Jag ser tillbaka

Det är nyårsafton och här sitter jag och bloggar! Och ja, varför inte? Mätt och belåten lutar jag mig tillbaka i favoritfåtöljen och njuter av elden som sprakar i den öppna spisen, medan resten av familjen tittar på Harry Potter. Så här ett par timmar före tolvslaget är det kanske läge att se tillbaka på året som gått. Här är några nedslag:

Januari: Stress och obehag på jobbet, där en kultur och en ledarstil börjat utvecklas som gick stick i stäv med mina grundvärderingar. Jag mådde sämre och sämre, sov inte på nätterna och när jag till slut gick till doktorn fick jag skyhöga värden på MADRS, självskattningstestet för depressioner. Jag blev halvtidssjukskriven för utmattningsdepression. I samma veva fick vi en vattenskada i kök och badrum. Byggfläktar, stök och en massa snabba inredningsbeslut var inte direkt var vad jag behövde.

Februari: Jag jobbade halvtid i tre veckor och försökte vila upp mig samtidigt som jag och kollegan råddade ett jätteevent för alla myndighetens medarbetare. Det gick sådär; det är rätt stressande att vara sjukskriven på halvtid. I alla fall när ingen annan tar över de arbetsuppgifter som inte hinns med.

Mars: Jag sov bättre. I och för sig delvis med hjälp av medicin, men ändå. Eventet gick av stapeln och blev en formidabel succé, allt från inledningsmusiken i Folkets hus till kvällsunderhållningen i Blå Hallen. Jag slappnade av litegrann, och började inse att det nog var dags att börja spana efter ett nytt jobb. Via jobbet började jag gå hos en fantastisk psykolog, och jag började träna acceptans. Precis vad jag behövde.

April: Äntligen vår. Vi tillbringade påskhelgen på ön, som badade i sol. Jag skottade bort massor av snö, åt god mat och latade mig. Återhämtade mig. Lite lugnare på jobbet, fast lika svårt som vanligt att få gehör för de frågor jag vet är så viktiga för Myndigheten.

Maj: På jobbet drog jag och kollegan ut på turné för att lansera varumärkesplattform och prata värdegrund. Himla kul, det är verkligen givande att leda föreläsa och leda dialogmöten. Och så blev det vår på riktigt, behöver jag säga mer?

Juni: Vi räknade ner inför sommarens Kanada-resa. Jag yogade mycket, firade midsommar på ön och påbörjade min sjuveckors ledighet. Jag var på ett par jobbintervjuer men drog mig ur rekryteringarna eftersom jobben inte var de rätta. Man blir kräsen med åren...

Juli: Vi drog till Kanada! Det var en alltigenom underbar resa med lata dagar i Montréal, barnfria utemiddagar och en fin roadtrip till Niagarafallen. Och åh så härligt det var att få umgås med syster och hennes fina familj. När vi kom hem drog vi till ön där vi njöt av lata och soliga dagar. Jag sökte ett riktigt spännande jobb...

Augusti: Köket och badrummet blev klart! En sån lyx att slippa ha vardagsrummet belamrat av kakel, klinkers och diverse vitvaror. Jag firade min 40-årsdag på hotell, och åt godaste prinsesstårtan någonsin tillsammans med syster och hennes familj som var på sommarbesök i Sverige. På min födelsedag blev jag också kallad till intervju för det där spännande jobbet.

September: Jag fick jobbet! Efter tre intervjuer fick! jag! jobbet! Stor glädje. Och jösses vad skönt det var att säga upp sig från Myndigheten. Vad hände mer i september? Jag var på en obehaglig läkarundersökning och resultatet gjorde mig väldigt glad över att både jag och min husläkare tagit min oro och min kropps signaler på allvar.

Oktober: Avslut på jobbet. Stressigt men ack så skönt att kunna lämna en del surdegar bakom mig. Dem får någon annan ta tag i...

November: Tre lediga veckor och en fantastisk 40-årsfest. Bästa festen någonsin! Ja, det var sannerligen en minnesvärd kväll. Och i slutet av månaden började jag på mitt nya jobb.

December: Att börja nytt jobb är inte helt enkelt för en prestationsprinsessa som jag. Tvivel och osäkerhet är min eviga följeslagare, och det är tröttsamt. Nya jobbet är fantastiskt spännande, kul och utmanande. Jag är jätteglad! Men jag är också rädd att inte kunna leva upp till min chefs förväntningar, rädd att inte lyckas prestera, rädd att misslyckas. När julen närmade sig lade jag dock rädslan åt sidan och tog ledigt. Och julen blev fantastisk. Lugn, vilsam och kravlös. Även nyårsafton har hittills varit en toppendag. Bra, bra.

Sådär, en hastig rekapitulation av året som gått. Sammantaget kan jag konstatera att 2010 har slutat ungefär hundra gånger bättre än det började. Och vet ni, jag tror det är början på en trend. Efter en radda tuffa år har det vänt. 2011 kommer att bli riktigt bra. Det är jag övertygad om.

Gott nytt år på er alla fina bloggläsare!

Nyårsdramatik

Oj. Maken skulle bara sila av rödvinssåsen men råkade visst hälla ut det mesta i vasken. Tur vi inte har några gäster - och att vi är på gott humör...

