Verklighetsflykt

Puh. Barnen i säng och ingen har kräkts på några timmar. Jag pustar ut, hoppas på en kräkfri, lugn natt och drömmer mig bort.

När allt är kaos här hemma drömmer jag om ordning och reda, avklarade hemmaprojekt och feng shui-ade garderober. Ikväll finner jag frid hos Elfa och Chez Larsson, denna alltid lika inspirerande mästare i ordning och reda. Ack ljuva hägring.

Bara ett tips

Om du tänker ge din kräksjuka dotter blåbärssoppa, så tänk på var du sätter henne sen.

Den vita soffan kan visa sig vara helt fel plats.

Objuden gäst

Jahapp. Klart vinterkräket skulle bestämma sig för att göra ett julebesök i radhuset. Jingle bells på er alla. Eller nåt.

Förresten!

Sånt här blir jag så glad av. Man ber en bloggkompis om lite Malmötips och får en hel drös med underbara idéer. Tack Caroline!

Vad har jag gjort för fel?

Idag, dagen efter årets största presentorgie, frågade storebror:

- När kommer påskharen?

Andas in, andas ut

Granen är klädd, knäcken kokad och barnen stoppade i säng. Sillen är inlagd och misteln på plats. Två lediga veckor med familjen ligger framför mig.

Så varför infinner den sig inte, julefriden? Varför har jag det där trycket över bröstet, varför är armar och ben stela av spänningar? Jag är innerligt less på den där känslan vid det här laget. Samtidigt vet jag ju vad det beror på. Saker har hänt, många saker har hänt mig under lång tid och det påverkar varje fiber av min kropp. Det finns liksom inga marginaler. Jag kan må hur bra som helst, men minsta lilla irritationsmoment och min kropp reagerar som på en katastrof.

Hur som helst. Nu ska jag smyga ner i vardagsrummet, lägga mig i soffan, titta på granen och andas djupt. Och så ska jag prioritera promenader och yoga under ledigheten. Påminn mig gärna om det! Och mitt nyårslöfte får nog helt enkelt bli: att vara snäll mot mig själv.

En kväll på tunnelbanan

Vad är egentligen värst: Det glada men samtidigt lite under ytan hotfulla slitna och berusade mannen som sitter på sätet snett bakom mig på och hostar rosslande samtidigt som han spelar Elvislåtar på högsta volym på cd-spelaren han har ställt på sätet mittemot sig? Eller damen som sitter strax bredvid mig och suckar ljudligt, himlar med ögonen och förfasar sig över fyllot - utan att säga något till honom?

Frågan är om inte damen var värst. Hon spred inte oljud omkring sig, men däremot mängder av negativ energi. Eller äsch, jag vet faktiskt inte. Vad jag däremot vet är att jag bytte vagn. Det var skönt.

Babyface?

Så här års vill jag knappt se mig i spegeln. Attans vad trött jag ser ut. Vi snackar Trött. Med stort T. Solrosfrö och Anna-Karin Elde har fattat hur det känns.

Men ibland glimtar det till. Som när jag idag besökte Systembolaget för att köpa en halvflaska söt sherry till tomatsillen.

Jag fick visa leg.

Ja, herregud. Jag, den trötta 38-åriga heltidsarbetande småbarnsmamman, fick visa leg. När jag skulle köpa sherry.

:-D

Här lyser flitens lampa

Det är inte så tokigt att jobba över ändå. I alla fall inte när kylen på jobbet är full av goda rester från julfesten. Skinkmacka och julmust, ja tack!

Den gigantiska korgen med godis i fikarummet väljer jag att ignorera.

Han lever!

Han andas! Han fungerar! Min dator har återvänt till oss levande och jag är sååå tacksam. Det gör ONT att vara utan dator!

Nu ska jag bara göra mig hemmastadd i den nya sköna Linuxvärlden. Sen är det dags att blogga igen!

Vad är väl sjötunga mot en hederlig ostmacka?

Jaha, inte blev jag bjuden den här gången heller. På Nobelfesten alltså. Å andra sidan hade jag det rätt mysigt hemma i soffan med min kopp té och min ostmacka. Och mästerkocken Stefan Erikssons mat har jag haft nöjet att avjuta flera gånger. Hur han kan vara så här cool några timmar före middagen, det är mer än jag kan begripa:

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1342065

Anette, jag bara undrar: hade han med sig någon matlåda hem, maken? Kanske lite sjötunga och ostronört att snaska på framåt nattkröken? Och så undrar jag: sjötunga? Hoppas det var miljögodkända exemplar. Annars får du smälla maken på fingrarna: sjötungan är ju faktiskt rödlistad!

Snälla doktor dator

Hoppas du kan rädda min gamla laptop. Han har länge varit gammal och trött, men han har ändå troget skött sina dagliga sysslor. Plötsligt igår kväll började hans andning att försämras, och han gav ifrån sig ett rosslande ljud. Strax därefter slocknade glöden i hans blick och han förlorade medvetandet korta stunder. Maken åkte med honom till akuten, och allt vi kan göra nu är att hoppas.

Update: Och något bloggande lär det ju inte bli förrän datorn är återupplivad. Suck.

Blir vi mätta, måntro?

Nästa helg blir det julbord på East, i goda vänners lag. Kolla vad vi ska äta:

Sashimi Rå fisk med svarvad rättika och wasabi
Nigiri-Zushi Riskuddar med rå fisk eller skaldjur
Norimaki (Sjögräsrullar) ett urval av nedanstående:
Salmon Roll Sotad lax, avocado, rödlökspickles, chilimayo, ärtskott och grön sparris - inside out, klädd med lätthalstrad lax
California Roll Avokado, crabstick, inside out
Maguro Pan-ko Roll Tonfisk, tamago, avocado, mynta, röd chili och mayo - inside out i rostade pankoflingor
Tempura Roll Tempurafriterade tigerräkor, tamago, avocado, grön sparris, masagorom, gräslök - inside out med East sweet sauce
Avocado Avokado
Kappa Gurka
Veg Roll Avokado, rödlökspickles, grön sparris, ruccola, teriyakikokt shitakesvamp
Shake Wasabi Soya- och wasabimarinerad lax med vårlök och citron
Spicy Ebi Tigerräkor, flygfiskrom, chilimayo, avocado, vårlök och citron
Ceviche Fisk eller skaldjur marinerad i rödlök, chili, koriander och citron
Chuka Ika Marinerad bläckfisk med alger och kikuragesvamp
Goma Wakame Sesammarinerade wakamealger
Kombu Teriyaki Teriyakikokta alger

Tom Ka Gai Thailändsk kycklingsoppa med cocos, lime och galangal
Tom Yam Kung Thailändsk räksoppa hot & sour

Nem Vietnamesiska vårrullar med sallad, mynta och chili
Gyoza Bräserade kycklingdumplings
Shu Mai Friterade seafooddumplings
Baby Octopus Friterade små bläckfiskar
Spicy Mussels Wokade blåmusslor med vitlök, citron och chili
Swordfish Karashi Sesam- och senapspanerad svärdfisk med belugalinser
Korean Pancakes Koreanska grönsakspannkakor
Laab Quorn Stekt quornfärs med rostat ris, nötter, chili, lime och mynta
Tofu Lemon & Sesame Friterade tofukuber med wokade grönsaker och lemon sesame sauce
Thai Beef Sashimi Biffsashimi med nötter, koriander, limezest och lemon srirasha dressing
Kimchi Koreansk marinerad salladskål
Sum Tam Thailändsk papaya- och vitkålssallad hot & sour
Shake Zuke Japanska marinerade laxkuber med shichimipeppar
Seafood Srirasha Ljummen seafoodsallad med lemon srirasha dressing
Yam Tang Mo Melonsallad med pistagenötter, lime och chili

Chicken Lemon & Chili Pankopanerat kycklingbröst med lemon chili sauce
Salmon Teriyaki Halstrad lax med teriyaki sauce
Meatballs Nariel Tikia Köttbullar med gul tomat- och cocosmasala
Chicken Bulgogi Koreansk marinerad kycklingfilé med kimchi, marinerade groddar, inlagd gurka och kouchujang sauce
Ahi Tuna Furikake Furikakepanerad tonfisk med munggroddar, stekt shitake och cognac teriyaki sauce
Lamb Tamarind Lammfärsspett med red wine tamarind sauce
Fried Rice Stekt ris med grönsaker
Green Soybeans & Broccoli Ångade smarta grönsaker
Veggie Udon Udonnudelsallad med red pepper dressing
Tzay Ponzu Noodles Sobanudelsallad med Tzay, lotusrot och ponzu dressing

Fruktsallad med vispgrädde
Pannacotta Mangopannacotta
Brownie Chokladkaka med nötter och vispgrädde
Chokladmousse med lakrits i chokladtartlette
Chokladbräck Mörk choklad, mjölkchoklad, romrussin och nötter
Glass
Sorbet

Häpp!

Vive la bokklubb!

Min bokklubb firar tioårsjubileum i år. Fatta hur många böcker vi har plöjt genom åren. Och hur mycket fika vi har snaskat i oss, hur mycket småprat vi har delat. På lördag firar vi med jubileumsmiddag här i radhuset. Maken och barnen är förvisade till Åretruntparadiset, och får inte komma hem förrän på söndag förmiddag.

Jag har just spikat menyn. Vad tror ni om det här:

• Salade de chèvre chaud
• Bouillabaisse med aioli och örtrostad baguette
• crème caramel café
  

Lite franskt sådär. Det kan väl funka?

Frestelse

Att ha godisstopp samtidigt som
adventsljusstaken är dekorerad så här...

