Som ni vet har jag försökt hitta något muntert att läsa.
Det går inte så bra.
Överst i bokhögen låg Kicki och Lasse av Peter Kihlgård. Det blir nog bra, tänkte jag, det ska ju vara en fin kärlekshistoria.
Jo tjena. Historien slutar (eller börjar, eftersom den är berättad bakåt) med att Kicki får cancer och kärleksparet bestämmer sig för ett gemensamt självmord. Dessutom sågades den brutalt av Sveriges Radios lyssnarjury, som dömde ut den som gubbig och stereotyp.
Klackarna i taket.
8 kommentarer:
haha, ja verkligen klackarna i taket :-)
Jag orkar sällan läsa annat än muntra historier, så all heder till dig!
Tröttsamt är bara förnamnet...
(Men jag blir i alla fall på gott humör av att läsa om dina duster med fanskapet.)
Kram!
Rana
Du har fått en utmaning hos mig! :-D Kram, Rana
Författaren Åsa Linderborg har sagt att lyckliga människor är ointressanta. Kanske är det av samma anledning som stor del av litteraturen också är olycklig?
Barnbok? ;o)
Nej men fy! Den ska jag inte läsa. Inte nu i alla fall. :)
Tidsmästarinnan: Kanske har du något tips till mig?
Rana: Skönt att jag kan bidra med något! ;-) Och du, självklart nappar jag på utmaningen. Ska fundera!
Anna: Hm, Åsa Linderborg har en tendens att säga saker som provocerar mig. Detta är ett exempel - jag tror stenhårt att man kan vara lycklig OCH intressant.
Sara: Näe, det låter inte så lockande, eller hur...
Nog är hon provocerande alltid, men jag kan inte sluta undra över det som även du tampas med: Ge mig ett par skönlitterära mästerverk som baserats på lyckliga människor!
Jag var precis inne en vända vid våra bokhyllor, svepte med blicken över titlarna och skakade på huvudet.
Anna: Du kan ha rätt! Jag ska grubbla en stund, men det vete katten om jag kommer på något mästerverk.
Skicka en kommentar