Nyårsmenyn spikad

Det blir örtsoppa med grillad pilgrimsmussla, lammkotletter med timjan, rödvinssås och rösti och så en marängsviss med hemkörd vaniljglass och hemkokt chokladsås. Barnvänligt och gott. Och hyfsat lättlagat.

Fast nyår är verkligen inte min favorithögtid. Jag försöker ignorera nyårsångesten så gott jag kan. Mer om det en annan gång.

Update: Det blir minsann hemgjorda maränger också, till marängsvissen. Maken och barnen var husliga medan jag var och handlade. Mums!

Massor av mat

Jag köper sällan kokböcker numera. Dels för att jag har en hel bokhylla full, och dels för att jag hittar all den matinspiration jag behöver på nätet.

Men ibland trillar jag dit. Som igår till exempel, när habegäret slog till och jag släpade hem det här praktverket från vår lokala bokhandel:



Jag gillar layouten, fotot och upplägget med recept indelade i vardag, fredag, lördag, söndag och högtider. Dessutom har jag ett gott öga till Allt om mat, uppvuxen som jag är med tidningen - mamma och pappa var trogna prenumeranter från det allra första numret.

Så nu sitter jag här och bläddrar och funderar på vad vi ska laga på nyårsafton. Just nu lutar det åt en örtsoppa med grillad pilgrimsmussla, sen älgstek med potatisbakelser, messmörssås och palsternackpuré. Och så någon smaskig hemgjord glass till dessert. Eller ska vi köra på en toast skagen till förrätt kanske? Följt av halstrad gösfilé med havskräftor och dillskum? Eller helstekt kalvfilé med mandelpotatiskaka? Den som lever får se.

90-talet ringde...

...och ville ha sitt step up-pass tillbaka.



Men jag säger bara glöm det! Gud så skönt med en ordentlig träningsomgång. Nu ska jag med gott samvete kasta mig i tv-soffan och göra slut på knäcken.

Fast det här är inte så dumt, det heller

Får man slänga ut granen nu, eller?

Vi har det alldeles oförskämt bra den här julen. Och jag älskar vintervädret. Men jag kan ändå inte låta bli att drömma mig bort till ljusare tider. Titta här vilka fina bilder jag hittade när jag satt och rensade i datorn:

Juldag

Och oss går det ingen nöd på. Ost, kex, hemkokt fikonmarmelad och Grahams Vintage Port årgång 2000.

Något saknas

Vissa dagar saknar jag min älskade mamma mer än andra.
Hon hade älskat det här vackra vintervädret.
Hon hade njutit så av att fira jul med sina goa barnbarn.

Kära lilla mamma. Självklart har jag gjort vitlöksgravad strömming efter ditt favoritrecept. Och sherrysill. Men jag hoppade över Tittis julpastej i år.

De är framme!

Bara tre timmar försenade.
Känns som ett smärre mirakel med tanke på dagens nyhetsrubriker.

Hemma bäst

Jag är så innerligt glad över att vi firar jul hemma i år. Jag avundas ingen av alla dem som ska iväg med tåg, buss, flyg eller bil någonstans i jul. Förra årets jul i Småland var ju dessutom ingen succé direkt.

Nu hoppas jag bara att svärmor och svärfar kommer fram med tåget på torsdag, tillsammans med barnens julklappar och - sist men inte minst - juleköttbullarna!

I all välmening

Sugen på att köpa denna vintage-bärplockare från stockholmshippa butiken Grandpa för hundra pix? Då har jag ett tips till dig:

1. Lokalisera närmaste Myrorna, Statsmissionen, Erikshjälpen eller Läkarmissionen-secondhandbutik. Alternativt en lantlig bakluckeloppis.
   
2. Gå dit i bärplockartider.
3. Köp en gammal bärplockare för en tjuga.
4. Gör något kul för de 80 kronorna du sparar. Eller skänk dem till Statsmissionen, vetja.

En god ekvation

+ snöskottning
+ tidningsläsning på soffan
+ julskinkeinköp
+ sherrysillsfix
+ glöggfika med goda grannar
+ skidåkning med barnen
+ julgranspåklädning
+ knäckkok
+ en omgång snöskottning till
+ kvällsmacka

= en fin söndag.

En egoistisk god gärning

Att skotta snö är grejen. Ja, snöskottning kvalar definitivt in på min topp tio-lista över sysselsättningar jag gillar. Det är bra träning, ger konkreta resultat och skänker mina decemberbleka kinder en klädsam rodnad.

Idag har jag till och med smygskottat grannen Torstens uppfart. Jag gjorde det helt av egoistiska skäl men tänker att det förhoppningsvis kan uppfattas som en god gärning (Torsten är 80+ och rätt blek om nosen). Fast jag är inte helt säker på att han blir glad när han kommer hem. Jag misstänker nämligen att han också gillar att skotta. Å andra sidan, om det fortsätter att snöa i den här takten så lär vi få skotta tills vi är nöjda, både Torsten och jag.

Klappat och klart

Gu'så praktiskt! Att beställa julklappar till barnens kusiner i Småland på nätet, och genom ett enkelt litet klicketiklick se till att klapparna levereras till torpet där i de småländska skogarna och fakturan hit till radhuset.

Och fru Jensen, vill du höra det bästa av allt? På det här sättet överlåter jag helt fräckt inslagningen av presenterna till ungarnas egna föräldrar. Vips bara, fyra paket färre att svära över. Jag sade ju att det var praktiskt! Mohahahaha...