...det är en nästan övermänsklig frestelse.
Men än så länge står jag pall.
Och ljusstaken är fin.

Vill ha!

Jag är avundsjuk. Jag vill också ha en sån här. Och jag struntar i om det skulle få mig att se ut som en riktig flummis. Det har jag gjort förr, inte minst när jag gick på gravidyogakurs med obligatorisk nässköljning. Och efterföljande nässnytning. I grupp. Där stod vi, tio höggravida kvinnor, i cirkel på de aprikosfärgade mattorna och utförde koordinerade snytrörelser medelst varsin vit pappersnäsduk. Å, vilken syn det var!

Lilla syster driftig

Urval av saker en driftig ettåring kan göra när man vänder ryggen till en sekund:

• Tassa in i köket, dra fram en stol till köksbänken, klättra upp på stolen och ta för sig av de nybakta pepparkakorna.
• Gå ut i hallen, plocka upp mammas jobbmobil ur handväskan och dra iväg ett obegripligt sms. Till vem, ja det lär vi aldrig få veta.
  
• Smyga in i badrummet, greppa toaborsten och börja skura golvet med den. Tack gode gud för att vi köpte en ny borste igår.
  

Nattfåk: årets bästa kriminalroman

Johan Theorins andra bok i Ölandsmiljö, Nattfåk, har fått Svenska Deckarakademins pris för bästa kriminalroman 2008.

Jag säger bara: BRA VAL! En spökhistoria med förtätad atmosfär. Nästan i klass med John Ajvide Lindqvist. Men bara nästan... Och det är inte illa!

Ja tack, tomten!

Äntligen har Tove Janssons samlade Muminserier kommit ut i nyutgåva. Det är Mumin för vuxna och helt underbar läsning. Jag upptäckte dem när jag gick på mellanstadiet, och var djupt fascinerad av det vuxna tilltalet och helt uppslukad av de grafiska teckningarna. Tyvärr försvann serieböckerna under någon av alla mina flyttar, och jag har tänkt på dem med saknad många gånger under åren.

Jag lägger genast till denna bok på min önskelista och uppmanar alla er andra: läs!

Glöggen blev god!

Och mycket enklare kan väl inte ett glöggrecept bli?

1 dl russin
1/2 msk kardemummakärnor
1/2 tsk kryddnejlikor
1 bit ingefära
4 pomeransskal
2 bitar kanel
1 flaska billigt rödvin
1-1 1/2 dl socker

Blanda allt utom sockret och låt stå över natten. Sila och blanda i sockret. Om du vill ha en starkare glögg, spetsa med lite renat, konjak eller madeira. Vi bytte pomeransskalen mot några skivor färsk apelsin. Det blev finfint, lite friskt sådär.

Rub it in, bara

Vad är det för mening att ringa från semestern i Egypten och fråga vad det är för väder härhemma?

Jag bara undrar.

Fredag kväll

Och i radhuset tillverkas glögg. Imorgon vet vi om den blir bra. I så fall delar jag med mig av receptet. Fick det av en kollega, som hämtat det i ett nummer av Allt om Mat från 1978. Väl beprövat, med andra ord.

Så!

Nu känns allt mycket bättre. En lunch här i goda kollegors lag gjorde sitt till. Promenaden tillbaka till kontoret, med färdkost i form av en pralin härifrån, gjorde inte saken sämre.

Grinig

Bad hair day. Bad dress day. Bad mood day. Bad weather day.

Kan man få börja om?

Mera godis

Nu ska jag blogga julgodis igen! Kanske är det ett tecken på att jag egentligen är godissugen, på ett omedvetet plan nånstans? Fast det känns faktiskt inte så. Nej, det är nog bara det att jag har kommit i julstämning. När jag kom hem från jobbet möttes jag av en lysande snölykta och en snögubbe, komplett med morotsnäsa och allt. Då kan man ju inte bli annat än glad. Och lite julrusig. Här är mitt julgodismåste nummer två:

Krispiga rutor (cirka 40 st)
3 msk smör
1 påse marshmallows, 280 g
1,5 liter rice crispies
1 dl russin
ca 250 g mörk choklad.

Smält smöret i en stor kastrull. Tillsätt marshmallows och låt smälta på svag värme, under omrörning. Ta kastrullen från värmen och blanda ner rice crispies och eventuellt russin. Det blir trådigt och kletigt, men håll ut - det är värt besväret! Platta ut massan i en form eller på plåt med bakplåtspapper. Det går lätt att forma till om man har lite vatten på fingrarna. Låt kallna helt. Skär i rutor. Smält chokladen i mikro eller vattenbad. Doppa botten på rutorna, ställ på bakplåtspapper och låt torka.

Se där: frasighet, sötma, bitterhet och krispighet i en perfekt kombination!

Vad ska du bli när du blir stor?

Storebror är klar med sitt karriärval:

Han ska bli jultomten.

Och den här stjäl jag från Solrosfrö

Ja, julklappslistan alltså. Läs nu noga, snälla tomten:

Tre hårda klappar:

• badkar
• ipod
• nytt armbandsur (jag har spanat in ett fint på k:fem)

Tre mjuka klappar:

• snajdiga myskläder, som jag kan visa mig för folk i utan att behöva skämmas (någon som har tips?)
• en gosig pläd till soffan, gärna mormorsrutor
• nya yogakläder (eftersom jag är upp över öronen kär i mitt måndagsyogapass, utan tvekan veckans bästa stund)

Tre viktiga klappar:
Här snor jag Solrosfrös önskningar rakt av:

• Fred!
• Kärlek!
• Hälsa!

So last century

Såna där automatiska svar som man ibland får när man mejlar till en kundtjänst av något slag, känns inte de väldigt passé? För vad säger egentligen ett svar som detta?

Kundtjänst autosvar:
Tack för ditt e-mail!

Vi åtgärdar ditt ärende snarast.

Med vänlig hälsning

PressData Kundtjänst

Det är ett automatiskt svar. Alltså är det inte säkert att en enda levande själ har läst mitt mejl. Hur kan de då veta att mitt ärende kommer att åtgärdas snarast? De vet ju inte ens vad jag har för ärende!

Nej, spola autosvaren säger jag. De känns som en kvarleva från mitten av 90-talet, då det kändes tryggt att få en bekräftelse på att ens mejl hade gått fram. Idag har jag ett tips: Låt hellre en riktig människa skicka ett mejl till mig när mitt ärende faktiskt är åtgärdat.

Godissugen? Jamen ta för dig: jag bjuder!

OK. Inget godis för mig på ett tag. Gott så. I efterdyningarna av dagens elakartade migränanfall är jag ändå inte särskilt sugen. Men det kan väl aldrig skada att godisblogga lite? Varsågod att smaka!

Julskinka, Jesus och jingle bells i all ära, men godis är också en viktig ingrediens för en lyckad jul. I radhuset kokar vi förstås knäck. Polkagrisar måste också finnas, liksom något slags marsipangodis. Men viktigast av allt är nog ändå följande moderna klassiker:

Rocky road-fudge (50 rejäla bitar)
200 g mörk choklad
200 g mörk choklad
25 g smör
1 burk sötad kondenserad mjölk (397 g)
2 tsk vaniljsocker
2-3 dl minimarshmallows
2 1/2 dl rostade jordnötter, helst osaltade

1. Klä en mindre form (cirka 20 x 25 cm) med aluminiumfolie.
2. Bryt chokladen i bitar. Smält den i vattenbad tillsammans med smör och kondenserad mjölk.
3. Rör då och då tills alltsammans smält samman till en slät smet. Låt svalna något, rör sedan ner vaniljsockret.
4. Blanda sist i marshmallows och jordnötter. Rör inte för mycket för då smälter marshmallowsen. Bred ut smeten i formen och kyl i minst fyra timmar.
5. Skär i rutor. Förvara i kyl.

Vilket godis äter du helst i jul?

En bra sak

I jul är jag ledig arton dagar i sträck. A-r-t-o-n.

Update: Och bäst av allt är att jag bara behöver ta ut fyra semesterdagar. F-y-r-a.

Dagens lärdom

Man ska inte transportera bananer fram och tillbaka till jobbet, längst ner i handväskan. Det slutar bara i en enda gulsvart mosig läbbighet.

Enkäter är till för att stjälas

Den här gången snor jag från Petra:

DIN/DITT FÖRSTA:
Operation: bråck, när jag var pytteliten. Sen var det lugnt tills jag fick blindtarmsinflammation för 4,5 år sen. Det var MYCKET värre än att föda barn. Vilket jag hade gjort bara fyra veckor dessförinnan. Blä.
Piercing: Tog hål i båda öronen när jag var kanske tio? That’s it.
Sport: gymnastik och ridning
Husdjur: grodyngel? Sen en undulat som hette Karolina.
Konsert: när jag var liten såg vi en massa flöjtkonserter: Gunilla von Bahr, James Galway… Sen blev det nog Duran Duran och sen äntligen Depeche Mode.
Kärlek: The guy next door, när jag var kanske åtta.

JUST NU:
Äter du: inget, men frukosten bestod av grovt bröd med leverpastej och gurka, en halv grape och en skål a-fil med hemgjord müsli och frysta blåbär. Té till det.
Dricker du: inget
Lyssnar du på: småpratet ute i kontorslandskapet
Väntar du på: morgonfikat: att få cocoona lite i jobbets ärtgröna soffa
Har på du på dig: svarta lackskor av herrmodell, svarta smala brallor, vit topp med svart knappslå, svart kofta. Pärlor i öronen.

