Ibland är det så svårt att vara i nuet.
Svårt att njuta, trots de bästa av förutsättningar.
Ofta är det särskilt svårt när helgen kommer.
Förväntningarna väger tungt - jag vill så mycket men hinner inte allt. Orkar inte allt.
Och då börjar stressen och oron gnaga i mig.
Knappt är lunchen uppäten förrän jag börjar fundera på hur middagen ska bli klar i tid, utan stress. Min strävan efter att inte stressa leder till mer stress. Jag känner trycket över bröstet och den onda cirkeln är ett faktum.
Men jag övar på att bryta den. Det ska gå.
10 kommentarer:
Då kämpar vi tillsammans; jag är också där. Att det ska vara så svårt!?
Tack för att du lättar hjärtat!
Hej vännen!
Känner så väl igen det där..nu visserligen MYCKET bättre..det är fruktansvärt jobbigt att känna så..och tyvärr ligger det ju bara hos en själv.. ens egna förväntnigar och krav.
Fint att du kriver om det... det är nog många som har det så...
STOR KRAM A-C
Anna: Tack själv! Fattar inte heller varför det är så svårt.
Ann-Catrin: Skönt att höra att det finns andra som jag. Tack för kram!
Jag sällar mig till skaran! Helgen är tiden när allt ska hinnas med. Vila, aktivitet, relationer, ensamhet... Och samtidigt blir alla hungriga precis lika ofta som på vardagarna, smutsar ner lika mycket kläder och är om möjligt ännu tröttare än vanligt. Att ta helg är svårt!
Sara: Du beskriver det på pricken. Allt det vardagliga måste göras, precis som vanligt. Och så ska guldkanten till också. Puh!
Japp, känner igen det där. Varje ledig helg tillsammans ska man också TA TILLVARA PÅ så himla mycket att hur man än vrider och vänder sig så blir det inte nog bra.
Promenad på tu man hand är finfint :)
Smultron: Eller hur, det går nog inte att leva upp till alla (sina egna) förväntningar.
Övning ger färdighet! Klyscha men ack så sant... I samband med att barnen blir äldre släpper kraven och måstena också - de tar sig själva ett litet mellanmål om de är vrålhungriga och man kan som förälder få "göra klart" det man höll på med innan man tex lagar middag. Harmonin infinner sig med åren, promise!
Alltså! Jag är också med! Förväntningar som kommer på skam, projekt som strandar, tid som rusar på och iväg, ork och lust som tar slut. Helgerna är ena riktiga pajaser!!!!!!! /Rana
Jessika: Tack tack tack för dina trösterika ord. Självklart ska man leva i nuet, men jag kan inte låta bli att längta liiite tills barnen blir större och kan sköta sånt där småfix själva. Ser fram emot harmonin!
Rana: Ja, vad ska vi göra med dessa helger?
Skicka en kommentar