Årets svensk

Är det bara jag som inte riktigt förstår tidningen Fokus val av årets svensk i år?

2006 gick priset till Masoud och Shahnaz Garakoei för deras exceptionella civilkurage när de vägrade låta sig utpressas av mc-maffian. 2007 belönades kommunalrådet i Haparanda, Sven-Erik Bucht, för att han lyckades vända utvecklingen i sin kommun från utflyttning till expansion och framtidstro. 2008 mottog Anita Dorazio priset för sitt uthålliga, engagerade och målmedvetna arbete för flyktingars rättigheter. 2009 belönades professor Johan Rockström för sitt engagerande och entusiasmerande arbete för en hållbar utveckling.

Och i år går priset till... Robyn.

Inget ont om Robyn, men det känns inte riktigt som att hon spelar i samma klass som de andra pristagarna. Eller?

Sol i december

Jag stannar upp.
Lyfter blicken från datorn, ut genom fönstret.

Det är december.
Fem grader kallt.
Klarblå himmel.
Gnistrande snö.

Jobbet gör mig inspirerad.
Det är svårt.
Det är kul.

Jag ler, och gör en notering i min inre anteckningsbok.
"Minns den här dagen", skriver jag. "Den är fin".

En förvirrad favorit

Ni kollar väl på årets julkalender i SVT? Själv är jag helt uppslukad av berättelsen om familjen Rantanens alla vedermödor för att få snurr på sin hotellverksamhet. Så kul! Min favorit är den lätt förvirrade och nervöse Roger Rantanen, spelad av Peter Engman. Vilken komisk talang, inte visste jag att slapstick kunde vara så kul! Och faktum är att han påminner lite om maken. Lätt förvirrad, som sagt...

Jag har fått pris!

Jag har ju alldeles glömt att berätta att jag har fått en award! Av Annika, med de läsvärda bloggarna Alla saker och Smaskens (bästa matbloggen alla kategorier!). Tack Annika, jag blev väldigt väldigt glad över detta fina pris! Nu är det dags att anta den medföljande utmaningen:

1. Tacka den som du har mottagit priset ifrån.
2. Kopiera awarden till din blogg.
3. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.
4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.

Med Annikas goda minne hoppar jag över steg fyra. Men jag delar gärna med mig av tre favoritförfattare:

1. Joyce Carol Oates. Hennes romaner flödar över av berättarglädje, och hon är en mästare på att beskriva människors psyken och vad som händer med dem när tillvaron förändras. Det amerikanska samhällets utveckling finns där alltid som fond, och hon har mycket att säga om klass och könsroller. Läs Dödgrävarens dotter. Eller Fallen. Eller Blonde. Det är omöjligt att välja en enda favorit.

2. John Ajvide Lindqvist. Du kanske tror att han skriver om skräck, våld och ondska. Det gör han inte. Han skriver om kärleken. Om kärlekens obändiga kraft, om tryggheten den ger oss och om rädslan över att förlora den. Och om allt det vi är beredda att göra för att få behålla den. Låt den rätte komma in är ett mästerverk, men den har ni säkert redan läst. Gå då raskt vidare till Människohamn.

3. Inger Edelfeldt. Jag har inte läst henne på länge. Men hon kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, ända sedan jag upptäckte hennes bok Duktig pojke på ungdomsavdelningen på bibblan hemma i samhället där jag växte upp. Hon talade till mig, jag kände mig hemma i hennes böcker. Hemma, därför att hon beskrev hur det kändes att vara vilsen. Utanför. Vid sidan av. Att hon tecknade gjorde inte saken sämre, det gjorde jag också. Novellen Utflykt ur boken Den förunderliga kameleonten får mig fortfarande att gråta, precis som första gången jag läste den högt för maken, på balkongen till vår trea i Växjö:

"Du kan gå nu, vidhåller hon. Du är vuxen. Du har ditt eget liv. Du kom undan."

"De ser på mig. Antagligen ser de en människa vilken som helst, kanske en de tycker om. Det förbluffar mig dagligen. Jag har kommit tillbaka. Jag står bredvid dig. Du tar mig i din famn, du kysser mig. Kanske är du till och med fullt på det klara med att det i mig bor en liten gulvit hund med snorvåt nos, stela ben och mycket vassa tänder."

Tack Inger för att du skrev detta. Och tack Annika för att du fick mig att plocka fram boken ur bokhyllan.

Fram eller bak, vad är grejen?

Ursäkta, men nu måste jag gnälla över ett uttryck igen.

Skriva fram.

Vad är grejen med det uttrycket? Vad hände med att skriva, rätt och slätt? Vad är skillnaden mellan att skriva och att skriva fram? Upplys mig gärna. I min värld låter det bara urbota dumt.

Så var det dags igen

Ett jultecken så gott som något.
Vinterkräket är här.
Two down, two to go.

Update: Falskt alarm. Lillasyster kräktes bara en gång i natt och det är definitivt något annat än vinterkräket. Maken ringde hem mig för att han var jättedålig, men det visade sig vara dundermigrän. Han kan verkligen få den vidrigaste migrän, stackarn.

Det här med pepparkakor

Av mina vänners facebookstatusar att döma kan jag konstatera att det är pepparkaksbak som gäller den här helgen. Själv hoppar jag över. Förutom att det är rätt trist att baka just pepparkakor (degen tar ju aldrig slut!), så är köpekakorna nästan lika goda. Nej, då bakar jag hellre bondkakor, fruktkaka, saffransbullar, skärgårdskakor... Ja ni fattar.

Något jag inte heller förstår mig på är alla dessa besserwisserkockar och -bagare som med stort engagemang berättar hur allt ska vara. I dagens DN uttalar sig bagaren Oskar Kroon om pepparkaksbak. Han ger läsarna sina bästa knep, sägs det. Jomen tjena. Några citat:

"De måste ha fin färg, men får inte vara brända."
"De måste vara ganska starka."
"För tjocka får kakorna heller inte vara."
"Recept ska alltid tas med en nypa salt och man måste testa sig fram."
"Men det ska absolut inte bakas med margarin, utan med riktigt smör."
"Baktekniken är också viktig. Om man använder degblandare får man inte bearbeta degen för mycket så att det bildas gluten och degen blir seg."
"...sen är det viktigt att kavla ut degen tunt och jämnt och att inte grädda de små pepparkakorna med de stora."
"Man ska ju ha trevligt när man bakar!"

Jag räknar till tre måste och sex ska i den korta texten. Blir du sugen på att baka? Eller på att bjuda Oskar på hembakt? Näe, trodde väl inte det. Ingen risk för matglädje där bland alla krav.

Word

Jag var på utbildning för nya chefer i vår jätteorganisation idag. Högste chefen samtalade med cheferna hela förmiddagen, och avslutade med att säga så här:

"Och hörni, håll huvudet kallt. Ni kan inte göra mer än ert bästa, och det räcker oftast väldigt långt. Det här är ju bara ett jobb. Vi har ju ett liv också. Ha lite lagom distans till det ni håller på med. Visst, det är väldigt mycket som kan gå fel i den här verksamheten. Men om jag gick omkring och tänkte på allt som kan gå fel skulle jag inte kunna sova på natten. Så jag tänker inte på det."

Wow. Vilka kloka ord. Ord som jag tror skapar trygga chefer. Och trygga chefer leder till trygga medarbetare. Det i sin tur ger utrymme för kreativitet och utveckling. Bra där!

Dagens lama skämt

"Eftersom jag vill vara en rättvis pappa så gav jag mina barn varsin mamma."

Sagt av en pösmagad doktor i ledarskap. Inte så tokkul, eller?

Plötsligt händer det, del 2

Jag kom just fram i telefonkön till Försäkringskassans kundtjänst.

Plötsligt händer det

Jag har säkerhetskopierat rubbet på datorn.

Ny blogg

Jag har startat en ny blogg, förresten. Bara käk. Titta in vetja!

And the winner is...

...Cruella! Grattis, mejla mig din adress så skickar jag yogaboken till dig. (Eller ska jag lämna in den på Wagamama, kanske?) Dragningen gick mycket seriöst till och jag hade till och med fotobevis på de ihopknölade postit-lapparna som jag skrivit era namn på. Men jag hittar inte min mobil så det blir ingen bild. Ni får helt enkelt lita på mig!

Hoppas hajarna är mätta i mars

24 grader i luften, 20 i havet. All inclusive. Bamseklubben. Korallrev. Uppvärmt poolområde. Spa. Sandstrand. Massage. Jacuzzi.



Det kan funka.

Tillfälligt avbrott på grund av nytt-jobb-koma

Jag har dock dragit en vinnare i utlottningen.
Återkommer om det så fort jag vaknat.

Dagens julpyssel

Klart apan ska kittas för säsongen:

Skarevaskareva 100 procent

Något som gör mig fullständigt galen är när folk säger saker som "han ställde upp till 120 procent". Vad är det för trams? Det finns bara 100 procent. Hörde ni? Det. Finns. Bara. 100. Procent. Okej?

Hundra.
Punkt.

Julte från Kusmi

Jag har alltid varit skeptisk till teerna från Kusmi. Överprisade grejer som hällts i fina burkar, har jag tänkt. Och det är väl precis vad det är... Men för en gångs skull har jag trillat dit, på deras gröna julte, smaksatt med apelsin, mandel och kryddor. Väldigt gott med diskreta naturliga aromer i stället för påträngande syntetiska smaker som fruktiga teer brukar vara fyllda av.



Att burken passar perfekt i vår kökshylla gjorde ju inte saken sämre. Jag sätter upp det på julpyntskontot.

Att han en gång såg ut så här...

...det kan vi väl ta och glömma:

Sexy back

Seriöst fredagsös i radhuset. Ingen kunde sitta still.

Fullt upp

Puh. Jag minns inte riktigt hur man hann blogga och samtidigt jobba heltid. Men jag kommer nog på det. Och hav förtröstan, nu är det helg! Och i helgen ska jag inte bara blogga, jag ska dra vinnaren i min utlottning också. Vänta bara...

Finaste gåvan

Har jag visat er halsbandet jag fick av maken när jag bytte jobb? Visst är det vackert. Och bäst av allt; han har gjort det själv. Det har sina fördelar att vara gift med en guldsmed.





Update: Och pärlhalsbandet fick jag i 40-årspresent. Det har han trätt själv...

Nya jobbet: ett första intryck

Välorganiserat.
Vänligt.
Avmätt.
Fritt.
Oklart.
Intressant.

