Anna, med den eminenta bloggen Jensens tankar, har utmanat mig minsann, och bett mig reflektera över några av åren som gått. Så jag sitter här och låter tankarna ströva bakåt:
För fem år sedan (2003): Lämnade äntligen jobbet där chefen helt öppet sade att hon praktiserade ”management by fear” och började på mitt nuvarande jobb. Blev gravid med storebror efter bara två månader på nya jobbet, vilket kändes lite genant. Men som mina kollegor glatt sa: ”Ha, en nygift 33-årig tjej med hund - det fattade vi väl att du skulle bli gravid vilken dag som helst!”.
För 10 år sedan (1998): Efter en lyckad sjuårig utflykt till Småland återvände jag till storstan tillsammans med blivande maken. Ägnade arbetsdagarna åt att försöka göra det här med tjänstepensioner begripligt. Inte helt lätt kan jag lova. Från andrahandslyan på Lidingö njöt vi av stans bästa utsikt. Hundinköp planerades.
För 15 år sedan (1993): Jag levde livets glada dagar som student i Växjö. Blommade ut i en lärorik, kreativ och sorglös tillvaro som var perfekt för mig just då. Och hörni: det var exakt femton år sen IDAG som maken och jag blev ett par. Jag såg honom skymta förbi en tidig morgon på en bokhandel och blev på en sekund totalt omskakande halsöverhuvud störtförälskad (man är väl boknörd ;-). Några veckor senare, den 25 mars, korsades våra vägar på krogen och eftersom jag är fullständigt värdelös på att flirta så dumstirrade jag på honom tills han kände sig tvungen att komma fram och prata. And the rest is history.
För 20 år sedan (1988): Sista året på gymnasiet - oj så avlägset det känns. Kände mig inte riktigt hemma i det sammanhang där jag befann mig, hade inte hittat rätt än. Hade inte riktigt förstått att drömmar kan förverkligas och var lite för rädd för mitt eget bästa. Paradoxalt nog hoppade jag ändå på en och annan utmaning utan att tveka, sådär som bara en artonåring kan.
Update: Vänta nu, jag vill förstås föra den här utmaningen vidare! Vi får se om Målleskrålle, Sara eller Anna har lust att anta den.
2 kommentarer:
Rolig läsning – tack för det!
Anna: Varsågod!
Skicka en kommentar