DIN FRAMTID:
Barn: är otroligt glad, tacksam och nöjd över de två jag har
Giftermål: är gift
Karriär: kommunikationsstrateg som just nu är ovanligt nöjd med mitt jobb. Jag brukar annars rastlöst hasta vidare efter ungefär två år.

VAD DU FÖREDRAR:
Kramar eller kyssar: Beror ju helt på vem föremålet för aktiviteterna är. Och på situationen.
Kortare eller längre: längresnygg mage eller snygga armar: svårt! Vill inte välja.
Busig eller lydig: Både och: lydig på ytan, men skenet bedrar…

HAR DU NÅGONSIN:
kysst en främling: Jadå.
Tappat bort glasögon/linser: Tappade en lins på krogen en gång, på det glada 90-talet. Jag hittade den och tryckte glatt in den igen. Åt rätt håll. Otroligt.
Brutit ett ben: Alla ben intakta so far. Fast i somras var jag säker på att jag hade brutit en tå.
Rymt hemifrån: Inte vad jag minns.
Röntgats: Ja, hjärnan. Den verkade OK.
Krossat någons hjärta: Joråsåatt…
Nobbat någon (som haft känslor för dig): Det har hänt.
Gråtit när någon dött: Ja.

TROR DU PÅ:
Kärlek vid första ögonkastet: Absolut. Jag såg makens rygg i en bokhandel en tidig morgon för femton år sen. Det räckte.
Gud: Nej, jag gör väl inte det.
Mirakel: Nej
Aliens: Såna som Sigourney Weaver slogs mot? Nej.
Magi: Nej.
Ett himmelrike: Nope.
Tomten: Nope.
Änglar: Inte det heller.
Transformers: Tror det bor en sån i storebrors billåda.

BLANDAT:
Är du kär i någon? Kär och kär, älskar maken det gör jag men just nu är jag lite arg på honom och kanske inte precis kär.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Nej, det kan jag inte påstå. Är kär i mitt lilla radhus. (Se där, jag är visst kär trots allt...)
Tycker andra att du är attraktiv? Svårt för mig att veta.
Dricker du? Inte särskilt mycket. Och tur är väl det, med mina gener.
Använder du droger? Aldrig gjort, lär aldrig göra.
Vilket schampo använder du? En gul flaska, vad katten heter den? Borde köpa något bättre.
Vilken parfym använder du? Har just uppgraderat mitt parfymförråd. Marc Jacobs by Marc Jacobs, Be delicious av Donna Karan och Stella av Stella Mc Cartney bor där.
Vad är du rädd för? Klimatförändringar, att något ont ska hända mina barn. Döden.
Gillar du att tvätta? Det är helt ok. Att stryka däremot är snudd på det värsta jag vet.

Asch, så tyst kanske det inte blir ändå?

Jag tänkte bara tala om att jag inte tog en enda bit godis ur skålarna som stod framme på partajet igår. Bra va? Ja, för ni minns väl?

Champagnen, den smaskiga buffén, chipsen, jordnötsringarna och tårtan med chokladmousse, päronkonjak och bladguld däremot, bekantade jag mig med helt utan skrupler.

Tipp tapp, tipp tapp

Midnatt råder, tyst det är på bloggen,
tyst på bloggen...

Jag pausar litegrann.
Men bara lite.
Vi ses!

En utmaning

Har du provat att sjunga Outkasts Hey ya i Singstar?

Jag kan meddela att det är svårt. Svårt.
Men damn, vad bra den är!

Jag tänker positivt del 2

Som sagt, det finns faktiskt fördelar med att gå upp före sex på morgonen.

En är att man då kan vara på gymmet nära jobbet redan vid sjutiden. Och då har man i princip stället för sig själv. Jag tror vi var fem personer som yrvaket tassade omkring bland maskiner, vikter och pilatesbollar i morse.

Soffpotatis

Vi hade besök av goda vänner i söndags, och efter mycket bus, lek och stoj lade sig storebror i soffan för att pusta ut. När det var dags för vännerna att åka hem, ropade jag på honom så att han skulle komma och säga hejdå. Svaret kom direkt:

- Nej, men mamma. Jag ligger så skönt. Om jag går upp kommer jag ju inte att komma ihåg hur jag låg.

Jag förstår precis hur han menade. Precis så känner jag varje morgon, sisådär kvart i sex.

Jag tänker positivt

Det finns faktiskt fördelar med att ha för vana att gå upp före sex på morgonen:

När man för en gångs skull sover till halv sju, så känns det som sovmorgon.

Men vad ni bloggar!

Jag hinner inte med att läsa, än mindre kommentera.
Jobbet slukar all min tid.
Men jag kommer nog upp till ytan snart.

Slutsockrat

OK. Nu kör vi:

Inget snask förrän det är dags för det hemgjorda julgodiset.

Wish me luck.

Update: Ett förtydligande av reglerna är nog på sin plats. I min värld är snask = godis. Bakverk och desserter är inte snask och således fortfarande OK. (Vad vore väl december utan en skiva saffrans-kalaskrans från Boullans konditori i Sumpan? Blott intet, I tell you.) Varken bakverk eller desserter dyker å andra sidan upp särskilt ofta i min vardag, så det är inget stort problem. Slentriansnask däremot finns det en hel del av. Ni vet, sånt där man stoppar i sig utan att egentligen njuta, bara för att det finns där framför näsan. Nu ska det bort! Och hemgjort julgodis äter vi inte förrän tidigast ett par dagar före julafton. Så vad det handlar om är godisstopp i drygt en månad. Det borde väl gå!? Lova att ni hejar på mig.

Nattsudd

Kan ni tänka er: igår kväll var jag på krogen tills de stängde. Det var inte tal om någon nattklubb, utan en helt vanlig restaurang som stängde vid midnatt. Men ändå! Jag kan inte ens minnas när det hände senast. För femton år sen kanske.

Det var underbart. En helkväll i goda vänners lag: sicken lyx.

Första snön!

Då gäller det att passa på, konstaterade storebror:
Fort ut med snowracer och ficklampa.
Och vips var vintersäsongen invigd!

Update: Jag kanske ska klargöra att vi inte talar om några mängder snö. Jag vet inte hur många millimeter som krävs för att bära en snowracer lastad med tre glada grannungar i fyra-femårsåldern. Inte många...

Min torsdagsdejt

Det blir inte mycket tv numera. Men på torsdagarna brukar jag kolla på Criminal Minds. Vet inte riktigt varför, för så himla bra är det inte. Fast jag vet en anledning att kolla. Säg hej till Dr Reid:

(Bilden har jag lånat från CBS.)

Vad är det med folk?

Först Lidl. Och sen det här.

Lidls värdegrund kan man undra över

Jag har aldrig handlat på Lidl, och lär inte göra det i framtiden heller. Det här är fullständigt chockerande och rent ut sagt vidrigt. Försäljningschefen försäkrar att det som hänt varken förespråkas eller tillåts enligt företagets interna rutiner. Nehej, så det står inte i rutinerna att man får förgifta människor i nöd? Vilken överraskning. Men hur ser kulturen ut i företaget? Kanske dags för Lidl att satsa på ett ordentligt värdegrundsarbete?

Det finns bra och så finns det dåligt

Bra sak med att jobba hemma:
Jag kan lyssna på Spotify utan att någon bryr sig.

Dålig sak med att jobba hemma:
Det är svårt att koncentrera sig på att poängsätta en radda språkgranskningar när man lyssnar på Spotify.

Just nu är det Nick Cave som stör mig i arbetet.
Det tycker jag han gör rätt i.

Två böcker på samma tema... typ

Vilken skulle du välja?

Matvecka igen

Det var länge sen jag bloggade veckomatsedel. Matplaneringen är ju makens domän nuförtiden. Men idag kunde jag inte låta bli, så jag tog jag över och satte ihop en matsedel.

Idag avnjöt vi en fin farsdagsmiddag, bestående av honungsmarinerade kycklingspett, bulgursallad med grillad paprika, spenat och soltorkad tomat, ajvarsås, grillad halloumiost samt vinbladsdolmar med fetaost och granatäpple. Mums! Och så här ser de kommande veckorna ut:

Måndag: Fisk under sprött täcke med rotsaksmos (en riktig gammal favorit)
Tisdag: Lax med krämigt spenattäcke (många täcken blir det...)
Onsdag: pannkakor (crêpes för de som vill, plain med bär och grädde för övriga)
Torsdag: kycklingwok på det som finns i kylen
Fredag: lammburgare i pita med många goda tillbehör
Lördag: ja inte vet jag vad familjen har tänkt äta men själv ska jag äta middag här i goda vänners lag
Söndag: honungsmarinerade kycklingspett med bulgursallad igen (vi har gäster och kör favorit i repris)

Måndag: curry- och skinksoppa (ett gammalt 80-talsrecept som jag tänkte damma av)
Tisdag: panerad sej med ajvarsås och ris
Onsdag: renskavsgryta
Torsdag: parmesankyckling med bönsallad
Fredag: rucolaspäckad pepparfilé med rotfruktsgratäng
Lördag: systers 40-årsfest!
Söndag: fisksoppa med aioli

Mörker och dimma

Inte så tokigt väder för en promenad som man kan tro.

Åtminstone inte om man är nyfiken på hur folk har det därhemma. Och det är jag. Igår kväll vid sjutiden gick jag ett varv i kvarteret. Och jag måste erkänna att jag sneglade in i ett och annat vardagsrum. Och så fantiserade jag. Om vilka som egentligen bor bakom de Southfork-liknande grindarna högst uppe på berget. Om vad det där stora glada sällskapet kring det runda bordet firade. Om varför alla gardiner alltid är neddragna i 70-talsvillan runt hörnet. Just den är synnerligen misstänkt. Starka lampor dygnet runt, bakom neddragna gardiner. I övrigt inte ett spår av liv. Mystiskt...