Och kallt. Damn vad jag frös när jag kom hem. Maken och ungarna gav sig ut i pulkabacken efter middagen, men jag var tvungen, jag säger tvungen, att ta ett hett bad. Nu sitter jag här i dubbla mysbrallor, strumpor, tofflor, tröja, kofta och morgonrock. Nästan varm. Skriver mer om jobbet en annan dag. Nu: hett té.

För första gången på Radhustankar: en utlottning!

När jag var uppe på vinden häromdagen hittade jag inte bara en receptskatt bland mammas saker, utan också ett exemplar av den här fina boken om poweryoga:



Saken är den att jag redan har den här boken. Och två exemplar av samma bok är förstås ett för mycket, även om jag gillar en välfylld bokhylla.

Och därför gör vi så här: Jag behåller mammas bok. Och ni tävlar om mitt exemplar. En utlottning, helt enkelt! Så kom igen nu, nya och gamla bloggläsare, namngivna och anonyma, pigga och hösttrötta. Det här kanske blir den enda utlottningen jag någonsin ordnar. Och boken är jättebra, så passa på!

Du deltar i utlottningen genom att lämna en kommentar till det här inlägget. Och visst, jag ska inte vara snål; om du dessutom länkar från ett inlägg i din blogg så kan du få en extra vinstchans.

Så kom igen nu govänner, var med och tävla! Utlottningen stänger klockan åtta på torsdag kväll.

Ännu godare

Oväntat gott

Vardag igen

Imorgon smäller det... Och två hårt yrkesarbetande föräldrar betyder dags för veckomatsedel. Så här får det bli:

Måndag: renskavsgryta med ris
Tisdag: blodpudding med stekt äpple, bacon och rårörda lingon
Onsdag: lax i ugn med citronsås, spenat och oliver
Torsdag: makaronipudding
Fredag: pad thai, chicken satay, vårrullar med nuoc cham-sås (hämtmat, förutom såsen)
Lördag: hemgjorda burgare med coleslaw
Söndag: kycklingklubbor i ugn med matvetesallad

Måndag: penne all'arrabiata
Tisdag: korv stroganoff
Onsdag: stekt fisk med remouladsås
Torsdag: tomatsoppa med mozarella och basilika
Fredag: Kantarellpasta med brie och spenat

En skatt

Häromdagen var jag uppe på vinden för att leta efter något. Där finns en del saker efter mamma, som syster och jag inte har gått igenom än. Bland annat mors fina receptsamling. Jag tog ner den och har nu suttit en lång stund och bläddrat bland recepten till många av min barndoms favoriträtter. Till exempel penne med sås av skinka och gräddost, Vita harens chokladsås, orientaliska räkor, moster Gunnels sherrysill och indisk lammcurry. Vilken skatt.

Men det finaste av allt var ändå ett tummat häfte med recept från mormor. Kanske till och med mormors mor i något fall. Så oerhört vackert nedpräntade. Bara titta här:

Att ha semester i november

Det gör inte direkt ont. Inte ont alls. Det är inte alla dagar man kan sova till nio, starta ett långkok, ta en joggingtur, ligga i soffan och läsa någon timme, blogga lite och ta en tupplur innan det är dags att hämta barnen. Och sen ha gott om energi till att laga fiskgratäng i lugn och ro och baka med barnen efter maten. Det händer inte ofta en vanlig torsdagskväll, det kan jag lova er. När maken kom hem kunde vi alla äta nybakat bröd med smältande smör och västerbottenost tillsammans.

Vilken idyll, va?! Att sonen surade hela vägen hem från skolan, fiskgratängen inte blev någon succé direkt (en omskrivning för barnens utrop i stil med uäk vad det stinker i köket mamma och blä vad äckligt) och ungarna for runt som galna vildar när de egentligen skulle sova, det väljer jag att bortse från.

Det ska bli enormt spännande och väldigt roligt att börja mitt nya jobb på måndag. Men ärligt talat skulle jag inte ha så jättemycket emot att ha semester någon vecka till.

Rysligt

Allvarligt talat, det här KAN inte vara gott. Bara tanken på att dricka mixad risgrynsgröt får mig att rysa. Barnsligt god? Jag är tveksam. Vad tror ni?



(Receptet hittade jag i senaste numret av Femina.)

Och nu så (trumvirvel): hallen efter

Här kommer då äntligen bilderna! De är rätt mörka, men vad fasen; det är november... Den platsbyggda garderoben slukar allt vi vill dölja; inklusive det fula elskåpet. Tjusiga kläder får hänga framme! På den lilla väggytan till vänster om garderoben (bredvid ytterdörren) ska jag sätta upp en smal tavla/bräda målad med magnetfärg och svart tavelkritefärg (lite som garderobsdörren på inspirationsbilden):



En stor korg för varje familjemedlem och en hylla för mina väskor (jag byter väska ofta). Korgarna beställde jag från Broarne (en nätbutik som jag varmt rekommenderar förresten: bra funktionalitet, snabb leverans och trevligt bemötande med personlig touch):



Ungefär samma vy fotograferad från trappan till övervåningen:



Ovanför de fina fågelkrokarna behövs det något på väggen. Vi får se vad det blir. Och så ska jag byta ut pallen mot en lite större rektangulär 50-talspall i teak, klädd i något fint Josef Frank-tyg för att ge lite färg och liv till hallen. Ska bara hitta rätt pall först - jakten pågår!



