Det blir inte bloggat just nu. Och det beror inte bara på sommaren som varit här på ljuvligt besök. Det beror också på att minnet av mamma är extra påtagligt just nu. Och saknaden är större än någonsin.
Våren och försommaren var mammas favoritårstid. Jag vet ingen annan som njöt så av tiden mellan hägg och syren. Det gör att varje nyutslagen gullviva, varje doftande hägg och varje knoppande syren påminner mig om henne. Och om att hon inte fick uppleva så många vårar som hon borde ha fått. Inga fler sommarmorgnar med en tallrik fil på lantställets altan, inget mer bus med barnbarnen i gröngräset, inga fler basilikaodlingar längs söderväggen.
Saknaden och sorgen väller in över mig som en flodvåg. Varje ny våg med oanad kraft. Det gör så ont, så ont.
12 kommentarer:
Jag skickar ändlösa kramar, från andra sidan skärmen.
Det slår mig så vackert hennes minne är; våren och försommaren, det vackraste av allt.
Året och livet rullar förvisso på, men nyanserna i årstiderna är otroligt påtagliga. Varje årstidsskifte ger nya tankar och ny kraft. För din och din mammas skull ska jag tänka extra fina tankar framöver – varje vår och varje försommar!
ja, svärmor borde ha fått vara med mycket längre, hon var den bästa svärmor jag kunde ha. tänker mycket på henne och på dej kajsa. kram.
Jag blir berörd av det du skriver och anar hur svårt det måste vara. Har svårt att formulera mig, men vill ändå skicka en tanke, många tankar! Kramar till dig!
Anna: Ja, visst är det ett vackert minne. Och det skänker stor tröst. Så det finns ett bitterljuvt stråk i sorgen, det gör det.
Kapten kolja: Japp, bra det var hon!
Sara: Tack för tanke och kram, de värmer mer än du tror!
Lilla gumman, vad tufft. Jag tänker jättemycket på dig och skickar massor av kramar.
Min mormor gick mycket nyligen bort. Jag försöker inte göra någon omöjlig och dum jämförelse nu, men... Jag vill bara ha sagt... Fastän mormor så himla nyligen försvann, och fastän hon var mig mycket, mycket kär, och fastän jag har svårt att fatta att hon är borta - så vadderas min sorg av att hon var en generation bort. Hon var inte min mamma, utan min mammas mamma. Jag kan inte ens ana vad tomt det måste vara för dig nu.
Kära du, jag kan inte formulera mig. Jag låter ändå försöket stå kvar ändå. Gumman. Jag vill att du ska veta att jag tänker på dig.
Massor av kramar,
Rana
Hittar inga bra ord. Men skickar varma kramar, många, många.
Susanne
Rana: Läste just om din mormor, som du skrivit så fint om. Och jo, det är nog skillnad när det finns en generations "vaddering". Även om man förstås inte kan väga, mäta och jämföra sorg. Men jag finner tröst i att hon i alla fall fick leva i 67 fina år och uppleva både barn och barnbarn. Stor kram tillbaka till dig!
Tidsmästarinnan: Stort tack för dina kramar!
Hej min vän. Jag gråter med dig och skickar många tankar och kramar till dig. Livet är orättvist och det smärtar oerhört att din mor tyvärr inte får uppleva så många vårar/försommrar hon borde få. Tänker massor på dig o din familj! Önskar att det var annorlunda. Det är så sorgligt. Stor kram till er alla! // A
Det är så fruktansvärt orättvist!
Min svärfar ligger just nu på sjukhuset med obotlig cancer och min pappa är också drabbad av cancer. Den sjukdomen borde verkligen utrotas från jordens yta!
Kramar från en okänd cybervän!
Kramar från Värmland!
Anette: Hej, och tack för tankar och kramar som värmer ska du veta.
Petra: Ja den där äckliga äckliga sjukdomen. Vidrigt. Och vi är så många som drabbas, indirekt eller via nära och kära.
Jessika: Tack och kram tillbaka!
Skicka en kommentar