Idag var lyckan stor på dagisgården. Storebrors allra bästa kompis var äntligen tillbaka från sitt långa sommarlov. De två killarna smög runt och kikade på varandra under lugg ett par minuter innan blygheten var övervunnen och de förenades i en bamsekram. De har ju längtat efter varandra hela sommaren.
Sen följde en oväntad presentöverlämning: storebror förärades ett jättefint sällskapsspel, hemfraktat från Syrien enkom för hans skull. Så snällt! Men ovant, att få spontana gåvor sådär, särskilt från relativt ytligt bekanta. Naturligtvis kunde jag inte nöja mig med att bara säga "Tack". Jag var tvungen att klämma fram ett "Nejmen inte hade ni väl behövt.." också. Himla dum kommentar. Det är klart att de inte hade behövt. Men de ville väl. Gott så.
Hur som helst, storebror grubblade inte alls. Han bara tackade glatt. Sen for de båda vännerna iväg i ett moln av damm. Och såvitt jag vet, så leker de än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar