande Gone baby, gone. Låt dig inte luras, det här är inte vilken kriminalfilm som helst. Var beredd på att få tänka till både en och två gånger när det gäller moral och etik. Valet mellan gott och ont är inte alltid enkelt.

Snart är det jul...

...och de vackert rostiga bokstäverna på bilden till höger skulle passa finfint på spiselkransen hemma i radhuset. Därför hoppas jag på att vinna dem i Villa Hemmets tävling. Wish me luck!

Festival schwestival

Herregud så bra de är. Bäst. Alltid. Amen. Men allvarligt talat. Arvikafestivalen? Nog för att jag har många ljuva minnen från björkdungarna i Hultsfred och de leriga ängarna i Roskilde, men det var trots allt femton år sen jag var på festival senast. Och jag minns också makens nackspärr som satt i en vecka efter en festival, min lunginflammation efter en annan och det faktum att klackarna på mina grungiga kängor faktiskt satt kvar i leran när jag klev iväg efter en spelning på en särdeles regnig Roskildefestival. Det var tider det!

Och förlåt, men jag kan inte låta bli. Bara en till:

Sötsurt?

- Du är så söt så att jag nästan hackar av skräck, sade storebror till lillasyster vid frukostbordet i morse.

Lillasyster låter hälsa att hon tar det som en komplimang.

All work...

...and no blogging makes Kajsa a dull girl. :-(

Gårdagens tjänsteresa tur och retur Jönköping, på fullsatt tåg till ett möte som mest hade symbolisk betydelse var inte roligast i världen. Pastasalladen jag åt på tåget var nog snudd på äckligast i världen. Och idag har jag huvudvärk.

Ja, som ni märker så är jag sur och gnällig idag. Men nu ska jag ta mig samman och sluta sprida negativ energi till er, govänner!

Och vid närmare eftertanke så finns det ljusglimtar även i detta kompakta mörker. Jag hoppas hinna iväg till Utopia på lunchen idag också (jag behöver komplettera inköpen jag gjorde förra veckan). Dessutom har jag en halvtimmes massage inbokad i eftermiddag. Vi byråkrater här på Myndigheten är sannerligen inte bortskämda med lull-lull i form av lyxiga personalfester, tjänstebilar eller andra löneförmåner. Och det är gott så: skattepengar är skattepengar. Men subventionerad massage är ett av våra få glädjeämnen. Tack, staten!

Det närmar sig

Tuaja blev jag ombedd att skriva nyss i bloggers ordverifiering.
Det är ju nästan ett riktigt ord!

Johan och jag

Johan Hakelius plockar upp tråden och kommenterar Horace uttalanden i P1 Morgon igår. Han blev lika upplivad som jag av Horaces franka uttalanden. Jag säger ju att det var kul!

Drömmen som alltid lever

Ja, den om det välorganiserade hemmet alltså.
Efter ett lunchbesök på Granit kan man nästan ta på den.
Så nära, och ändå så långt borta.

Jean-Marie Gustave

Har ni läst något av honom, förresten, Le Clézio?
Inte jag. Men jag ska. Allt är vind låter lovande.
Och vad säger då Horace? Saxat ur dagens Svenskan:

- Varför ska man läsa Le Clézio?
- Ja, man vill väl ha lite roligt någon gång.

Update: En liten upplysning kanske är på sin plats. Innan han fick priset hade jag aldrig hört talas om Le Clézio.

Agent Horace, med rätt att täppa till!

Hörde ni intervjun med Horace Engdahl i P1 Morgon i morse? Den karln är verkligen underhållande. Så dryg och skamlöst överlägset intellektuell. Och antingen totalt utan självdistans, eller också utrustad med en synnerligen torr humor. (Jag misstänker faktiskt det senare, inte minst efter det att han lätt P1:s Kropp och själ följa med honom på ett friskispass. Det tycker jag tyder på en viss distans.)

Horace var förstås bekymrad över vem som läckt beskedet om årets nobelpristagare, vilket ledde till att oddsen för Le Clézio störtdök strax innan han fick priset igår.

- Vad ska du göra åt läckan, frågade P1:s Lasse Gustafsson.
- Täppa till den, förstås! replikerade Horace.

Läckan har säkert anledning att bli nervös - Horace har ju gått försvarets tolkutbildning, gubevars. 007, släng dig i väggen!

Visste ni förresten att akademien ger de potentiella nobelpristagarna täcknamn? Le Clézios alias var Chateaubriand. Inte riktigt FRA-klass på det täcknamnet, som programledaren konstaterade... Fast det tyckte inte Horace gjorde något, för vi svenskar är för obildade för att fatta att det inte är en maträtt det handlar om. Han skäms inte för sina åsikter, det gillar jag.

Här kan ni lyssna, förresten!

Update: Det är mycket möjligt att det här inlägget blev totalt menlöst för den som inte hörde Horace i morse. Men jag kan intyga - han var kul!

Amäh!

Den är redan slut! Nattfåk alltså. Lyckliga er som har den läsupplevelsen framför er!

Den här gången försökte jag verkligen läsa sakta och eftertänksamt. Jag ville verkligen suga på karamellen så länge det gick. Men *poff* så var boken slut. Jag läser i ett rasande tempo. Och det är ju praktiskt ibland. Men inte alltid. Jag vill ha MER!

En sak i taget? Not quite.