Den allra bästa accessoaren om man vill tjuvkika in hos folk är för övrigt en hund. Då kan man gå riktigt sakta och till och med stanna till här och där, utan att verka misstänkt.

Nine to five? Jo, tjena.

Nu har jag varit på jobbet i tretton timmar.
Dags att gå hem.
Ventilationen stängdes av för en timme sen, och ungefär samtidigt började min hjärna sakta ner.

En av dagens arbetsuppgifter har, tro det eller ej, varit att skapa en blogg! Se där vilken nytta man kan ha av sina små hobbies. Högsta chefen gapade när jag visade henne hur snabbt det går. Ämnet för bloggen är dock inte särskilt rafflande. I alla fall inte för några större grupper. Tillsynsutveckling, anyone?

I hetluften

Idag sändes P1 Morgon direkt från min tjänstlediga kollegas köksbord i Georgetown, Washington. Det tycker jag är kul. Jag kan se honom framför mig, kokandes kaffe till sin fru SR-korren, till Olle Wästberg och de andra.

United states of America

Strax efter Barack Obamas segertal, lyckades jag äntligen pricka in USA:s alla stater i Svenska Dagbladets test. Yippee! For the record, så kan jag erkänna att det krävdes en del övningsronder igår kväll. Envis, jag?

Testa dig själv här!

Snart måste jag nog skärpa till mig

När det gäller bloggbeskrivningen alltså.
Så här kan den inte se ut mycket längre.

Bra med blogg

Jag är vemodig just nu. Sorgsen och trött. Det händer en del trista och tunga saker i mitt liv. Det finns saker som har gått snett och det kommer att kräva tid, hårt arbete och jäklar anamma för att baxa dem på rätt köl igen.

Mer än så här kommer jag nog inte att skriva om det här på bloggen. Jag har ingen lust. Bloggen är för mig en plats för återhämtning, en andningspaus, ett vattenhål. Allt jag skriver om är mitt liv, mina tankar, mitt pladder. Men mitt liv är förstås mer än det som syns här, och det är nog så jag vill ha det just nu.

Jag är glad att jag har bloggen. Och ännu gladare är jag åt era kommentarer. Tänk att ett glatt tillrop kan betyda så mycket ibland! Det är så skönt att ha den här platsen för tankar om stort och smått, en plats där jag kan pladdra på om allt möjligt. Utan prestationsångest, utan krav på att det jag skriver ska vara på något särskilt sätt. Just nu är det mesta jag skriver rättså lättsamt och okomplicerat. Och så måste det nog vara. Det blir en balans till de delar av livet som är lite för tröga, svåra och trassliga just nu.

Utmanad

Nu är det dags att svara på utmaningen jag fick häromdagen, av Malva vars fina blogg är fylld av drömmar och planering på temat bygga hus. Sju saker som ni inte vet om mig var det. Here we go:

1. Jag är löjligt beroende av lypsyl.
   
2. Jag har sett ett spöke en gång. På klyschigaste tänkbara plats, nämligen i ett medeltida hus i en bergsby i södra Frankrike. Där satt hon, den gamla damen, i en gungstol framför öppna spisen. Hon var snäll.
   
3. Jag är riktigt bra på att teckna. Men jag tecknar alldeles för sällan.
   
4. Jag sover med öronproppar. Maken har nattjouren och går upp om barnen vaknar. Lucky me!
   
5. Jag oroar mig för mycket. Men samtidigt är jag riktigt bra på att njuta av nuet. Tur att vi alla är komplexa varelser, eller hur?
   
6. Jag är nästan löjligt kär i vårt lilla radhus. Bedårande är vad det är.
   
7. Jag har ett huvud till brädden fullt av populärkulturell trivia. Jag fattar faktiskt inte hur all den där halvt onödiga kunskapen har hamnat där. Men vill du veta något om en obskyr poplåt, nyutkommen film eller halvtaskig dokusåpa, så fråga mig!

Vilka sju saker vill du dela med dig av?

Pimp my bäbis del 2

Idag var det ökenfeeling som gällde, lät lillasyster meddela.
- Take me to the nearest oasis, please!

Nejmenvisstnej

Jag hängde just fram en klänning och en kofta att ha på jobbet imorgon. Jag gillar att vara tidig på jobbet, och då gäller det att vara förberedd för att slippa rota runt i garderoben vid sexsnåret.

Men så kom jag på:

Jag ska inte till jobbet imorgon. Jag är leeeeedig!

Snart skiføre!

Vad tror ni om att tillbringa en februarivecka här?
Det kan funka, va?

Fast det finns en sak som ger mig verklig ångest när det gäller skidsemestrar: bilresan dit och hem. Mycket trafik + vinterväglag + dåliga vägar + lång resa + hela älskade familjen i en bil är ingen rolig ekvation om du frågar mig. I julas var vi i Lofsdalen, och på vägen hem såg vi fyra bilar i diket. Inga allvarligare skador såvitt jag kunde se. Men ändå. Brrrr.

Kajsa rekommenderar: Flipping out

Har du upptäckt Flipping out? Realityserien som handlar om Jeff Lewis, färgstark och exentrisk entreprenör i LA, som renoverar lyxhus och sparkar assistenter med samma frenesi. Han har sannerligen hittat ett sätt att göra business av sitt tvångssyndrom. Om inte fåtöljerna står i exakt rätt vinkel mot varandra, då jäklar.

Helt galet. Hans vardag är inte särskilt lik min, om man säger så. Men underhållande. Jag rekommenderar! Ikväll, klockan åtta, på TV8.

Update: Egentligen är det helt meningslöst, det där programmet. Men jag kan inte låta bli att fascineras. Det ger en inblick i en för mig väldigt främmande typ av ledarskap. Micro management är bara förnamnet.

Visstja!

Jag har ju en utmaning till att sätta tänderna i! Det hade jag helt glömt. Jag återkommer med svar. Men först ska jag ägna mig åt ingenting en stund till.

Belysning

Jag vågar inte räkna på hur många stearinljus vi bränner på en säsong i min familj. Förresten spelar det ingen roll, för de tillhör kategorin nödvändiga basvaror.

Med två busglin i familjen är det förstås inte alltid läge för tända stearinljus. Och då gäller det att ha gott om andra ljuskällor. Men lampor är svårt, och jag spanar alltid efter fina fynd och bra idéer. Och nu vill jag dela med mig av en strålande idé från inspirerande bloggerskan Fingerspitzengefühl. Kolla vilken fin lampa hon har gjort av en gammal avskavd jordglob:



Hmmm... Om jag minns rätt så finns det en precis likadan glob hemma hos svärmor och svärfar i Småland. Komplett med repor och klotter på kartan. Kanske att man skulle kunna tänkas få överta?! Den funkar ju inte direkt i geografiundervisningen...

(Bilden lånade jag från Fingerspitzengefühls blogg.)

Hej bloggen!

Vi hinner inte ses så ofta du och jag. Men jag gillar dig, det vet du väl? Och jag har inte glömt dig, ska du veta. Det är bara så galet mycket att göra på jobbet just nu. Kul men galet.

Fast idag är jag ledig. Och hasar omkring i mysbyxor och tjockflis, med en kopp té i handen, ser fram emot eftermiddagens tupplur och övar mig på att göra ingenting. Det går ganska bra. Ikväll blir det god middag med kära syster och svåger. På menyn står:

• crostini med rökt lax och pepparrot
• helstekt rådjursytterfilé med svartvinbärssås, palsternackspuré, apelsinmarinerade morötter och glacerade smålökar
• chokladmousse.

Inte så tokigt, eller hur?

Det tar sig med ordverifieringen

Inget riktigt ord förstås, men rätt rart ändå:

gulamys

Min senaste-lista

Jag är utmanad av coola Petra, och jag nappar förstås direkt!

Senaste...

Bok du läste: Högsta kasten av Carina Rydberg.
Personen du fick mail av: en bokklubbskompis vars make gått vidare i Tastelines hemmakocktävling. Heja Öland!
Personen du fick brev av: en gammal studiekompis
Personen du fick sms av: maken
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Nyss, när vi åt makens hemmalagade skånska kalops. Den gick hem hos alla utom storebror, inte helt otippat.
Vad har du gjort idag: Läst tidningen på soffan, lekt med barnen och kommit med glada tillrop medan maken borrade upp en hylla på väggen i storebrors rum, åkt till biblioteket med storebror, fått en superallergiattack och gått och lagt mig. Gått upp, ätit middag, duschat med båda barnen. Svabbat upp en hel flaska bebisolja som lillasyster hällt ut på badrumsgolvet.
Var det kul: Bitvis.
Hur tidigt stiger du upp: Vid sex på vardagarna. På söndagarna har jag sovmorgon.
Gillar du att slåss: Gärna på en boxboll.
Vad ska du göra ikväll: Fixa iordning kläder inför en ny arbetsvecka och gå och lägga mig tidigt. Kanske fota lite barngrejor som ska säljas på Blocket.
Är du seriös: Uppfattas nog som mer seriös än jag egentligen är
Vad är du allergisk mot: Ja nånting är det ju eftersom min näsa började rinna som en kran vid lunchtid. Nu är den knallröd och jag nyser varannan minut.
Var har du ont: I näsan!
Använder du hårspray: En gång i veckan kanske.
Kan du stå på händer: Näe. Men jag är som gjord för yoga, enligt massören på jobbet.
Favoritserie: Big love, House, Medium. Five days var fenomenal, men den är ju slut nu.
Salt eller socker: Socker
Gillar du ketchup: Jovars
Är du glad nu: Jodå, och trött.
Var du glad igår: Sådär
Känner du någon som jobbar på sjukhus: Ja, några stycken.
Vad dansar du till: Ministry, Motörhead eller Nine Inch Nails kanske?
Stockholm är: mitt hem
Göteborg är: inte så kul om du frågar mig, men man kan ju alltid gå på Liseberg
Kan du sjunga: till husbehov
Mer värt än guld: platina
Spaghetti eller makaroner: spagetti
Ett land jag helst vill besöka: Nya Zeeland
Ska bli skoj: Att läsa några av de nya biblioteksböckerna för storebror ikväll
Ska inte bli skoj: Att stryka. Det är aldrig skoj.
Sparar till: resor och renovering
Väntar på: att allergiattacken ska gå över. Eller på att apoteket öppnar imorgon så jag kan köpa Clarityn
Pålägg som gäller: Leverpastej på morgnarna, annars ost
Dagens dryck: Vatten. Men nu måste jag nog ta mig en kopp té!

