Eller rättare sagt inte alls.
I
Då var det morgon, tyckte hon och vägrade somna om.
Jag skulle behöva alldeles förskräckligt fula ord för att beskriva vad jag tycker om lillasysters nattvanor.
Så jag låter bli.
Förresten: Tack Jessika (som i sin tur tackar Caroline) för hjälpen med den genomstrukna texten!
8 kommentarer:
Fy, så taskigt av henne! :o)
Jag vet hur det känns att tvingas stiga upp så tidigt, Loppan sov som en kratta under sina första två och ett halvt åren. Man känner sig ensammast i världen där i gryningsljuset.
Alla vakna föräldrar vid den tiden borde bilda ett gemenskapsforum!
Genomstruken text äger! *skratt*
Stackars dig! Men det går snart över, en klen tröst men sant.
Ett sammanträffande: idag så kände jag att jag var tvungen att ta reda på hur man gör genomstruken text...men jag kom inte på idén att fråga goda bloggvänner utan googlade hit och dit. Men skam den som ger sig. Det gick.
Tack så mycket för dina värmande ord hos mig!! Det betyder mycket, och känns skönt att det är fler som känner igen sig.
Kul med en annan radhusbo som bloggar.
Hit kikar jag gärna in igen.
Kramar Johanna
Skitunge. Men jag tror nog det kan ta någon vecka (eller två, hemska tanke) innan sömnen riktar till sig. Hon är säkert i en utvecklingsfas samtidigt. Själv minns jag med fasa vecka efter vecka med nattskräck hos oss. Mitt i natten, vansinniga skrik och panik och glasartad blick. Precis i den åldern. Det är hemskt att vara vaken i vargtimmen.
Vilken tålamodsträning ni genomgår! Jag hejar på er i nästa period! :-)
Vet precis hur det är, vår lillebror envisas med att vakna tidigare varje morgon känns det som o jag har helt enkelt sovit för lite på sistone. Inskolning dagis, skolexempel med feber tredje dagen, omstart och att halka efter, pust det är inget lätt familjepussel att lägga utan att nåt intresse kommer ikläm. I mitt huvud i morse spelades det upp som en sketch där jag ringer BB stockholm och förklarar att jag för drygt 15 månader födde en son hos dem men att jag inte riktigt är helt nöjd, kan jag lämna tillbaks! Hua hemska tanke, han är ju värdens underbaraste oxå men sömnbrist gör även en bra mamma helt förbytt. Bra dagar kan jag ju flytta berg känns det som! Men de är tyvärr få just nu.... Ja ja. Jag ska nu gå o vila och jobba på den biten bäst jag kan.
Oj vad långt det blev. Orkade du läsa ända hit?
Stor kram! //A
Petra: Tack, jag tycker faktiskt att tanken på att det går över är en verklig tröst. Särskilt med nummer två, när jag vet av erfarenhet hur FORT det går över också...
Radhusdrömmar: Kul att du tittade in, du är välkommen tillbaka! :-)
Åretruntparadiset: Som du vet verkar trenden gå åt rätt håll! :-) Nattskräck måste vara mycket värre, då lider ju barnet också. Lillasyster är i alla fall glad när hon är vaken.
Anette: Blocket, man kan drömma ihop en blocketannons också... Ibland kan priset vara riktigt lågt. Det gäller väl att komma ihåg att de bra dagarna finns, då när det känns riktigt tungt. Kram!
Skicka en kommentar