Kolla hur mycket som ryms i garderoben:



På golvet (som för övrigt är original från 1958) kan man ösa in massor av skor:



Och äntligen är de på plats, de söta krokarna jag vann hos finaste I Veras hus för mer än ett år sedan:



Vad tycks?

I give you hallen: före och under

För att ni verkligen ska förstå vidden av förändringen i hallen, så ska ni få se ett par före-bilder. Det är inte lätt att fotografera vår hall, och fullständigt omöjligt, i alla fall för mig, att fånga helheten på bild. Men ungefär så här såg den ut innan vi började renovera. Fläckiga väggar, fula skohyllor, omaka krokar och bara öppen förvaring blev till en oharmonisk, ocharmig, opraktisk och omysig röra:



För snart ett år sedan inledde vi renoveringen med att riva ut den fula inredningen samt bredspackla och måla väggarna. Grunden blev klar, men sen kom den där vattenskadan ivägen och hallen fick vackert vänta:





Riktigt så här tomt var det förstås inte, vi plockade upp en klädstång från källaren, en sån där flyttbar variant som man kan använda när man vädrar kläder. Hur omysigt som helst. Och observera elskåpet till vänster som inte direkt bidrog till att förhöja den estetiska upplevelsen.

Stay tuned for efter!

Elak pappa

- Min pappa gör jättedumma saker mot mig, berättade lillasyster på dagis idag.

En av pedagogerna blev nyfiken och undrade vad det var för illvilligheter pappan sysslade med. Svaret kom snabbt. Och förnärmat:

- Han väcker mig. När jag vill sova!

Bokhöst

Innan jag slutade på Myndigheten beställde jag en drös böcker. Tänkte att jag skulle hinna både förkovra mig och bara lyxläsa. Det har väl blivit si och så med den saken, en del har jag läst men långt ifrån allt. Här är boksamlingen:



Alfahannen: Jag tycker kanske inte att Katarina Wennstam är världens bästa romanförfattare. Men bra är hon, och framför allt så har hon alltid viktiga saker att säga och hon lyckas säga det med driv. Verkar vara en klok kvinna, det där.

Borta bäst: Jag har precis börjat läsa, och den verkar lovande. Jag har läst Fågelbovägen 32 också, och den gillade jag. Sara Kadefors säger också kloka saker om vårt samhälle, vår tid och de strukturer som vi inte alltid ser till vardags.

Att leva ett liv, inte vinna ett krig: Bara titeln. Så fin, och så sann. Det är detta jag behöver öva på. Kriget behöver få ett slut!

11 nyanser av tystnad, om maktspel och konflikter på arbetsplatser: Nu glider vi över till den mer jobborienterade litteraturen, och här handlar det om härskartekniker.

Kommunikation som verktyg för ledare och medarbetare: Det är sånt här jag jobbar med varje dag: att lära andra hur man använder kommunikation i sitt ledarskap och för att nå resultat på arbetsplatsen. Jag har läst halva boken och är inte allt för imponerad: jag tycker att den mest innehåller omtugg från andra håll. Ska du läsa en sammanfattande lättillgänglig bok på det här temat så rekommenderar jag i stället Charlotte Simonssons Nå fram till medarbetarna. Men visst, även denna bok är en helt okej introduktion till kommunikativt ledarskap och jag ser fram emot att läsa de delar som handlar om genusperspektivet.

Kommunikation i förändringsprocesser: Jamen nu snackar vi! Här är en gedigen forskningsbaserad redogörelse för hur man ska jobba med kommunikation i förändringar för att lyckas. Det är alltmer detta som mitt område, internkommunikationen, handlar om. För vilken organisation befinner sig inte i ständig förändring? Och om man som jag jobbar i en kunskapsorganisation, behöver man kunna backa upp sina rekommendationer med vetenskap, eller åtminstone beprövad erfarenhet. Den hittar man här.

Dialog för ökad känsla av sammanhang: Det här lilla häftet köpte jag för att läsa mer om KASAM-begreppet som jag tycker är intressant. En liten basic bok som beskriver hur man kan arbeta med dialog på arbetsplatsen för att skapa mening och sammanhang och därmed nå ökad effektivitet.

Biokväll

Ett hus i ett hus

Nu har jag fotograferat vår nya hall. Ska bara fixa och trixa lite med bilderna, sen får ni se! De fina korgarna som vi beställt från Broarne kom i en stoooor kartong. Som barnen och maken kastade sig över, och kolla vilket fint hus de skapade:

Filmkväll

Ett litet stort steg

Milstolpar i livet är inte alltid så dramatiska. Även små steg kan vara stora. De kan till exempel inträffa en måndagskväll, när barnen sover och föräldrarna sitter framför tv:n i vardagsrummet, och plötsligt hör badrumsdörren på övervåningen öppnas. De smyger upp och ser att det är lillasyster som har tassat ut för att kissa. Utan att ropa på mamma eller pappa, utan att tända, utan olyckor. Stora tjejen.

Mer fest åt folket!

I lördags var det alltså äntligen dags för min 40-årsfest. Och åh, vad härligt det var! Iklädd mina högsta klackar välkomnade jag en hel drös med människor som har ett gemensamt: jag gillar dem alla skarpt. Jag bjöd på pulled pork med goa tillbehör, rödvin, pilsner och till dessert en hel armé minipannacottor och chokladcrèmer à la Smaskens. Succé!