Pimp my bäbis

Hur pigga upp en gråmulen söndagmorgon?
Lillasysters medicin: ös på med accessoarer.
Du hittar dem i en utklädningslåda nära dig.

Lite skratt tack snälla doktorn

Jag insåg just att jag har skrattat alldeles för lite på sista tiden.

Är det ingen som kan länka till något riktigt kul?
Inget cyniskt, ironiskt eller elakt just nu, utan bara kul.
Jag skulle behöva det.

Hallå höjdarna!?

Storebror älskar Höjdarna på Bollibompa. Jag också. När jag såg att det finns småfigurer med alla Höjdarna att köpa, så bestämde jag raskt att såna ska han få i sin adventskalender. Ett set med figurer = sex decemberdagar fixade. Jag hittade dem i en leksaksaffär på webben i förmiddags, och stoppade dem genast i varukorgen. Men jag klickade inte hem, tänkte höra med maken om vi skulle passa på att fixa några andra julklappar också när vi ändå var igång.

Nu när kvällslugnet lägrat sig och jag slagit mig till ro vid datorn, så är de små figurerna spårlöst försvunna. Slutsålda! Jamen förstår ni hur irriterande det är? Förvisso ett i-landsproblem, men likväl irriterande.

Om någon av er vet var jag kan hitta ett sexpack med småfigurer från Höjdarna, så blir jag oändligt tacksam för tips!

Där fick de så de teg

Ett gäng pappor här i radhusområdet har börjat jogga. Då och då har de träffats utanför husen för att diskutera dagsform, löprundor och träningsupplägg. De har peppat varandra, men också sneglat lite på varandras tider. Vem är snabbast? Vem orkar längst?

Sen fick de höra om grannen längre ner på gatan. Han var i Sparta nyligen. Där sprang han ett litet nätt ultramaraton. Närmare bestämt 246 kilometer. På 33 timmar.

Toppa den, killar!

Nu så

Som jag har väntat. Redan den 15 januari skrev jag ett otåligt inlägg om min väntan. Sen dess har jag till och med hunnit läsa om boken. Och nu äntligen är filmen här. Strålande recensioner har den fått dessutom.

Nu är det bara barnvakten som fattas. Nån som ställer upp?
Jag vågar faktiskt inte gå och se den ensam.

Inte bara jag?

Visst är det väl ovanligt lugnt på både en och annan blogg just nu?
Det märks att hösten är här. Korta dagar, massor på jobbet och så tröttheten.

För julepussen

Julsakerna har just kommit in hos Cosas. Och där finns så mycket fint. Den här mistelkvisten, till exempel, skulle gärna få pryda en dörröppning nära mig:

Och det rätta svaret är...

...Pizza Hut.

Kan det bli töntigare? Jag har i och för sig inte ätit där på många år. Men vad fasen, krispig åtrå? Legendariskt hantverk? Äkta romans?

Jösses. Behöver nog inte gå dit i fortsättningen heller.

Spånig copy

Man kanske skulle byta karriär. Bli copy, kanske? För om någon kan få betalt för att skriva det här, så borde jag också kunna kränga en och annan text:

Krispig åtrå, äkta romans, legendariskt hantverk, smaken du aldrig glömmer.

Det kanske inte låter så farligt i era öron. Bara lite töntigt. Men tro mig, det blir värre när man vet vad det är reklam för.

Vad tror du texten ska sälja? Gissa, vetja - skriv en kommentar! Jag avslöjar det rätta svaret så småningom.

Ide, anyone?

Men herregud så trött jag är.
Man skulle kunna tro att november var på intågande.

Gonatt.

Stoppa mig!

Jag börjar fundera på att klippa mig kort.
Snälla stoppa mig.
För det är ingen bra idé.
Jag vet hur det blir.

Jag klipper mig, och det blir jättefint.
Sen växer håret.
Snabbt.
Jättesnabbt.
Supersnabbt.
Mitt hår gör det nämligen.
Och det är tjockt.
Ruskigt tjockt (nya frisörer brukar bara gapa).

Snabbväxande tjockt hår i kort frisyr = mössa efter bara några veckor. Till saken hör också att mitt en gång ack så blonda hår numera har en mer råttbetonad nyans. Alltså fuskar jag med färg. Klippning + färgning var sjätte vecka (jo det behövs, jag har haft kort hår läääänge så jag vet) = dyrt.

Alltså ingen klippning.
Tofs är det nya svarta.

Källarrensning och så pilgrimsmusslor förstås

I natt har storebror och lillasyster sovit över hos sina kusiner. Maken och jag har ägnat stora delar av vårt barnfria dygn åt att rensa och sortera i källaren. Inte särskilt romantiskt, jag vet. Men nödvändigt. Och omöjligt att göra med två barn i släptåg. Vi är inte klara i källaren, men steg ett är slutfört. Vilken lättnad! Tänk att det kan kännas så skönt bara att rensa upp lite i röran härhemma.

Men vi har faktiskt inte bara rensat. Vi har ätit pilgrimsmusslor också. Vad trodde ni? Lördagkvällens meny såg ut så här:

• halstrade pilgrimsmusslor med koriandersmörsås
• räkfärs på pinne
• små vegetariska vårrullar, lindade i isbergssallad
• nuoc cham-sås.

Denna flirt med Sydostasien balanserades upp av en helsvensk dessert: mandelfyllda äpplen i ugn med vaniljglass. Gott, även om äpplenas söta smak skar sig något mot kvällens hyrfilm, den kärva, oroande och gripande Gone baby, gone. Låt dig inte luras, det här är inte vilken kriminalfilm som helst. Var beredd på att få tänka till både en och två gånger när det gäller moral och etik. Valet mellan gott och ont är inte alltid enkelt.

Snart är det jul...

...och de vackert rostiga bokstäverna på bilden till höger skulle passa finfint på spiselkransen hemma i radhuset. Därför hoppas jag på att vinna dem i Villa Hemmets tävling. Wish me luck!

Festival schwestival

Herregud så bra de är. Bäst. Alltid. Amen. Men allvarligt talat. Arvikafestivalen? Nog för att jag har många ljuva minnen från björkdungarna i Hultsfred och de leriga ängarna i Roskilde, men det var trots allt femton år sen jag var på festival senast. Och jag minns också makens nackspärr som satt i en vecka efter en festival, min lunginflammation efter en annan och det faktum att klackarna på mina grungiga kängor faktiskt satt kvar i leran när jag klev iväg efter en spelning på en särdeles regnig Roskildefestival. Det var tider det!

Och förlåt, men jag kan inte låta bli. Bara en till:

Sötsurt?

- Du är så söt så att jag nästan hackar av skräck, sade storebror till lillasyster vid frukostbordet i morse.

Lillasyster låter hälsa att hon tar det som en komplimang.

All work...

...and no blogging makes Kajsa a dull girl. :-(

Gårdagens tjänsteresa tur och retur Jönköping, på fullsatt tåg till ett möte som mest hade symbolisk betydelse var inte roligast i världen. Pastasalladen jag åt på tåget var nog snudd på äckligast i världen. Och idag har jag huvudvärk.

Ja, som ni märker så är jag sur och gnällig idag. Men nu ska jag ta mig samman och sluta sprida negativ energi till er, govänner!

Och vid närmare eftertanke så finns det ljusglimtar även i detta kompakta mörker. Jag hoppas hinna iväg till Utopia på lunchen idag också (jag behöver komplettera inköpen jag gjorde förra veckan). Dessutom har jag en halvtimmes massage inbokad i eftermiddag. Vi byråkrater här på Myndigheten är sannerligen inte bortskämda med lull-lull i form av lyxiga personalfester, tjänstebilar eller andra löneförmåner. Och det är gott så: skattepengar är skattepengar. Men subventionerad massage är ett av våra få glädjeämnen. Tack, staten!

Det närmar sig

Tuaja blev jag ombedd att skriva nyss i bloggers ordverifiering.
Det är ju nästan ett riktigt ord!

Johan och jag

Johan Hakelius plockar upp tråden och kommenterar Horace uttalanden i P1 Morgon igår. Han blev lika upplivad som jag av Horaces franka uttalanden. Jag säger ju att det var kul!

Drömmen som alltid lever

Ja, den om det välorganiserade hemmet alltså.
Efter ett lunchbesök på Granit kan man nästan ta på den.
Så nära, och ändå så långt borta.

