Det slår aldrig fel. Så fort jag skrivit en kommentar på någon blogg, och klickat på "publicera din kommentar", så kommer jag på hur jag egentligen skulle ha skrivit. Lite smartare, fyndigare och mer välformulerat.
Gud vad petig jag är. Och vilken tur att det inte går att ångra sig, då skulle jag väl aldrig få ur mig några kommentarer.
Händer det här bara mig?
11 kommentarer:
Nädå, jag är störd jag med. :o)
Jag vill tro det är för att vi ännu inte förstått kommentarernas riktiga mening. Du och jag: vi gör miniinlägg.
Pretto, indeed...
Oh no! Jag trycker på publicera först och tänker efter sen. Förhandsgranka, vad är det?
Ibland saknas ett ord eller två eller så har jag krånglat till det och skrivit för mycket. Som nu.
Men jag blir ju själv glad för minsta lilla livstecken från nån som läser, rättstavat eller inte!
Ha ha, jag är likadan. Ibland så har jag till och med raderat en kommentar och skrivit om...(det går ju även om det syns att "kommentaren är borttagen..."). Så störd är jag :D
Gud, vad jag känner igen mig. Jag kan lätt få lite prestationsångest när jag läser alla andras välformulerade kommentarer ... haha.
Men jag blir jätteglad för alla som lämnat kommentar på min blogg.
Anna: Ja jösses vad trött jag kan bli på mig själv... ;-)
Smultron: Håller med! Tänk att man kan bli så glad av en kommentar.
Petra: OK, det stadiet har jag inte nått än ;-)
Vera: Precis så är det! Tröttsamt... Och konstigt eftersom man ju inte "recenserar" andras kommentarer på det sättet.
Det händer inte bara dig...
:-I
Lovar.
Kram, Rana
Haha! Jag är lika. Speciellt om jag upptäcker något stavfel vill jag genast ta bort kommentaren.
Rana: Börjar inse det... Skönt!
Annica: Stavfel är jobbigt!
Det där känner jag INTE igen... Nä rå. Tänkte tvångsmässigt skicka in den kommentaren... Felstavade kommentarer, som gör att läsaren fattar jota, är inte heller så kull!
*räcker upp handen och håller med*
Ankie: :-)
Jessika: Du också!
Skicka en kommentar