Korsord är underskattat. Otroligt avkopplande. Bra träning för hjärnan. Men det måste vara rätt korsord. För min del betyder det antingen DN:s lördagskryss eller just den här tidningen, med korsord från Allers.
Och jag kan inte tänka Allers utan att se mormor och morfars gamla hus i Örebro framför mig. Där stod tidningarna stod på rad i bokhyllan i salongen. I salongen var det stilla, förutom väggklockans tickande som liksom förstärkte tystnaden. Jag brukade krypa upp i en av de gröna fåtöljerna med antimakasser på ryggstödet, och bläddra i tidningarna. Mest fascinerad var jag av skräcknovellerna med illustrationer av min favorit Hans Arnold. Mormor skrotade i köket, kanske bakade hon bullar för att bjuda de tama småfåglarna på, eller lagade sin paradrätt: Flygande Jakob. Morfar var helt säkert ute i trädgården, skrapandes mossa från äppelträden eller gallrandes hallonbuskar. Han var en enastående trädgårdsmästare.
Men åter till korsorden. Jag har till och med fått en särskild korsordspenna i present av käre maken. Ser ut som bläck men går att sudda! Visste inte ens att såna fanns... That's love for ya, folks!
2 kommentarer:
... som går att sudda? :-) Bra där. Även om du, ditt ordsnille, inte lär behöva sudda så ofta. :-)
Ja, det ÄR kärlek.
Allt gott!
/Rana
Rana: Äsch då, här suddas vilt, tro mig!
Skicka en kommentar