Jean-Marie Gustave

Har ni läst något av honom, förresten, Le Clézio?
Inte jag. Men jag ska. Allt är vind låter lovande.
Och vad säger då Horace? Saxat ur dagens Svenskan:

- Varför ska man läsa Le Clézio?
- Ja, man vill väl ha lite roligt någon gång.

Update: En liten upplysning kanske är på sin plats. Innan han fick priset hade jag aldrig hört talas om Le Clézio.

Agent Horace, med rätt att täppa till!

Hörde ni intervjun med Horace Engdahl i P1 Morgon i morse? Den karln är verkligen underhållande. Så dryg och skamlöst överlägset intellektuell. Och antingen totalt utan självdistans, eller också utrustad med en synnerligen torr humor. (Jag misstänker faktiskt det senare, inte minst efter det att han lätt P1:s Kropp och själ följa med honom på ett friskispass. Det tycker jag tyder på en viss distans.)

Horace var förstås bekymrad över vem som läckt beskedet om årets nobelpristagare, vilket ledde till att oddsen för Le Clézio störtdök strax innan han fick priset igår.

- Vad ska du göra åt läckan, frågade P1:s Lasse Gustafsson.
- Täppa till den, förstås! replikerade Horace.

Läckan har säkert anledning att bli nervös - Horace har ju gått försvarets tolkutbildning, gubevars. 007, släng dig i väggen!

Visste ni förresten att akademien ger de potentiella nobelpristagarna täcknamn? Le Clézios alias var Chateaubriand. Inte riktigt FRA-klass på det täcknamnet, som programledaren konstaterade... Fast det tyckte inte Horace gjorde något, för vi svenskar är för obildade för att fatta att det inte är en maträtt det handlar om. Han skäms inte för sina åsikter, det gillar jag.

Här kan ni lyssna, förresten!

Update: Det är mycket möjligt att det här inlägget blev totalt menlöst för den som inte hörde Horace i morse. Men jag kan intyga - han var kul!

Amäh!

Den är redan slut! Nattfåk alltså. Lyckliga er som har den läsupplevelsen framför er!

Den här gången försökte jag verkligen läsa sakta och eftertänksamt. Jag ville verkligen suga på karamellen så länge det gick. Men *poff* så var boken slut. Jag läser i ett rasande tempo. Och det är ju praktiskt ibland. Men inte alltid. Jag vill ha MER!

En sak i taget? Not quite.

Att det ska vara så svårt. Att göra en sak i taget. Att börja, fortsätta och avsluta en arbetsuppgift. En. I. Taget.

Jag verkar ha förlorat förmågan. I stället associationsjobbar jag: jag börjar fila på en handlingsplan, kommer så på att jag ska ringa ett samtal. Får inget svar och börjar läsa igenom ett dokument som ligger framför mig på bordet. Tappar fokus och svarar på ett mejl. Lägger mig i ett intressant korridorsnack, går och hämtar ett glas vatten, lägger till en punkt på att göra-listan och så ger jag mig på handlingsplanen igen. Bara för att komma på att det är dags för enhetsmöte. Puh.

Är det här baksidan av den där förmågan att hålla många bollar i luften som man finslipar till perfektion efter några år som småbarnsförälder? I den delen av livet, familjelivet, blir man ständigt avbruten. Och för att lyckas få något gjort, är det nödvändigt att kunna släppa taget om en halvfärdig syssla för att med glatt humör ta sig an nästa. Eller utan glatt humör, för den delen. Är det här priset jag får betala?

Är det bara en allmän oförmåga att leva i nuet, att befinna sig så långt från mindfulness som det bara går? Eller handlar det om disciplin, om att hela tiden tvinga sig själv tillbaka till den där första arbetsuppgiften, tills den är klar? Jag vet inte. Någon som kan ge mig råd eller dela med sig av sina tankar?

Jag har skrivit om det här med associationsjobbandet förut. Då gällde det hemmalivet. Men på jobbet är det än mer frustrerande, för det är inte bara otillfredsställande, utan också ineffektivt.

Men hörni, nu måste jag hasta. Jag har en handlingsplan att skriva.

Lyx gånger två

Varje fas i livet har sina egna glädjeämnen. Just nu är det en ren njutning att få en stunds läsning i lugn och ro på t-banan varje vardag. Idag blir det en hel timmes t-baneläsning, fast det är söndag, eftersom jag ska på bokklubbsträff en bit bort. Lyxigt. Och ikväll när barnen har somnat blir det pilgrimsmusslor och ett glas svalt vin tillsammans med maken, framför öppna spisen. Inte mindre lyxigt det.

Att lyssna till sin egen röst

Det här har jag nog glömt att berätta:
Bara en timme innan jag skulle ringa och tacka nej till det där jobbet, dök det upp ett nytt projekt på mitt bord på jobbet. Och det är utan tvekan det mest spännande, utmanande och lärorika uppdraget jag fått hittills. Ja, det är riktigt stort. Och kul. Jag tror inte på några högre makter, men det var onekligen en händelse som såg ut som en tanke, som om någon försökte säga till mig att jag fattat rätt beslut.

Det kanske låter larvigt, men jag är faktiskt stolt över att jag tackade nej till slut. Att lyssna på min magkänsla har inte direkt varit min bästa gren hittills i livet. Att göra det som förväntas av mig och det som ser bra utåt, har jag varit bättre på. Och gudarna ska veta att det har lett mig in på fel bana då och då.

Men jag övar. Och börjar bli bättre, faktiskt riktigt bra, på att lyssna till min egen röst. Och det är så skönt. Jag märker det så tydligt efter det här beslutet - det känns så bra.

Mer nybakat

Gårdagens andra bakprojekt var vi nog inte ensamma om.
Här är resultatet:

Fast jag vet inte vad det är, men sötsaker smakar inte lika gott som det en gång gjorde. Kanelbullar i all ära, men varför inte västerbottenostens dag, havskräftans eller allra helst pilgrimsmusslans dag?

Doften av nybakat

Fördelen med att gå upp med lillasyster klockan sex, är att man hinner baka frukostbröd till resten av familjen. Lyllos maken som fick vakna till doften av nybakat.

Jag provade ett nytt recept (nytt för mig, jag tror det är en klassiker) och oj vad gott det blev:

Cranks bröd (16 st)

25 g jäst
3 dl vatten, 37 grader
1 msk salt (fast man kan nog minska mängden något)
1 msk socker
2 msk olja
1 dl kesella (10 %)
6 dl grahamsmjöl
2-3 dl vetemjöl

Smula jästen i en bunke och rör ut i lite av det ljumma vattnet. Tillsätt salt, socker, olja, kesella, resten av vattnet och det mesta av mjölet. Arbeta till en smidig och kladdfri deg som får jäsa under bakduk i cirka 30 minuter.

Lägg degen på mjölat bakbord. Knåda den blank och smidig och dela i två bitar. Rulla varje del till åtta bullar och lägg på plåt klädd med bakplåtspapper. Klipp ett kryss upptill i bullarna och låt dem jästa cirka 30 minuter.

Grädda i mitten av ugnen i 220 grader cirka 15-20 minuter.

"Och ta med dig dinosaurien när du går"

Jag fick just ett jobbmejl där avsändaren föreslog att jag skulle använda Tippex.

Det tyckte jag var kul.

Piggelin

Wow! Klockan är över nio på kvällen och jag har energi kvar. Fantastiskt. Nu gäller det bara att bestämma vad jag ska ägna den åt, för den lär inte räcka länge.

Blogga? Läsa ikapp några bloggar? Stryka? Läsa värdegrundspappren inför morgondagens möte? Leta IVAR-delar på Blocket?

*Gäsp*

Attans. Stunden är förbi. Jag tror jag går och lägger mig.

Bästa stassen

Idag fick jag komplimanger om min klädsel från nio personer redan innan dagens första möte. Det piggar ju upp!

Kanske till och med dags för min allra första dagens outfit? Eller vad säger ni?

Update: Men herregud, hur GÖR alla modebloggare? Mina bilder ser inte kloka ut. Men jag har inte gett upp, endera dagen kommer det en försenad outfitbild. Kanske.

Sekundärskam

Såg ni när statsministern var med i videokväll med Luuk? Cirka 27:50 in i programmet, när Reinfeldt ställer sig upp för att stuffa till sin favoritlåt, då slår den till. Hårt och skoningslöst. Sekundärskammen.

Aj, aj, aj.

Vad är oddsen?

Alltså, apropå den där ordverifieringen som dyker upp här och där i bloggosfären:
NÅN gång borde väl bokstäverna bilda ett riktigt ord? Jag har kommenterat sååå många gånger på sååå många bloggar nu. Men aldrig, aldrig, aldrig har bokstäverna bildat ett ord. Är inte det skumt?

Var var du när Kurt dog?

Om Depeche Mode är symbolen för mitt 80-tal, så kan Nirvana få stå för 90-talet. Så njut av dagens energikick:



Var var du när Kurt dog? Själv minns jag precis. Jag satt i sunkiga studentlägenheten i Warrensburg, Missouri när jag hörde nyheten. På kvällen var det fest, och grungekillarna Mark och Dana drog samma skämt hela kvällen: "Looking for a job? I've heard there's an opening in Nirvana", följt av ett riktigt Beavis & Butthead-garv: "Hö hö hö".

Jag hade förresten turen att få se Nirvana live. Sommaren -92 måste det ha varit, utanför Sjöhistoriska i Stockholm. Jag var där med nån långhårig kille som var på väg att flytta till Alaska. Inte visste jag då att nästa långhåriga kille som kom min väg skulle bli min make...