Att det ska vara så svårt. Att göra en sak i taget. Att börja, fortsätta och avsluta en arbetsuppgift. En. I. Taget.

Jag verkar ha förlorat förmågan. I stället associationsjobbar jag: jag börjar fila på en handlingsplan, kommer så på att jag ska ringa ett samtal. Får inget svar och börjar läsa igenom ett dokument som ligger framför mig på bordet. Tappar fokus och svarar på ett mejl. Lägger mig i ett intressant korridorsnack, går och hämtar ett glas vatten, lägger till en punkt på att göra-listan och så ger jag mig på handlingsplanen igen. Bara för att komma på att det är dags för enhetsmöte. Puh.

Är det här baksidan av den där förmågan att hålla många bollar i luften som man finslipar till perfektion efter några år som småbarnsförälder? I den delen av livet, familjelivet, blir man ständigt avbruten. Och för att lyckas få något gjort, är det nödvändigt att kunna släppa taget om en halvfärdig syssla för att med glatt humör ta sig an nästa. Eller utan glatt humör, för den delen. Är det här priset jag får betala?

Är det bara en allmän oförmåga att leva i nuet, att befinna sig så långt från mindfulness som det bara går? Eller handlar det om disciplin, om att hela tiden tvinga sig själv tillbaka till den där första arbetsuppgiften, tills den är klar? Jag vet inte. Någon som kan ge mig råd eller dela med sig av sina tankar?

Jag har skrivit om det här med associationsjobbandet förut. Då gällde det hemmalivet. Men på jobbet är det än mer frustrerande, för det är inte bara otillfredsställande, utan också ineffektivt.

Men hörni, nu måste jag hasta. Jag har en handlingsplan att skriva.

Lyx gånger två

Varje fas i livet har sina egna glädjeämnen. Just nu är det en ren njutning att få en stunds läsning i lugn och ro på t-banan varje vardag. Idag blir det en hel timmes t-baneläsning, fast det är söndag, eftersom jag ska på bokklubbsträff en bit bort. Lyxigt. Och ikväll när barnen har somnat blir det pilgrimsmusslor och ett glas svalt vin tillsammans med maken, framför öppna spisen. Inte mindre lyxigt det.

Att lyssna till sin egen röst

Det här har jag nog glömt att berätta:
Bara en timme innan jag skulle ringa och tacka nej till det där jobbet, dök det upp ett nytt projekt på mitt bord på jobbet. Och det är utan tvekan det mest spännande, utmanande och lärorika uppdraget jag fått hittills. Ja, det är riktigt stort. Och kul. Jag tror inte på några högre makter, men det var onekligen en händelse som såg ut som en tanke, som om någon försökte säga till mig att jag fattat rätt beslut.

Det kanske låter larvigt, men jag är faktiskt stolt över att jag tackade nej till slut. Att lyssna på min magkänsla har inte direkt varit min bästa gren hittills i livet. Att göra det som förväntas av mig och det som ser bra utåt, har jag varit bättre på. Och gudarna ska veta att det har lett mig in på fel bana då och då.

Men jag övar. Och börjar bli bättre, faktiskt riktigt bra, på att lyssna till min egen röst. Och det är så skönt. Jag märker det så tydligt efter det här beslutet - det känns så bra.

Mer nybakat

Gårdagens andra bakprojekt var vi nog inte ensamma om.
Här är resultatet:

Fast jag vet inte vad det är, men sötsaker smakar inte lika gott som det en gång gjorde. Kanelbullar i all ära, men varför inte västerbottenostens dag, havskräftans eller allra helst pilgrimsmusslans dag?

Doften av nybakat

Fördelen med att gå upp med lillasyster klockan sex, är att man hinner baka frukostbröd till resten av familjen. Lyllos maken som fick vakna till doften av nybakat.

Jag provade ett nytt recept (nytt för mig, jag tror det är en klassiker) och oj vad gott det blev:

Cranks bröd (16 st)

25 g jäst
3 dl vatten, 37 grader
1 msk salt (fast man kan nog minska mängden något)
1 msk socker
2 msk olja
1 dl kesella (10 %)
6 dl grahamsmjöl
2-3 dl vetemjöl

Smula jästen i en bunke och rör ut i lite av det ljumma vattnet. Tillsätt salt, socker, olja, kesella, resten av vattnet och det mesta av mjölet. Arbeta till en smidig och kladdfri deg som får jäsa under bakduk i cirka 30 minuter.

Lägg degen på mjölat bakbord. Knåda den blank och smidig och dela i två bitar. Rulla varje del till åtta bullar och lägg på plåt klädd med bakplåtspapper. Klipp ett kryss upptill i bullarna och låt dem jästa cirka 30 minuter.

Grädda i mitten av ugnen i 220 grader cirka 15-20 minuter.

"Och ta med dig dinosaurien när du går"

Jag fick just ett jobbmejl där avsändaren föreslog att jag skulle använda Tippex.

Det tyckte jag var kul.

Piggelin

Wow! Klockan är över nio på kvällen och jag har energi kvar. Fantastiskt. Nu gäller det bara att bestämma vad jag ska ägna den åt, för den lär inte räcka länge.

Blogga? Läsa ikapp några bloggar? Stryka? Läsa värdegrundspappren inför morgondagens möte? Leta IVAR-delar på Blocket?

*Gäsp*

Attans. Stunden är förbi. Jag tror jag går och lägger mig.