tisdag 6 januari 2009

Pretentiöst och jolmigt var det

"Nyckeln till allt en man borde älska och frukta hos henne fanns där från allra första början, i det ironiska leende som fick hennes läppars fulländade båge att svälla."

Och ett par rader längre ner:

"Mina ögon tumlade ner och flöt fritt omkring i den skimrande lagun som hennes fasta och stadiga blick var. Ögonen var stora och uppseendeväckande gröna. Det var samma gröna färg som träden har i livfulla drömmar. Samma gröna färg som havet skulle ha om det vore perfekt."

2 kommentarer:

Petra sa...

Vilken är det? Den till höger?? Inte min smak, inte alls!
Jag har mycket svårt för pretentiöst (vad heter substantivet?)

Kajsa sa...

Petra: Ur Shantaram är det. Den var till höger fram till nyss - har just bytt.

De där kärleksbeskrivningarna är riktigt krattiga, men i övrigt är boken inte pretentiös. Möjligen lite självgod (författaren, inte boken). Och etiken och moralen är väl minst sagt tveksam. Men den är läsvärd! Trots att den verkligen inte är min sorts bok.