Lördagmiddag

Det blir inte särskilt många matinlägg nuförtiden, när det är maken som står för veckomatsedlar och matlagning. Men lyssna här vad jag ska äta ikväll:

Först blir det ett par grillade pilgrimsmusslor med balsamtomatsmör. Och sedan potatisgnocchi med gorgonzolasås, parmaskinka och tomatsallad. En liten skål med smågodis får agera som dessert.

Det låter väl inte så dumt?

Vet ni förresten?

Jag har varit utan min älskade lilla familj i snart en hel vecka nu. Det har jag nog glömt att berätta. Förra helgen åkte vi till Småland för att fira barnens farfar som fyllde 70, och i söndags tog jag tåget hem. Maken och barnen stannade kvar och kommer hem imorgon. Det värker i bröstet av längtan, kan jag meddela. Men det har varit härligt också. Jag har

• kunnat jobba så länge jag velat om kvällarna (=inte alltför länge, får jag lov att erkänna)
• tränat efter jobbet två gånger utan att känna mig stressad
  
• varit ute och käkat och gått på bio med två goda vänner
  
• ätit isterband på Tranan med en annan god vän.

Och bäst av allt var att jag tog ledigt från jobbet igår. Bara för att njuta av lugn, ro och egen tid. Jag började dagen med ansiktsbehandling på salong: lyx, lyx, lyx! Sen strosade jag i affärer och åt cafélunch i lugn och ro. Väl hemma tog jag en tupplur innan det var dags att städa, laga middag och kolla på Margot at the wedding. En film jag rekommenderar, för övrigt.

Gårdagen var en riktig hit. Men idag har längtan tagit överhanden. Det värker, värker, värker i bröstet av längtan. Jag vill krama mina barn NU! Jag vill snusa på dem, gosa med dem och ha dem omkring mig. Ja, maken också för den delen.

Höstkick

Vilken kick det är att cykla till affären i stället för att ta bilen. Svettigt och lite bökigt, men en riktig höstkick.

Tre är en trend

Under den senaste veckan har jag sett tre personer som gått på stan och mumsat på jättestora chokladbiskvier. En på t-centralen, en på väg upp på fyrans buss och en längs med S:t Eriksgatan.

Är det månne höstens trend jag anar här?
I så fall säger jag tack, men nej tack.

Och nej...

...jag har fortfarande inte hunnit med mina favoritbloggar. Vågar inte ens tänka på hur många olästa inlägg Bloggkoll är uppe i nu.

Understatement

Om man, i ett nyhetsreportage om föroreningar i Östersjön, kallar dem som dumpar olja i smyg för bovar, är inte det att bagatellisera problemet?

För mig är bovar såna som försöker ta Pippis kappsäck med guldpengar, men som är lite dumma och rätt snälla innerst inne. Inte miljöbrottslingar som sabbar vår miljö och tar kål på tusentals sjöfåglar.

Så många bloggar, så lite tid

Jag hinner inte med mina favoritbloggar. Jag har inte ens vågat mig in på Bloggkoll under senaste veckan. Men nyss tog jag mod till mig: 385 olästa inlägg...

Få se nu: om jag tar semester ett par dar, kanske?

Klicketiklick

Det går så lätt. Ack så lätt. Alldeles för lätt? Att klicketiklicka hem ett gäng härliga böcker. Men jag ska faktiskt tillbringa fyra timmar på tåg i helgen. Och hur skulle det gå utan läsning? Inte alls, eller hur! Därför är följande godbitar på väg hem till mig:

Nattfåk av Jonas Theorin
Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson
Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson.

Ja, och så Varumärkesstrategi av Frans Melin. Men jag är inte helt övertygad om att den kan kallas för godbit.

Att kontrollera eller att inte kontrollera, det är frågan

Jag och en god vän kom att prata om ett vardagsbeteende som tydligt visar hur olika våra personligheter är:

Vi bor i Stockholm och åker kollektivt till jobbet, så SL-kortet är en viktig vardagsattiralj för oss båda.

Jag vet alltid var jag har mitt SL-kort. Jag tar helst fram det ur väskan och lägger det mer lättåtkomligt i kappfickan redan när jag påbörjar promenaden till t-banan. När stationen är inom synhåll tar jag fram kortet och håller det resolut i handen. Alltid redo, liksom. Om jag måste börja gräva efter kortet blir jag stressad och irriterad. Missar jag ett tåg, så blir jag riktigt sur.

Min goda vän skulle aldrig komma på tanken att plocka fram kortet i god tid. När hon står där vid SL-spärrarna, då börjar hon leta. Och visst händer det att både ett och två tåg passerar medan hon står och gräver i väska och fickor. Det händer ganska ofta, till och med. Men hon tycker det är mycket mindre stressande än att redan långt i förväg börja tänka på var SL-kortet befinner sig.

Vilken sort är du?

Måste rusa!

Jag tyckte mig just höra rasslet av smågodis som faller ner i en skål. Bäst att gå och kolla om jag hörde rätt...

Update: Jo, nog var det godis allt. Maken borde gå på sockeravvänjning snart. Jag? Näe. Jag ska ju börja på poweryoga idag, och hoppas att kroppen omedelbart börjar efterfråga nyttigt bränsle i stället för onyttigt snask...

Wish me luck

Imorgon börjar det igen: mitt liv som träningsmänniska. Det blir poweryoga. Nu undrar jag bara: hur många gånger tror ni det krävs innan jag ser ut så här?

En (nästan) helt hypotetisk fråga

Kan man tacka nej till ett toppenjobb, med roliga och utmanande arbetsuppgifter, bättre lön och större ansvar än det jag har idag? I en jättespännande organisation som jobbar precis så som jag tycker att man ska jobba med mina frågor?

Mitt ambitiösa, duktig flicka- och karriärfokuserade jag säger: Nej det kan man väl inte? Men det verkar som om min mage säger: Jo. Det kan man. Man kan säga nej. Till mycket längre resväg. Till mer stress och till mindre möjlighet till egen tid och familjetid. Till en organisation vars framtid är höljd i dunkel, minst sagt. Man kan säga tack, men nej tack inte just nu. Kanske om några år.

I stället kan man säga ja till de nya möjligheter som just nu öppnar sig på mitt nuvarande jobb. Till potentialen som finns i mitt jobb, just nu mer än någonsin. Till nya chefer, nya arbetssätt. Till mina supercoola kollegor. Till det faktum att det knappt går att hitta mer familjevänliga arbetsplatser än den jag jobbar på nu. Till det faktum att trygghet faktiskt inte ska underskattas när man är i den fas av livet där jag befinner mig just nu.

Och så vill jag betona att jag inte har sökt något jobb.
Men ett jobb har sökt upp mig, kan man säga.
Och det är ju smickrande.
Men jag säger nog nej tack.
Tror jag.
Är jag knäpp?

Jag rodnar

Men så kul - jag har fått en utmärkelse! Av Misen, vars blogg bland annat bjuder på en massa härliga bilder. Hör här så fint hon skriver:

"Nyupptäckta guldgruvan Radhustankar, som förutom att ha ett briljant bloggnamn skriver väldigt underhållande om sin vardag."

En guldgruva, nejmen äsch... Så fina ord om min lilla pladderblogg, jag blir alldeles rörd! Stort tack till dig Misen!

Snart lördagkväll

Då ska jag sätta mig vid datorn, sippa på ett glas vin och läsa ikapp på alla mina favoritbloggar. Äntligen! Som ackompanjemang väljer jag Dolly Partons Little sparrow, tror jag.

Bästa duetten

Det är så här den ska låta. The Everly Brothers får ursäkta. Och Nazareths version tänker jag inte ens kommentera.

Sex svar

Jag har blivit utmanad av Smultron, och här är mina svar!

1. Vilken mat äter du ofta?
Lax, köttfärsrätter, sushi.

2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?
Jag sitter kvar. I alla fall om jag är på kalas utan barnen. Då njuter jag i fulla drag av att kunna sitta av, att inte behöva jaga/torka av/byta blöja på/snyta/hjälpa barn.

Fast jag tycker kalasen alltsomoftast äger rum i mitt eget hem. Och då dukar jag ju av…

Igår kväll var jag på kalas. Men det gick av stapeln på restaurang, så ingen i sällskapet behövde duka av. Lyx!

3. Var sitter du helst när du bloggar?
I arbetsrummet på övervåningen. Förut hade vi trådlöst bredband, men numera är jag fjättrad vid skrivbordet. Vilket är helt OK, eftersom rummet är väldigt trivsamt. Just nu förhöjs trivseln av storebrors småprat med grannflickan M. De pysslar.

4. Köper du ofta Triss?
Nej. Kanske en eller max två gånger per år.

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Nya Zeeland. Vilken dröm det var.
Bröllopsresan var också fin, vi var på Borneo.

6. Vilken Tv-kanal tittar du på mest?
SVT skulle jag tro. Ikväll kollar jag på det här.

What goes around comes around - eller sagan om koftan som kom tillbaka

På vår träff i söndags berättade min bokklubbsvän C om något helt otroligt som hänt henne:

I slutet av 80-talet stickade C en kofta. Hon använde den en del, men 80-talet led mot sitt slut och snart började den fluffiga, rosa koftan med trekantiga plastknappar kännas passé. Hon lämnade koftan i en UFF-container i en av Stockholms norra förorter, och tänkte inte mer på den.

Åren gick.

För några veckor sedan, i augusti 2008 alltså, bestämde sig C för att besöka en second hand-butik i en annan av Stockholms norra förorter. Och vad tror ni hon fick se, hängandes på en ställning direkt till vänster innanför dörren?