Det var folk överallt. Vänner överallt (tänk att vårt lilla radhus utan några större problem slukar nästan 40 gäster!). Glada ansikten, skrattande röster. Det tävlades i Singstar på övervåningen och åts godis i köket. Vid midnatt hade nästan ingen av gästerna lämnat festen, och kvart över tre satt jag och maken fortfarande i soffan och skrattade tillsammans med våra bästa grannar. När sista gästen hade gått klådde jag maken i Singstar ett par gånger innan festen var slut på riktigt. Jag kan inte minnas när jag senast var uppe till fyra.

Igår var jag lite trött, det måste jag medge, men jag mådde ändå oförskämt bra och skrotade omkring härhemma med ett leende på läpparna.

Mer fest åt folket!

Igår var det fest!

Kolla in makens överraskningspresent till mig:

Jesus built my hotrod

Håll i er, för här har ni bästa städmusiken (som inte går att bädda in).

Jo. Det är sant; ge den en chans nu hörni. Och oj oj vad jag har dansat till den där låten. Inte minst i Warrensburg, Missouri våren 1994. När jag inte pluggade broadcast journalism, argumentation and debate, advertising eller marketing. Tiggde om skjuts till Wal-mart för att handla mat. Eller åt glass. Det var tider det.

Kvällens leverans från grannen

Vi har det rätt bra här i kvarteret.

De flesta olyckor sker i hemmet...

...och mina tenderar att vara spikmatterelaterade. Skrapmärken på armbågarna, känns det igen?

Spikmattan förresten. Den är fortfarande en av mina absolut bästa vänner. Vi har lyckats hålla vår relation levande och umgås en stund varje kväll. Härligt.

Jul?

Jag brukar gilla julen. Längta efter den, planera den och glädja mig åt den. Men i år, jag vet inte. I år känns den... överflödig på något sätt. Hoppas det ändrar sig snart. Tror det blir roligare då.

Lovebombad

Glad
Smart
Skarp
Sann
Snygg
Glittrig
Blond med ambitioner
Charmig
Piffig
Cool
Professionell
Supertrevlig
Omtänksam
Kompetent
Klok
Rolig
Söt
Proffsig
Snygg i profil
Grymt bra helt enkelt!

Det tycker mina gamla kollegor att jag är. Jorå, jag har skriftligt på det faktiskt. Vilka raringar de är, va...

Gotta love SVT Play

Det blev ingen tupplur idag trots allt. Jag började titta på senaste avsnittet av Mördare okänd, och det gick ju bara inte att sluta. Rafflande! Och jag säger bara Linda Cummings... Mohahahaha! Sicken sociopat.

Jag har fortfarande en kvart kvar att se men nu måste jag slita mig; dags att göra mig i ordning för att åka in till stan. Först lite festärenden, sen drinks at Björk!

På agendan idag

Idag blir det idel festförberedelser. Matvaror ska inhandlas, Systemet ska besökas och långkok påbörjas. Dessutom ska jag hämta ut en rejäl hög med böcker från Adlibris - här ska inhämtas inspiration inför nya jobbet! Och om jag inte blåser bort på vägen, så ska jag ta en tupplur när jag kommer hem. För sen väntar det trevligaste av allt: barhäng tillsammans med mina fina gamla kollegor som vill fira av mig nu när jag har slutat. Måste leta fram något annat än myskläder ur garderoben, alltså...

Nu undrar jag bara: var är snön?

Det är fint att ha semester i november

Måndag morgon och i radhuset råder stilla frid. Ute strålar solen, det är fyra minusgrader och den allra krispigaste, sprödaste frost förskönar de där löven vi inte har krattat upp än. I köket doftar det av nybakade solrossnittar, och Bach på stråkar matchar fint.

Än är det lugnt, men på lördag fylls huset av en hel drös människor jag tycker om. Fest! FEST!

Lika som bär

En av de verkligt stora frågorna

Vad vore livet utan ost?

Wow Wagamama

Jag och storebror besökte Wagamama i veckan. Vilken succé!

Storebror, som i vanliga fall petar i maten och högljutt uttrycker sin skepsis inför kända såväl som okända maträtter, kastade sig glatt över den frasiga kycklingen med japanskt ris och teriyakisås. Inte nog med det, han sörplade belåtet i sig hälften av mina ramennudlar, med kyckling, grönsaker och allt. Och, hör och häpna, han älskade den friterade gyozan med räkor och spenat. Obegripligt. Men härligt. Att han fick rita på bordsduken och kunde sörpla på smaskig färskpressad juice till maten gjorde inte saken sämre.

Hit går vi definitivt igen, och då tar vi med maken och lillasyster.

Update: Dock ska tilläggas, att om det är just ramen man vill ha, så ska man gå hit och ingen annanstans. Basta.

Teater

Jag har just beställt biljetter till Dramatens hyllade uppsättning av En handelsresandes död med Krister Henriksson. Förra gången jag såg pjäsen, för länge länge sedan, var det Jarl Kulle som spelade huvudrollen. Då grät jag i en halvtimme efter föreställningen. Vi får se hur det går den här gången.

Alla helgons dag

17 glimrande stearinljus inomhus.
3 ljuslyktor tända utomhus.
En flammande eldkorg i trädgården och grillade marshmallows till efterrätt.
Tre smygande grannbarn med pannlampor.
En kvällspromenad till kyrkogården.
Två tända ljus på mammas grav.