Jo, ni gissade rätt: hennes egenhändigt stickade, fluffiga 80-talskofta. Det visade sig att butiksinnehavaren köpt koftan på en loppis för länge sedan, använt den flitigt men precis bestämt sig för att sälja den.

Visst är det otroligt. Vad kan oddsen vara på ett sånt sammanträffande? Och så undrar jag: Varför visade den sig för henne, efter alla dessa år? Vad försökte den säga henne?

Tio i två, eller hur var det?

I väntan på att komma över gatan vid Stockholms näst farligaste korsning (det är vetenskapligt belagt), såg jag följande idag:

Mot korsningen kom en stor lastbil susande. Bakom ratten satt en kvinna. Men tro inte att hon hade händerna på ratten.

Nej då. I ena handen höll hon i stället en plastbytta med pastasallad (eller något i den stilen). Den andra handen var på väg mot munnen med en gaffel fullastad med mat. Hon var alltså i full färd med att äta lunch, bakom ratten, i 50 kilometer i timmen, vid en vältrafikerad korsning där folk gärna genar över gatan. Hade jag bara haft sinnesnärvaro nog att memorera bilens registreringsnummer, då jäklar!

Först aggrotanten och nu detta. Förstår ni hur farligt jag lever?

Vad är väl en svordom?

Igår på väg till jobbet blev jag pågådd av en tant. Jag såg att vi skulle mötas och väluppfostrad som jag är så väjde jag ordentligt. Tanten väjde inte. Hon började i stället snedda och gick rakt in i mig, med full kraft. Det gjorde ont. Hon hade siktat på mig!

Jag blev helt häpen. Sen vände jag mig om efter tanten och valde mellan kraftuttrycken. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag hörde mig själv säga:

- Nej men, kära nån!

Där skrämde jag henne allt.

Kajsa har läst: Hennes mjukaste röst

Det här är en berättelse om en kvinna som genomgår en omvälvande förändring. Inga stora ord, ingen stor dramatik på ytan, men en känslig och insiktsfull beskrivning av allt det som händer inuti oss, hela tiden och särskilt när livet plötsligt förändras. Boken är som en vilsam famn att vila i, utan att bli kvävande eller andefattig. Skärpan och udden finns där också.

Bengt Ohlsson har blivit en av mina favoritförfattare. Jag har alltid gillat hans småcyniska krönikor i DN:s På stan, inte minst därför att värmen alltsomoftast skiner igenom cynismerna. Det liksom märks att han har kvar sin tro på mänskligheten, trots sitt ibland rätt griniga humör. Och Gregorius, som han fick Augustpriset för, är ett mästerverk.

Idag är det bokklubbsträff härhemma. Det blir paj med dagens skörd av plommon, och vi ska snacka om Fördjupade studier i katastroffysik, som för övrigt inte imponerade särskilt på mig.

Linda K har rätt

Den här ljusstaken är ljuvlig. Får gärna flyga hem till mig any day! Och den finns i flera varianter - kolla in den här underbara samlingen på Mateus webbplats:

Konstig nyhetsvärdering

Jag blir lite sur när jag ser den här rubriken. Måste det, år 2008, lyftas fram att det är en kvinna som blir chef för DN:s ledarredaktion?

Briljant, Rosling

Jag hade förmånen att se professor Hans Rosling föreläsa härom dagen. Har man någon gång sett honom belysa global hälsa med hjälp av sin fantastiska statistikmjukvara så glömmer man det inte i första taget:

Men en bra grej

På mitt jobb kan man få massage, till ett nätt litet subventionerat pris. Och gissa vad jag gjorde min allra första dag efter föräldraledigheten? Kastade mig över massagebokningen förstås. Ingen prokastinering där inte.

Så idag blev min rygg misshandlad på det mest enastående sätt.
Bebisbärarvärk vik hädan!

Sorgsen

Satt och tittade på Kunskapskanalens nya familjeprogram, och något jag såg gjorde mig plötsligt så väldigt sorgsen.

Det känns som om min familj har krympt. Ingen mormor längre. En mycket frånvarande morfar som lämnar ett ekande tomrum hos storebror. En farfar, 50 mil bort, som helst inte reser sig från köksstolen, än mindre åker längre än till närmaste ICA. En farmor, också hon 50 mil bort, som inte klarar av att tala om vad hon vill och inte vill när det gäller barnbarnen. Som alltför ofta säger en sak och sen signalerar något helt annat med kroppsspråk och subtila signaler. Vilket gör det svårt att be om hjälp, och ännu svårare att koppla av och njuta när vi faktiskt får hjälp.

Nu kanske jag låter otacksam. Och gnällig. Må så vara. Men det är ett faktum. Så här är det. Och det gör mig sorgsen. Trött är jag eftersom vi inte har någon avlastning. Och less på att jag och maken aldrig kan komma iväg och göra något på egen hand. Orolig för vad det ska göra med vår relation på sikt.

Men mest sorgsen, för barnens skull och för min egen. Varför måste min familj vara så förbannat dysfunktionell? Varför kan inte jag ha en sån där härlig familj där alla känner varandra, skrattar, grälar och bullrar, hjälper varandra och har djupa men lättsinniga samtal kring köksbordet? Eller som åtminstone pratar om riktiga, viktiga saker.

Hur är det möjligt?

För övrigt undrar jag hur fanken jag ska hinna med att jobba, blogga och läsa mina favoritbloggar? Måste komma på något sätt. Utan att prokastinera allt för många uppdrag på jobbet.

Hur hinner ni?

J*#x&*a IKEA

I storebrors rum har vi byggt värsta snajdiga förvaringslösningen längs en hel vägg. Den består av låga, djupa Ivar-skåp och lådhurtsar som vi målat vita och lagt en ekskiva ovanpå. Mycket snyggare än det låter, kanon att förvara i och en superbra lekyta. Sätter man sig på hyllan har man dessutom perfekt överblick över lekparken och kan kolla vilka av kompisarna som är ute och busar.

Vi har klurat länge och väl på hur vi ska inreda lillasysters identiska rum. Och varför ändra ett vinnande koncept? Det får bli exakt samma lösning. Tänkte vi. Men självklart visar det sig att IKEA har slutat tillverka skåpen i just det måttet.

Varför gör ni så här mot oss, IKEA?

Who, me?

Prokrastinering är en neurotisk form av försvar i syfte att skydda självkänsla och oberoende. Beteendet är ett uttryck för en oförmåga att acceptera och tycka om sig själv som man är nu, inte den man skulle kunna vara.

Viljan att vara perfekt och rädslan för att vara medelmåttig bottnar i att överidentifiera sig med det man presterar. Det är ett uttryck för ­olika typer av rädsla; för att misslyckas, lyckas, förlora sin ­autonomi eller för att vara ensam.

(Källa: Svenska Dagbladet 1 september 2008)

Tillbaka på jobbet

Rätt:

• Äntligen lunch på Indian Garden igen.
• Kul att skratta med kollegorna, och så hade jag en snygg blus på mig.
  
• Jag tog kål på två plattbaggar.
• Jag har lärt mig ett nytt fint ord: prokrastinering.
• Det händer nog en del kul på jobbet i höst trots allt.
  

Fel:

• Jag prokrastinerar.
• Jag har glömt vad jag kan. Eller kunde? Är alla andra så käcka, säkra på sig själva och målorienterade som de verkar? Är det bara jag som bluffar? Och bara så ni vet, jag vägrar läsa en enda bok av Mia Törnblad.
  
• Vissa saker förändras alltid, de bara rör sig i cirklar och tuggas om och om och om igen. Det blir smärtsamt tydligt när man återkommer till jobbet efter ett års bortavaro.

(Fyra rätt, tre fel = den goda sidan segrar)

Behind the wheel

Den här videon. Den tar mig tillbaka. Och den håller. Som den håller. Låten är lika fruktansvärt bra idag som den var då. Anton Corbijns video lika grymt snygg.

Det var september 1987. Jag minns fortfarande dagen då Music for the masses släpptes. Självklart hängde jag på låset till skivaffären, där i den uppländska lilla staden som har nära till det mesta. Jag gick andra året på det stora gymnasiet och klädde in alla mina skolböcker med de svartvita fotona från skivkonvolutet. Och hur många timmar jag ägnade åt att drömma om Dave Gahan, ja det vågar jag knappt tänka på. Och hey, jag skulle fortfarande kunna tänka mig att ha honom bakom ratten.

Men tillbaka till ämnet. Njut:

Kom an bara, höst!

Jag är redo.

Vilka nötter

Jamen snälla nån? Hur tänkte de här då?
Ringde inga varningsklockor? Inte ens efter tio, femton eller tjugo muskotnötter?
Hur kan de ha käkat eländet? Det måste ha smakat vedervärdigt.

Stackars gäster.

Ohyran sprider sig

Solrosfrö har fått besök av blomflugor.
Mönstermonstret kämpar mot getingar.
Och i lunchrummet på jobbet härjar plattbaggarna.
Fatta vad äckligt. De finns till och med i torrmjölken i kaffeapparaten.

Men: vik hädan, plattbaggar! Om en vecka kommer Anticimex och sanerar. Rätt brutalt, verkar det som: efter sprejningen får ingen vistas i rummet på två timmar. Gravida, barn under två år och personer med allergi eller astma får inte gå in där på två dygn. De sanerade ytorna får inte våttorkas på åtta veckor.

Tror det blir utelunch ett tag framöver.

Bilden har jag lånat från Anticimex.