Kajsa Varg, det är jag

Jag har en dold talang: jag är mästare på att ta tillvara på råvaror och rester som finns i kyl och frys och laga något gott av dem. Vi slänger väldigt lite mat i vår familj.

Idag rotade jag i gömmorna och hittade två sorters sallad, avokado, körsbärstomater, bacon och så lite överbliven gorgonzola och kvibille ädel. Skivat surdegsbröd finns i frysen. Jag ämnar göra vitlökskrutonger av brödet, addera stekt kycklinglårfilé och rostade valnötter till det hela och vips: en finfin sallad till lördagskvällen. Till det blir det nog något glas Oddsocks shiraz cabernet merlot. Och så ska jag kolla på I hennes skor, en gammal lättsam favorit. Det blir fint som snus.

Bildbevis kommer

Hallen är klar, hörni! Snickrad, målad och klar. Nu återstår bara att hitta de ultimata korgarna, men det får ta sin tid.

Och okej, man kan väl inte bli lycklig av en välorganiserad hall allena. Men snudd på. Snudd på.

Det här är faktiskt helt genialt

En nittiotalsklassiker...

... blir det till fredagsmiddag i radhuset: scampi pesto pizza. Riktig nostalgimat som vi lagade många, många gånger i lägenheten på Linnégatan i Växjö i mitten av 90-talet. Och det gjorde vi rätt i: det här är rasande, rasande gott. Pizzareceptet kommer från ett reportage som Allt om Mat gjorde från en 90-talshipp restaurang i San Diego 1996. Pizzorna blir alldeles extraordinärt frasiga och krispiga och som sagt galet goda (fast barnen föredrar ost och skinka på sina):

Scampi pesto pizza, 4 p
25 g jäst
2 dl ljummet vatten
1 msk olivolja
2 krm strösocker
1 krm salt
5 1/2 dl vetemjöl (330 g)
1/2 dl finhackad persilja
1 msk finhackad färsk timjan
1 dl finhackad färsk basilika
2 klyftor vitlök
1 dl olivolja
1 msk färskpressad citron
2 krm salt
1 krm svartpeppar
1 tsk finhackad röd chilifrukt
270 g scampi
100 g salladslök
1/2-1 paprika
400 g fetaost

1. Finfördela jästen i en bunke och rör ut den i ljummet vatten. Blanda ner olja, socker, salt och vetemjöl och arbeta till en slät deg. Pudra över lite mjöl och täck med en bakduk. Låt jäsa cirka 30 minuter.
2. Hacka persilja, timjan och basilika och lägg i en matberedare. Pressa ner vitlök, kör en kort stund och tillsätt olivoljan lite i taget. Blanda ner citronsaft, salt och peppar. Kör till en ganska slät sås. Häll upp i en skål och rör ner finhackad pepparfrukt.
3. Sätt ugnen på 250 grader. Sätt in en plåt i ugnen. Skär scampi i centimeterstora bitar. Strimla salladslöken fint. Skär paprika och fetaost i små bitar.
4. Tag upp degen på ett mjölat bakbord och dela degen i fyra delar. Rulla varje del till en bulle och kavla ut den till en rund pizzabotten. Lägg över bottnen på ett bakplåtspapper, fördela ett jämnt lager av pesto och ovanpå det scampi, lök, paprika och fetaost.
5. Tag ut den heta plåten ur ugnen och lyft över hela bakplåtspappret med pizzan på till den heta plåten. Grädda i den övre delen av ugnen i tio minuter. Gör likadant med de andra pizzorna.

Lyxpizzor, pre ugn:

Ordlek

"Mamma, ska jag hemla dig en sak?"

Sade lillasyster till mig igår. Ett nyuppfunnet uttryck som förstås betyder "Ska jag berätta en hemlighet för dig?". Så fint och alldeles klockrent om ni frågar mig; kortfattat, tydligt och rakt på sak.

Enkät, jag också

4 tv-program jag ser
House.
Kobra.
Big love.
Criminal minds.

4 saker jag gjort idag
Hittat ett par nya snygga glasögon, äntligen.
Tagit en 1,5 timmars tupplur.
Lagat gnocchi med gorgonzola, grädde och spenat.
Tittat på film: Repulsion.

4 saker jag längtar efter
Att maken ska bli frisk.
Att min förkylning ska gå över.
Min 40-årsfest.
Solsken.

4 saker på önskelistan
The wire på dvd.
En resa till New York.
En semester med hela familjen till något varmt och skönt ställe.
En havskajak.

4 saker jag avskyr
Intolerans.
Sjukdom.
Hyckleri.
Sömnbrist.

November

Klockan är halv fyra och någon håller redan på att släcka ljuset. Ska det verkligen behöva vara så?

Hur har ni gjort med alla klockor därhemma förresten; tassade ni upp på nätta små fötter redan i söndags morse för att ställa om dem till vintertid? Eller får de gå fel tills det hela löser sig av sig själv någon gång framåt vårkanten?

Mitt största problem att fatta hur man ställer om en del av husets klockor. Klockan på nya avancerade spisen - que? Klockan på bilens instrumentbräda - que? Klockan på golvvärmereglaget i badrummet - que (jag ställer mig för övrigt ytterst frågande till behovet av en klocka just där)?

Happy halloween!